Fattiga bonden eller den rikare bonden?

I en debattartikel i Expressen kan vi idag läsa om hur lite bönderna gynnas av rättvisemärkningen och hur lite pengar som når fram. Artikeln kändes mest som en gäspning tycker jag, det var vara ett par meningar som jag reagarade lite på.

Genom att köpa Rättvisemärkta produkter styr man därför resurserna till de rikare bönderna, inte till de fattigaste, vilket retoriken ger sken av. Om man handlar Rättvisemärkt bör man fråga sig om det är rättvist att straffa just de kaffe-, te- och bananodlare som inte har råd. Dessutom kostar Rättvisemärkt kaffe fem till tio kronor mer per kilo än vanligt kaffe. Det kan tyckas vara ett rimligt pris för global rättvisa. Men upp till hela 80 procent av det högre pris som konsumenter betalar försvinner på vägen.
Av en tia når två spänn den fattiga bonden. Resten har virvlat in i Rättvisemärkts och mellanhändernas organisationer. När Rättvisemärkt på sin hemsida skriver att man ”garanterar att det högre pris konsumenten betalar för en Rättvisemärkt vara direkt tillkommer den producentorganisation som har producerat varan” vilseleder man sina konsumenter.

Var det de rika bönderna eller de fattiga bönderna som inte fick några pengar? För läser man artikeln så får man nämligen uppfattningen av att den fattiga bonden inte har råd med cetrifikatet och därför inte gynnas, utan att det bara är rika bönder som har råd, men tydligen blir han fattig längs vägen, eller?

Okej, så bonden får 2 spänn av en tia. Nu är jag inte insatt, men jag gissar att våra svenska bönder inte får så många kronor per 1,5 liter mjölk heller (den kostar ju ungefär en tia) och det är väl ändå bättre att några sköter ett jordbruk med riktiga löner än att ingen gör det med motivationen ”men de fattiga då?”.

Andra bloggar om: , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *