Vi åkte för att handla mat igår eftermiddag, något motvilligt eftersom vi tänkte att det är antagligen miljarder tokiga familjer som trängs och ska ha skinka och sill och fan och hans moster, mat behöver man så.. (och trots vår aversion gentemot jul så ska vi också ha en skinka, eller vad det nu blir av den)
Jag var således övertygad om att det hela skulle ta ungefär resten av kvällen fram till stängningsdags varav nån timme i kassakö, men att så många idioter samlas på samma ställe samtidigt, det var jag inte riktigt beredd på. (tidigare har jag undvikit affärer sådär innan storhelger, efter lön och allra helst på fradagseftermiddagar också)
Vi får efter lite letande tag på en kundvagn (parkering gick nästan för lätt att hitta), drar ett djupt andetag och ger oss in på coop. Det första hindret befinner sig precis innanför spärrarna. En fet tant som står där och klurar för sig själv, med ryggen vänd mot oss som ska in och kundvagnen på tvären så att hon effektivt spärrar av vägen framför båda spärrarna.
Redan där så höll i alla fall jag på att explodera. ”äh, jag ställer mig här på tvären och glor lite bara. Det är kul att titta på folk” Subba!
Jag överlät kundvagnen till min sambo ganska snart när jag insåg att här krävs det nån som ser lite stor och hård ut och inte nån som är en tvärhand hög, för just igår var tydligen den stora hemvändardagen. Vart man än försökte gå/vända sig/backa så stod det människor i små klungor, gärna med varsin kundvagn och pladdrade vilket fick den effekten att det inte gick att ta sig fram alls, för att lite snyggt glida in till nån vägg eller så hade ingen kommit på. Samtidigt som man försökte trixa sig fram mellan dessa kafferep (förföljd av sura miner, komma här och störa när jag står här och pratar med kalle va, kalle som jag inte träffat sen förra julen, fast då på ica) så utsattes vi för kamikazeshoppare, såna utan vagn som helt sonika kastade sig framför vagnen för att komma åt osten/köttfärsen/mjölken och sen stod där och funderade länge och väl och sen bestämde sig för att h*n nog inte skulle ha vad det nu var ändå, eller kanske ändå?
Väl framme vid grönsaksdisken som är tämligen trång som det är parkerade jag min sambo (vid en vägg, nogsamt kontrollerat att det med god marginal går att komma förbi med två kundvagnar i bredd om man vill) och kastade mig in, girande åt alla håll samtidigt för att undvika kundvagsdöden samtidigt som jag hyste visst hopp om att så småningom komma fram till nån tomat eller så. Till sist så, men min hjärna skonade mig genom att radera halva inköpslistan av ren barnhärtighet.
Köerna var förvånansvärt korta, antagligen för att kunderna aldrig kommer så långt när de fastnat bakom något kafferep eller helt enkelt fallit ihop av utmattning och vi bestämde att här skulle fan inte lagas nån mat efter den pärsen utan ett besök på Max var att föredra.
Nu har jag alltså lärt mig att inte handla mat veckan före jul, annat än i den lokala butiken där man kan få betala typ en miljon för en liter mjölk, men det är det nog värt.
Och i morgon får kommunalarna lön. Då blir det antagligen ännu roligare.
Det är bra att påminna sig ibland om vad man inte ska göra så att man hela tiden har det i färskt minne.
Äsch! Visst kan du handla mat veckan före jul. Det gäller bara att bege sig ut en fredag eller lördag efter klockan 20.00. Då är det lugnt och stilla i mataffärerna. *proffs* 😉
Petra: Fast det där har vi redan provat. Tydligen har alla andra också kommit på det. Jag tror att man får hänga på låset på morgonen om man ska ha lugn och ro, men då sover jag