Sa du ost?

Mymlan tror att jag kan skriva något om internetuttryck som jag tycker är ostigt. Det är lite förvånande faktiskt, eftersom jag inte använder uttrycket ”ostigt” om något annat än just ost.

Till att börja med så vill jag inte ens separera internetuttryck från vanligt skriftspråk eftersom de både mer och mer flyter ihop. Hur många sms får man inte numera som i princip bara består av förkortningar till exempel? Tack och lov så har jag inte hört så många prata i förkortningar än, men det är väl bara en tidsfråga. Man ska hushålla med energin.

Ostiga uttryck var det ja. Utan tvekan så förfasas jag allra mest över särskrivningar. Jag förstår att om man nyligen har läst sig att läsa och skriva så kan det vara lite knepigt, antagligen också om man är dyslektiker, men jag köper helt enkelt inte att så många antingen precis lämnat analfebetismen bakom sig eller är dyslektiker. I så fall har ju svenska folket någon slags genetisk defekt!

Det riktigt läskiga är inte att fjortizZara (vad är grejen med att skriva s med z då? Det är olika bokstäver och uttalas annorlunda, om så inte var fallet kunde vi ju slopa den ena. Tänk vad mycket lättare det skulle bli om vi tog bort alla onödiga bokstäver och behöll typ 9) inte begriper grejen med sammansatta ord, för henne finns det fortfarande hopp om och man kan skylla på att de inte lär sig något i skolan och pappa super och vad det nu må vara, men Annika 47 som påstår sig läsa massor som särskriver har ingen ursäkt. Möjligen att hon är helt dum i huvudet då eller bara hittar på att hon läser, för läser man böcker (nej, dagstidningarna kan man inte heller lita på längre när det gäller särskrivningar, så illa är det) så kan man inte undgå att se hur ord skrivs.

Och det sprider sig, det sprider sig över generationerna och jag vet inte vad man ska göra åt det. Man får inte säga till, för då blir någon kränkt och säger man inte till så slutar det med att ingen begriper ett dugg eftersom ingenting sitter ihop.

Man kan hitta särskrivningarna i affärer, i tidningar, bland reklamare, bland journalister, vårdpersonal och så vidare i all oändlighet, människor som på daglig basis arbetar med ord och som åtminstone delvis lever på att i skrift uttrycka sig så att andra människor begriper.

Jamen, allvarligt talat, kamma till er!

Klassikern är ju en brunhårig sjuksköterska som särskrivaren gärna skriver brun hårig sjuk sköterska (det där var svårt ska ni veta) som ju inte alls är samma sak. På sistone har jag dessutom sett särskrivningar som inte ens kommer från ett sammansatt ord, utan h*n har tagit ett ord, vilket som helst som innehåller fler än 7 bokstäver och har delat upp det. Man har avstavat det helt oprovocerat kan man säga.

Jag försöker verkligen att behärska mig, att inte skriva folk på näsan och framstå som någon viktigpetter, men faktum kvarstår; om du försöker sälja Ölands limpa eller kallar mig till planerings dag så tar jag dig inte på allvar.

Hur vet man då om ett ord ska skrivas ihop eller inte? Det är faktiskt löjligt enkelt, man läser meningen (ordet) man vill skriva högt för sig själv och uttalas ordet som ett så är det ett och ska skrivas ihop, uttalas ordet som två så skriver man inte ihop det. Det man behöver kunna är alltså att läsa. Hur svårt ska det vara?

Egentligen hade jag tänkt att ondgöra mig över en massa annat också, men särskrivandet i sig gjorde mig så upprörd och det är väl ändå bara andra språkfascister som har orkat läsa så här långt, så det är bäst att jag slutar här.

De jag vill berättar om de ostigaste internetuttrycken är Josh, West, Carina och så drar jag till med en joker i form av Mamma M (jag ville jättegärna skriva mamma mu). Är det någon annan som känner sig sugen så kör på, det blir bara extra roligt då.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

19 svar på Sa du ost?

  1. mamma mu skriver:

    Jag fattar inte vad jag ska skriva om ostiga saker..

  2. Drottningen skriver:

    det är därför du är en joker 😉 Kolla vad mymlan och de andra har skrivit och klura lite så kanske du får en hum. (haka inte upp dig på osten)

  3. dinokat skriver:

    Du har lyckats skriva ner min åsikt precis. Själv har jag inte riktigt vågat med tanke på att jag ofta vill blanda ihop särskrivningsreglerna från engelskan och i så fall skulle vilja kalla mig en hycklare.
    Sedan är ju ett annat gissel avstavning med knasiga resultat, vilket väl också är en sorts ignorans mot ordens betydelse och ursprung?

  4. Drottningen skriver:

    ja, eländiga avstavningar är nästan lika gräsliga, men folk avstavar inte så mycket numera. (förutom inom scrapbooking, där det avstavas väldigt märkligt)
    Det finns ju regler för avstavning också, även om jag lämpligt nog har glömt dem, men det har heller aldrig varit ett problem för mig =)

  5. mymlan skriver:

    Jag måste bara få påpeka att det inte var jag som myntade ordet ostigt… Jag blev utmanad av Ulrika som ville att vi skulle utse det ostigaste uttrycket, och jag tror att hon förklarat ordet i mina kommentarer…

  6. Drottningen skriver:

    fattade jag det rätt då? för jag tror inte att jag läst den kommentaren. (jag trodde inte att det var du som hittade på ostigt, men från dig kan man ju följa utmaningen bakåt)

  7. drf skriver:

    Träff säkert! Sär skrivningar är för jävligt, sär skilt när de springer ur lat-het och o kunskap, alltså utan någon sjuk dom bakom.

  8. Drottningen skriver:

    drf: du är verkligen hemsk. jag var tvungen att läsa det två gånger för att förstå och nu mår jag dåligt. (finns det sjukdomar som or sakar särs krivning?)

  9. Mia* skriver:

    Jamen, fy så ni skriver! 🙂 Och du, Drottningen – ”analfebetismen”?

    Vet du, jag tycker faktiskt inte att den där regeln är särskilt bra eftersom den leder till för många ihopskrivningar. Jag störs ofta av sådana också. Såklart, är något folk skriver, till exempel, när det faktiskt heter så klart. Och bara för det så kommer jag just nu inte på fler exempel. Jag vet att jag själv gör mig skyldig till några liknande ihopskrivningar, för att jag blivit förvirrad av alla felaktiga exempel – det kanske är läge att ta en lång nätpaus och försöka bli omprogrammerad genom att läsa svenska klassiker i minst en månad.

  10. Mia* skriver:

    Glömde ju – jag tänkte passa på att förundras över pulversoppan jag käkar. På en av kartongerna står det ”Potatis- och purjolök”. Va!? Jag har förgäves letat efter fortsättningen. Potatis-vad då, liksom? ”Potatis- och purjolökssoppa” hade jag varit helt nöjd med, men som det nu står blir det bara bra tänkt men lik förbaskat fel.

  11. Linda skriver:

    Strö socker över kakan.
    Det ska vara strösocker i kakan.
    Många bär kan vara blå bär, men det är endast blåbär man gör blåbärssoppa av.

    Så. Nu ska jag göra någon form av nytta.

  12. Drottningen skriver:

    Mia*: Men jag halkar ju tangenterna, det är en annan sak 😉 Problemet med särskrivandet är just att det smittar.

  13. drf skriver:

    Jodå nog finns det sjukdomar som orsakar särskrivning allt. Lunarstorm och Playahead, tror jag de heter.

  14. Ja, jag kan ju bara hålla med, men det vet du väl redan. Och det kan aldrig sägas för många gånger! 🙂

  15. Pingback: Enligt Min Humla » Ostbricka

  16. Nynaeve skriver:

    Jag hade tänkt skriva någonting väldigt genomtänkt och vettigt här, men det försvann. Mystiskt.

    För övrigt råder det en skrämmande brist på kungliga högheter i mitt liv. Fika någon dag? Eller får man fresta med middag kanske?

  17. Drottningen skriver:

    Nyn: Ptja..nästa vecka kanske? Vi har ju kakor till din man dessutom

  18. Pingback: Ostigt? at andra sidan

  19. Nynaeve skriver:

    Drottningen: JA! Nu är han ju på besök här i helgen (men vi ska runt till alla människor i stan känns det som). Men nästa vecka fungerar för mig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *