Marcus Gabrielsson var en ung man som blev ihjälsparkad på Kungsgatan för att han hade haft den stor fräckheten att påpeka för några andra människor att man inte ska pinka i portar. Rättegången är slut, men för hans föräldrar och andra nära och kära tar det aldrig slut.
Nu har de låtit gjuta en minnesplatta som de vill ska ligga där han blev nersparkad, men Stockholm stad säger nej med motiveringen; Det kommer att bli för många plattor.
Va? Vänta nu. Är det så många människor som blir sparkade till döds i Stockholm så att det inte finns plats för alla minnesplattor? Borde inte Stockholms stad i så fall ta itu med det istället för att bekymra sig om antalet plattor?
Det är lite som Sollefteå kommun som tar bort 120 och 130 övergångsställen ”för bilisterna stannar ändå inte”. Vi kanske ska ta bort promillegränsen vid bilkörning också eftersom folk envisas med att köra påverkade.
Nog för att jag tämligen ofta kan känna att jag ger upp alldeles för lätt och inte orkar ta striden, men jag är heller inte vare sig framröstad eller anställd för att göra det.
Riktigt stenkorkat (ha!) motiv ja, för att inte säga cyniskt och föraktfullt gentemot offret och hans anhöriga. Vi kanske borde legalisera mord också eftersom det blir så jävla fullt på Hall.