En god tanke

En god tanke är det ju att ha en Äldreguide där Socialstyrelsen har satt omdömen på olika äldreboenden, men jag är ändå lite tveksam.

Nu är jag ingen gammal räv i sammanhanget, men jag tycker ändå att jag har hunnit bli torr bakom öronen efter mina 10 år inom äldreomsorgen och det jag har märkt tydligt under åren är egentligen tre saker. De gamla är sjukare och skröpligare när de väl kommer in på boendet. Man har inte utökat personalen utan snarare tvärtom. Dokumentation har blivit viktigare än själv omvårdnaden.

Om ett boende då kan visa papper på att de gamla erbjuds aktiviteter två gånger dagligen, en gång i veckan har man lite galej av något slag (mysfredag, snackstimme, whatever), personalen har hög kompetens och genomår kontinuerlig fortbildning, mathanteringen kontrolleras hela tiden och det finns tillgång till medicinsk personal dygnet runt så skulle man kunna tänka sig att det boendet får rätt bra betyg.

Jag ska berätta en hemlis. Det betyder inte ett skit! Eller jag ska uttrycka mig annorlunda; det kan betyda att personalen dokumenterar en jävla kram som en aktivitet, att de tillbringar minst lika mycket tid på kurs som på jobbet som istället görs av någon stackars vikarie som i bästa fall har fått en bra inskolning, att det ska skrivas upp vilken temperatur det är i kylskåpen och att man kan få tag på en sjuksköterska om man ringer 112.

På samma sätt så kan det betyda att Svea (Asta som jag brukar hänvisa till är på permis) inte får gå på toaletten eftersom det går snabbare att byta blöja i sängen och kasta på henne lite kläder innan hon sätts i rullstolen, att Kalle får liggsår för att personalen inte har ”tid” att vända honom, att Karin går ner i vikt eftersom den fina cook and chill-maten vare sig luktar eller smakar något och Torsten dör ensam en natt eftersom man inte har råd att ta in extra personal som kan sitta och hålla honom i handen.

Men å andra sidan, de har ju mysfredag.

Som sagt, jag tycker att tanken är god, men jag skulle önska att anhöriga fick sätta betyg, att personal fick betygsätta sin egen arbetsplats och att man såg långt bortom dokumentationen.

Andra bloggar om: , , ,

Det här inlägget postades i Äldreomsorg. Bokmärk permalänken.

23 kommentarer till En god tanke

  1. Danni. skriver:

    Mitt i prick, sådär tycker jag trots att jag är nykomling. Jag kan inte förstå hur man kan lägga tid på att gå runt och fylla i aktivitetslistor så fort Svea viftat lite med stortån…och varför den stackars ordinarie personalen jämt och ständigt måste gå på en massa kurser de inte ens vill gå på.

    Sedan finns det ju personal som slösar på tiden också, jag kan inte förstå hur det kan ta en halv dag att beställa in mejeriprodukter, bröd och frukt. Visst är det för hela huset, men på Willy:s gör man en sådan beställning på högst en timme. Så har vi de som ska ut och röka stup i kvarten.

    – Svea har ramlat!
    – Jag kommer och hjälper dig att lifta henne snart, ska bara ta ett snabbt bloss först.

    Jag tror att en bedömning kabn bli väldigt orättvis, för att se hur personalen jobbar behöver man ganska många dagar på sig samt att an måste kunna bortse ifrån sina personliga åsikter i hur man bör vårda äldre. För att göra en sådan bedömning behövs det någon som kan vara objektiv, vilket jag tror är skitsvårt. De utanför branschen tycker säkert att allt ser läskigt ut, medan en expert på området har för höga förväntningar…

  2. Drottningen skriver:

    Danni: Jag känner lite att jag inte kan svara dig utan att få ett utbrott som inte alls lämpar sig i offentlighetens ljus. 😉

  3. Jessika skriver:

    Jag jobbade som vikarie tills jag fick en pall i huvudet av en man som såg saker och när jag kom på morgonen och började flytta lite för att komma fram som jag gjorde varje morgon, då tog det hus i helvete. Jag hade just flyttat undan fyra stolar staplade på varandra (inte dåligt för en 85plus man) när jag fick pallen i huvudet.
    Jag hamnade på akuten, chefen sa att ja det var ju olyckligt men man kunde inte göra något åt saken, i termer av ökad säkerhet eller whatever. Pallar i huvudet, 15 stygn och efterföljande sjukhusvistelse med hjärnskakning får man tåla helt enkelt.
    Näe sa jag. Inte för den lönen.
    (mannen hade sagt att jag underlättade ju för hela monsterarmén att komma in genom att flytta undan lite på stolarna).
    Och som Danni säger, man lär sig ju vad som går åt, även på ett stort äldreboende. Bara checka av om det behövs mer för någon extraordinär händelse.
    Det var ett radiodokumentär på ämnet gamla och mat där en hemtjänstpersonal kom hem till en man som hon kände utan och innan. x tycker om y och y och så y.
    De hade slutat helt med cook and chill. Tack Gode Gud för det.

  4. Drottningen skriver:

    Jessika: Tål du inte en pall i huvet? Du får väl se dig för och inte reta farbror 😉

  5. Jessika skriver:

    Nä jag gjorde visst inte det. Hade den TRILLAT på mig så visst. Men att någon tog sats och slog mig med den mitt i huvudet, inte så mycket. Det blev så kladdigt 😉 😉

  6. SurMange skriver:

    Förskola och grundskola fungerar ungefär på samma sätt. Åtgärder mot mobbing? Javisst, vi har en pärm!

    Till syvende och sidst handlar det ändå om att ha personal som bryr sig, och man kan knappast klandra någon i offentlig sektor som inte längre orkar göra det. Inte med dom villkor dom har.

  7. Drottningen skriver:

    SurMange: Jasså? har du en pärm? jamen dåså, högsta betyg!

  8. Linda skriver:

    Man blir lika jävla bedrövad varje gång man hör något så urbota dumt, inom omsorgen ( på ett av boendena jag har äran att jobba på) är det lika illa, där dom boende mest är i vägen för allt TV- tittande som personalen ska hinna med. Vaffan, vi är inte där för vår egen skull, vi är där för att underlätta deras vardag och liv. Eller har jag missat något?
    Så mycket gnäll, gnöl och lidande en människa kan uppvisa, för att en boende vill gå en promenad.
    Sen behöver jag ju inte ta upp att vi under det år (ETT år) jag jobbat, har vi bytt chef tre gånger efter den kvinna som anställde mig, det finns ingen nedskriven rapportering, ingen veckoplanering, ingen tar ansvar för att det plockas fram ur frysen det som skall använads dagen efter och det där med ADL… Nej, det är för jobbigt. Ingen respekt för de boendes privatliv, eller deras sätt att se på världen, inte något skämt eller skojande, vi vikarier blir utringda på turer som varit lediga flera dagar samma dag, blir inplanerade på fel dag, får påpeka lite fint att man MÅSTE ha 11 timmars dygnsvila enligt lag… Jag ska sluta här och ge fan i att nämna att ingen rutin finns kring dom boendes pengar, deras mat, vikt, allmänna hälsa eller anhöriga… Det är fantastiskt kul att det första man ser när man kliver in genom dörren där är en lite gullig tavla där det står ”vi bryr oss om!”

  9. Drottningen skriver:

    Linda: jävlar vilket utbrott! Mitt korta svar är att frånvaro av chefer verkligen gör underverk för rutinerna. Vi har också haft väldigt många chefsbyten, så jag kan verkligen känna igen situationen, dels i attityderna, men också i frånvaron av ansvar och hur rutinerna, som borde vara självklara, helt enkelt rinner ut i sanden.

    Min arbetsplats hade högsta betyg i självbestämmande på äldreguiden. Det var lite ironiskt tycker jag.

  10. SurMange skriver:

    Hur ska man göra då?

    Min lilla, lilla sejour i vården inföll när ni var små och det fanns hederlig gammaldags långvård hopblandad med stora psykklinker. Fyra patienter (minst) per rum. Blandade diagnoser. Inte sällan någon som tjoade hela tiden.

    Själv täker jag ta upp ngn äventyrssport när jag börjar närma mig. Någon farlig.

  11. Drottningen skriver:

    SurMange: Istället för att bara vifta med pärmen och prata om allt fint man ska göra, så kanske man ska göra det istället? Om det står i vårdplaneringen att asta inte kan sköta toabesök själv, så ska man inte dra på henne blöja bara utan sätta henne på muggen ett par gånger per dag t ex, så kanske hon inte kladdar med skit varenda natt och blir förstoppad och får laxermedel som sen ger henne diarre osv osv. Bara som exempel alltså. Jag ska iofs akta mig lite för att uttala mig om dagpersonalens jobb eftersom jag inte varit en av dem på länge, men nog märks det på natten hur dagen har varit för asta. Kanske finns det någon annan som har färskare erfarenheter?

    Under utbildningen till uska får man lära sig ganska exakt vad god omvårdnad innebär, går man fortbildningskurser via sin arbetsgivare pratar man också om det, så jag förstår egentligen inte vad problemet är. (nåja… de som inte är utbildade må vara förlåtna då, men där ska ju arbetsgivaren ha en hurring för att de anställer folk utan kompetens, det säger en hel del om hur högt vårt arbete värderas)

    (Vad roligt med kommentarer på en post om äldreomsorg för ovanlighetens skull=)

  12. SurMange skriver:

    Fine, jag håller med om att Asta ska få sitta på muggen. Jag tror att man, även som lekman, kan ha ett hum om vad god omvårdnad innebär. Men om problemet är att personalen kedjeröker istället för att rasta Asta, såsom antytts tidigare, så är väl den kunskapen betydelselös.

    Pärmarna är snuttefiltar för ansvariga på olika nivåer, inte lösningen på något, men knappast heller problemet.

    Jag inser att dagens system suger, men det var inte bättre förr.

  13. Drottningen skriver:

    ptja… låt oss införa rökförbud på arbetsplatserna. ;)Nej, ärligt talat, jag tror att det är med rökningen som med allt annat, de gör så för att de kan, för att de kommer undan med det. Det är en sak att ta en kaffe och ett bloss på ett par minuter när arbetet så kräver och att göra det istället för att ta asta på toa. Dessutom är min helt objektiva (förstås) uppfattning att de som sitter där och röker i en halv evighet är samma som envist tjatar om att de är så slut, de hinner inte, detta samtidigt som de slickar upp chefen i brygga och hugger andra anställda i ryggen. Fast nu kanske jag var fördomsfullt.

    I grund och botten så tror jag att det finns många fantastiska människor som vill ge god omvårdnad och som vill att asta ska ha det bra och vara glad, men som tröttas ut efter åratal av ”visioner”, personalnerdragningar (till slut blir ”vi hinner inte” som ett mantra dessutom) och hånande av kompetens. Visst kan lekmän ha ett hum om omvårdnad, men det kanske inte är lika självklart _varför_ man ska göra saker och förstår man inte varför så är det bra lätt att bara strunta i det.

    Jag får dessutom uppfattningen att kommunerna har egentligen inget större intresse av äldrevård, mer av pärmarna som sagt även om de inte är problemet. Jag betvivlar att asta om hon var en bil skulle godkännas i produktionen. (eh.. blev det konstigt nu?). Jag förstår t ex inte varför man ojar sig över att man inte hinner ta hand om asta för att man måste dokumentera, för mig har asta högre prioritet än pärmarna och om chefen vill banna mig för det, så var så god. Asta är nöjd iaf och det är därför jag går till jobbet. Varför prioriterar inte fler bort fysiska saker istället för att prioritera bort asta?

    Nu surrar jag märker jag, jag ska inte lägga mig i längre. Dessutom känns det lite som att jag balanserar på en mycket skör tråd här. Trots allt så är det lite förmätet rentav att kasta dynga på sin egen yrkeskår 😉 (men jag saaa att det finns massor med duktiga också)

  14. Drottningen skriver:

    oj, vad långt. Jag ska nog hålla mig borta från mitt eget kommentarsfält i fortsättningen.

  15. SurMange skriver:

    ”Slicka upp chefen i brygga” har jag aldrig hört förr, borde kunna ge något alternativt litteraturpris.

    På min tid gick man ner i brygga….ja, inte just jag då.

  16. Drottningen skriver:

    om chefen ligger ner så går h*n upp i brygga ju. begriper väl vem som helst =)

  17. jansson skriver:

    Ojoj.. nästan så att man längtar efter att ättestupan införs igen.

  18. SurMange skriver:

    OK, men vafför ligger chefen från början? Och hur kommer man i så fall åt? Svar till:Sömnlös

  19. Drottningen skriver:

    SurMange: Chefer ligger också ner ibland vet du.. och hur man kommer åt… ptja, det brukar gå instruktionsfilmer på canal plus och på tv1000 vid midnatt tror jag 😉

  20. SurMange skriver:

    Jag har bara basutbudet… En brist i min allmänbildning tydligen.

  21. Drottningen skriver:

    då får du googla. jag är säker på att svaret finns på internet

  22. MsGarbo skriver:

    Jag gissar att du redan sett det här?

    http://www.camillasmatuppror.se/

  23. Drottningen skriver:

    Msgarbo: Aldrig någonsin! Mycket bra initiativ

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *