Pi – Den rebelliske lille pixeln

Jag har ju blivit lätt bekant med den lille pixeln redan förra gången han var här och trodde således att jag gick säker. Det var fel.

Kristina surnade till betänkligt när Pi kritiserade henne och så kastade hon hit honom och som jag har väntat. Och väntat. Visserligen har jag varit lite ouppmärksam, men Pi verkar ju inte vara någon som lider i tysthet så att säga, så lite förvånad har jag allt varit.

Till slut så började jag leta, och så småningom, med hjälp av Lilla katten hörde jag ett svagt, svagt stön som kom från nedre högra hörnet på skärmen.

– Jasså, det är där du har gömt dig?

– stööööööön!

– Är du sjuk eller bara glad över att vara här? Du har varit så tyst så jag trodde att du hade fastnat någonstans.

– Kan…. inte… andas… lurv…

– Lurv? Du kan vara en lurv.

– Tål…. inte… päls..

– Ah! Nu är du inte så uppkäftig längre alltså? Fast vet du, du får inte dö här. Laptopen är bara ett år gammal.

-Hjälp.

– Vaddå hjälp? Det verkar helt vrickat att en prick skulle vara allergisk mot katter så sluta larva dig och gör något kul.

Ett svagt rosarött flimmer visade sig, varpå Lilla kattens intresse fångades och tassen blixtsnabbt placerades ovanpå den lilla pricken. Bäst jag lyfter bort honom, tänkte jag.

– Hur gick det? Blev du sur?

Jag dammade av skärmen lite snabbt och en ljudlig nysning hördes.

– Tack så jävla mycket! Här har jag legat i evigheter och bara väntat på att få smaka drottnngsylt och så får jag en fet smäll av något stort och grått!

– Hörru… till att börja med så har ingen lovat dig någon sylt och..

– Joho, Mymlan sa att..

– Kanske hon gjorde, men vet du vad, det sa hon bara för att bli av med dig. Du är faktiskt ganska irriterande. Dessutom, det där stora grå du piper om, det är Lilla katten, så du kan ju tänka dig de andra tre.

– Menar du att jag inte får smaka sylt?

– Smart pricken.

– Jag är ingen prick! Jag är en pixel!!

– Eller ”a prick” som man skulle säga på utrikiska?

Här uppstod ett ögonblicks tystnad, som bara avbröts av diskreta snörvlingar.

– Grinar du nu? Jag trodde du var en hård prick.

– Dej, bed jag är stubig.

– Stubig?

– Kadderna..

– Du är snuvig menar du? Och det är katternas fel? Fast vet du, det är nog inte så bra för dig att vara här om du är så känslig. På riktigt alltså.

Nu hördes ett par ynkliga snyftningar istället.

– Iiiiinged tycker om bej!

– Jo, alltså.. du skulle faktiskt kunna få bo här, om du bara kunde låta bli att gapa så mycket. Du tar ju inte så stor plats om man säger så, men katterna bor liksom här och du fixar ju inte det riktigt.

– Bed..bed.. bedar du att du tycker ob bej?

– Eh.. aja, vi säger väl det om du slutar grina. Jag måste fundera en stund på vars du kan ta vägen. Inga katter… barn då?

-Ban?

– Ja, alltså.. små människor. Jag tror inte att de använder datorer än.

– Bed du är idde säker?

– Nej, det är klart att jag inte är! Ska jag leta reda på någon annan?

– Ja, tack.

– Sedär, du kan ju uppföra dig. Om jag kunde skulle jag klia dig under hakan.

Efter en stunds funderande kom jag på det. Pi behövde vila upp sig lite efter alla lurviga påhopp och vad kunde då vara bättre än att hamna hos någon som precis håller på att lära sig att ta hand om folk?

– Hörru! Jag har kommit på det! Vad sägs om en hona utan katthår som just nu håller på att träna på att ta hand om folk? Du kanske rentav kan få lite empati?

– Embaddi?

– Nej, empati. Det är en bra sak. Hon kan säkert berätta för dig vad det betyder, hon är ganska rapp också, så det är ingen risk att du tar över.

– Sdygg?

– Stygg? snygg? Ja, det kanske hon är. Vad sägs?

– Kadd indde addas…

Okej, jag vill inte ens ha prickar med andnöd hemma så nu gällde det att vara snabb på tangenterna. Aldrig har jag letat reda på en webadress snabbare, men jag är inte säker på att jag faktiskt hann i tid, för det sista jag hörde innan jag skickade honom vidare till Danni var inte ett snörvel utan en djup utandning. Nu är det bara att hoppas på det bästa.

—————————————

[Regler från Teflonminne som är ursprunget till denna spännande resa som vår lille pixel gör nu…]Vad jag vill, är att i det här fallet /Sugbloggen Nini Danny Stinnitus Danny Mymlan Josh Kristina af Knusselbo/ Drottningen/Danni ska haka fast där PIs resa hos mig tar slut, när han blir oväntat teleporterad bort till fjärran marker, vad som sker sedan är helt upp till dig. Man får brodera ut hur mycket man vill men man får även vara kortfattad, men om man känner att man inte har lust alls att utveckla PIs öde ser jag helst att man skickar tillbaka PI till där han kom ifrån och han därifrån får fortsätta sin resa någon annanstans, så länge man ser till att PIs resa fortsätter och han slipper återgå till att bli en ensam stationär pixel utan framtid.Låt fantasin flöda, man kan göra mycket med en pixel, om du inte gör det för din skull, gör det för PIs!

Så: 1. Låt PIs besök hos dig ta vid där besöket hos den förra tog slut, försök knyta an historien så att man kan läsa den steg för steg utan att känna sig allt för borttappad.
2. Se till att veta vad PI gjort förut! Läs dig bakåt så att du ser vad som hänt tidigare.
3. Länka alltid till den som PI kom ifrån, och den som PI ska resa till, länka även tillbaka till den här posten så att jag kan fylla på PIs äventyr efterhand för de som vill läsa från början.
4. That’s it! Låt PI utvecklas, han är inte bunden att finnas i den extrema pixelform han finns i idag här på min blogg, anledningen till att hans perspektiv är begränsat till pixelnivå här är att han just nu börjat upptäcka världen runtomkring, man behöver inte hålla på och finlira så mycket med honom, men han får inte tappa sin identitet!
5. Ta väl hand om honom!

Andra bloggar om: , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Pi – Den rebelliske lille pixeln

  1. Pingback: Teflonminne » PI - Den rebelliska pixeln

  2. drf skriver:

    Stackars PI, han visade inga tecken på allergier när han bodde här hos mig och vi har trots allt fem katter. 🙁 Någon borde förse honom med antihistaminer.

  3. Drottningen skriver:

    Men det är ju olika beroende på kattindivider också (och säkert beroende på hur dammigt det är;)

  4. Pingback: Teflonminne | Vad hände med PI?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *