De här nya a-kassereglerna som gör att deltidsarbetslösa bara får stämpla i 75 dagar klassas tydligen som en kvinnofälla. Vi gillar inte fällor, men jag förstår inte riktigt. Tidigare har jag alltså som deltidsanställd kunnat stämpla upp till heltid år ut och år in så länge min arbetsgivare intygar att de inte kan ge mig heltid. Eftersom jag jobbar 64% så är det inte så troligt att någon annan arbetsgivare råkar ha 36% över, så jag går ju ganska säker. Nu är det alltså slut på detta och jag det är inte en dag för tidigt.
Vän av ordning sätter naturligtvis i vrångstrupen nu, eftersom jag som kommunalanställd borde tycka att det är hemskt, särskilt när det hela i förlängningen kan betyda att jag måste säga upp mig och vara helt arbetslös istället. Då får man nämligen 300 dagar att stämpla istället.
Nu lever jag efter devisen att man får rätta matsäcken efter plånboken och trots att jag har en deltidstjänst så har jag under flera år lyckats försörja 3 personer. Det är jag personligen ganska nöjd med. Nej, det var inte så jävla roligt. Oftast var det rätt värdelöst faktiskt, men det gick. Vi åt varje dag, räkningarna blev betalda, men mycket mer än så var det ju inte. Idag har vi två inkomster och det ska erkännas att man vänjer sig snabbare vid att ha pengar än att inte ha det, men det går. Om man måste.
Malin Ackholt, tredje ordförande i Hotell och restaurangfacket, tycker att man borde ställa högre krav på arbetsgivarna istället för att skyffla över problemet på arbetstagarna som kan bli tvungna att säga upp sig. Det kan knappast vara en överraskning för Malin att många av deras medlemmar jobbar deltid, och jag antar att de under flera år har kämpat för att de ska få heltid, men som Dr Phil säger, hur går det för er?
Naturligtvis är det kvinnorna som arbetar deltid och inte männen och därför är det just kvinnorna som får ta smällen. Förstås. Men grejen är att kvinnorna får ta smällen för att de finner sig i det.
Om vi kvinnor (och de stackars kuvade männen för all del) säger upp sig från sina underbetalda deltidstjänster så saknar arbetsgivaren folk, eller hur? Förr eller senare kommer de då att antingen få klappa igen eller anställda folk på tjänster som ger en lön man kan leva på. Att ha en lön man kan leva på innebär däremot inte att det är självklart att ha råd att åka på semester varje år, vi är på många sätt ganska bortskämda i det här landet.
Innan någon nu vill börja skrika om hycklare och dylikt så vill jag berätta att jag är med i a-kassan, har varit i flera år, men jag har aldrig stämplat fast jag har kunnat. För rent krasst så är det så att jag trivs med min deltidstjänst och jag vill inte jobba heltid. Om jag ville det så skulle jag naturligtvis söka en högre tjänst, som burgarvändare på Max eller städare om så krävdes. Jag misstänker dessutom att ganska många deltidare egentligen trivs ganska bra med att jobba lite mindre, bara det att man inte trivs med att få mindre pengar och det är inget skäl till att få a-kassa.
Jag kan berätta en sak, mindre arbete ger mindre pengar. Det är så. Varför ska det vara så självklart att kvinnor i praktiken får bidrag för att jobba mindre?
Andra bloggar om: politik, a-kassa, nya regler, arbete, deltid, kommunal, fackförbund
Hur vanligt är det egentligen att folk jobbar 64% och sedan stämplar för 36%? Du gjorde det inte, och jag känner ingen som har gjort det.
Däremot känner jag en mängd ungdomar som gått arbetslösa länge och sedan fått en chans att via ett bemanningsföretag få in en fot på ett andra företag genom att jobba extra. Problemet har varit att de då inte har fått stämpla upp till 100% och de kan då inte heller rycka in några timmar här och där, för även om man kan leva på 64% av en heltidslön så går det inte att hanka sig fram på 5% eller 15%.
Vem vinner på det? Ungdomarna missar en chans att få komma ut i arbetslivet och prova på olika yrken och butiksägaren eller tidningsdistributören eller vårdhemmet missar möjligheten att täcka upp med extra personal vid luncher, reor, jul eller ett oväntat ryggskott.
Fast det blir kanske rättvist så här. Förut var det kanske bara när man jobbade åt bemanningsföretag som man inte kunde jobba strötimmar i väntan på chansen till ett heltidsjobb. Nu är det lika illa för alla andra också.
Loyce: Så här på rak arm känner jag två som jobbar runt 60% och stämplar resten och fler som har högre tjänstgöringsgrad som också stämplar.Då ska man också komma ihåg att min sociala krets är larvigt liten. För de har ”rätt” till det. När jag säger att jag inte gör det blir jag nästan idotförklarad istället.
Och ja, bemanningsföretag är i en klass för sig. Vi tycker inte alls om dem i det här hushållet. Och att lura på sånt där på folk som är helt arbetslösa är bara larvigt. För studenter och andra som vill jobba lite ibland är det nog bra, men knappat annars
Alltså de där ungdomarna som inte kan få jobb för att det inte ”finns” jobb, 80% av dem jobbar på de där bemmaningsföretagen endast för att slippa ta andra, ”riktiga” jobb. De är bekväma och vill jobba så lite som möjligt med så bra betalt som det går och resten av tiden kunna lata sig med utfyllnadspengarna från A-kassan. Sad but True.
De där ungdomarna som det är sååå synd om är latmaskar som vägrar jobba någon annanstans än typ på tv eller kontor. De påstår att de söker jobb, men de söker bara jobb de tycker verkar roliga och inte har utbildning för istället för tråkiga jobb de kan få. Jag har aldrig haft problem med jobb hittills och jag har INGA kontakter i Stockholmsområdet, kan jag kan alla. Jag hatade mitt jobb, visst, men det är smällar man får ta, synd att vi är så få som fattat det.
Det handlar om att göra något åt sin egen situation och ärlig talat känner jag kanske två till som är lika gamla som mig som hajat den saken. Får man inget jobb, börja plugga, gå en utbildning eller SÖK, alla jobb. Folk tror alltid att de har så jävla mycket rättigheter ”men jag har rätt till, det är min rättighet att, ingen kan tvinga mig” bla bla bla. men de glömmer bort att det inte är samhället som ska ge dem allt på ett silverfat. Man har inte rätt till ett skit. Man har inte rätt att få ett jobb, man måste skaffa sig ett om man vill ha råd med mat och så vidare. Det är på tiden att man sätter ner foten så folk slutar snylta så jävla mycket på våra skattepengar, låt dem gå till bättre vård och skolor istället för latmaskar.
Jag tänker inte ens börja prata om alla unga i denna stad som jobbar svart heltid och ändå tar ut A-kassa på antingen hel eller deltid…
Men vad arg du är! (till ungdomarnas försvar ska jag säga att det är för det första inte så jävla lätt att ens lyckas gå med i a-kassan och vara med länge nog för att få ersättning. Själv hann jag bli 25 innan jag lyckades skaffa mitt första jobb, som för övrigt var på timmar. Å andra sidan så var det lågkonjuktur då och det är det inte nu, men att vänta sig att ett roligt och utvecklande arbete ska erbjudas är ju att leva i förnekelse. De flesta jobbar för att betala sina räkningar, inte för att det är roligt. Jävla bortklemade glin)
Och förresten, ska inte ungdomar sova vid den här tiden? =P
Haha jamen jag är arg, jag har ju redan berättat att jag är 100 år gammal i själen, har jag inte? 🙂 Jo jag vet att det är krångligt, jag står själv mittemellan två A-kassor, men det löser sig om man fixar så att säga. Jo, men som du säger, det var andra tider då. Nu finns det faktiskt jobb, om man letar lite och har framförhållning.
Jo, ungdomar ska väl det, men jag har tydligen slutat sova. Det är det nya verkar det som. Dessutom var det minsann ungdomar ute och spang vid tretiden hörde jag, massa tjafs. Undrade vem fan som är ute klockan tre en måndagnatt, men det är väl typ syriansk påsk nu? Eller har den redan varit kanske?
det var inte de fulla brudarna du hörde då? det var nog vid den tiden ungefär tror jag.
Och ja, nu finns det jobb. Det har du alldeles rätt i. Och det finns ganska många jobb som inte kräver tusen års erfarenhet och utbildning dessutom
Det kanske det var, det var någon som gick runt och sa fitta i alla fall. Någon var en jävla fitta och hon var jättearg och hade oklackade skor 😛
Jo precis, man får bara bita ihop och ta de jobben.
hahahaha..nej, nåt sånt hörde jag inte.
a) vi skjuter doktor Phil och
b) hänger vännen av ordning
För övrigt har jag jobbat allt mellan 41 procent och uppåt sedan jag började jobba men då i början var jag inte berättigad till a-kassa så jag kombinerade flera jobb. Det är bara att säga F O och god resa till de som lever under säkrare förhållanden än de som går på deltidsschema och timmar. Jag håller på att hamna utanför a-kassan p g a sjukdom. Jag kommer fan aldrig att kunna återkvalificera mig igen.
Jessika: Jag vet inte riktigt om du skäller på mig nu eller inte, men jag hoppas iaf att du kryar på dig =)
nä, jag skäller inte :).
Jag tycker bara inte om när folk rackar ner på andra när de inte har en jävla aning om hur det kan vara och då menar jag inte dig. Med tiden hoppas jag behöva ett jobb på 25 procent som inte finns, tugga på det alla osm tror att man sitter stilla och väntar på frälsning.
Men jag menar fullständigt allvar med att vi skjuter doktor Phil 😉
Sjukdomen kan vi inte göra så mycket åt, den är kronisk men men rätt hjälp så kan jag jobba om nu försäkringskassan och arbetsförmedlingen var intresserade av att ge någon specifik de facto hjälp.
Sjukskrivna har inte råd med arbetspraktik!
Jag har haft arbetspraktik med aktivitetsstöd, det är bra att denna möjlighet finns men det kostar mycket för den enskilde sjukskrivne individen. Under denna period har man inte rätt till semester även om man arbetstränat i 1 år och idag dras de dagar man arbetstränar av som arbetslösa (?) dagar på A-kassans ersättningsdagar, tidigare var detta överhoppningsbar tid.
Om man är sjukskriven deltid och vill arbetsträna 50% MÅSTE man har aktivitetsstöd på 100%, eftersom att det inte går att få halvtid rent administrativt på Försäkringskassan när man har sjukpenning. När arbetspraktiken är klar dras alltså HELA dagar av på min arbetslöshetsersättning, fastän jag arbetstränat 50% och är sjukskriven 50%. Detta gör att jag förlorar DUBBELT så många dagar arbetslöshetsersättning jämfört med om jag inte hade arbetstränat. I mitt fall gick det inte så bra, jag blev tidigt heltidssjukskriven under praktiken, men detta tar man inte heller hänsyn till på Försäkringskassans aktivitetsstödsenhet, man drar av också sjukdomsdagar på a-kasseersättningsdagarna.
Sammanfattning: om man är 50% deltidssjukskriven och arbetstränar förlorar man dubbelt så många a-kasseersättningsdagar jämfört med en frisk person i och med att man administrativt sett bara kan ha heldagar från Försäkringskassans aktivitetsstödenhet när man har sjukpenning (inte när man har sjukersättning (tidigare förtidspension), då går det bra att får deltid, tydligen skillnad på sjuka och sjuka).
DESSUTOM, om man är råkar bli sjuk under arbetspraktiken så räknas dessa sjukdagar också av på a-kasseersättningsdagarna. Detta är definitivt inte rättvist och gör att man faktiskt förlorar mycket ur ekonomisk synvinkel när man arbetspraktiserar än om man varit hemma arbetslös (se nedan räkneexempel).
Att ta hänsyn till är att det dessutom är väldigt mycket svårare för en deltidssjukskriven att kunna arbeta ihop till tryggheten att erhålla nya a-kassedagar på grund av de nya a-kassereglerna.
Jag kommer inte att få ihop någon ny period på några år även om jag jobbar 50% och är sjukskriven på 50% (jag har varit sjukskriven i 4 år, deltidsjobbat igen, blivit utbränd igen – arbetsnarkoman som man är) för att man arbetskravet är minst 80 timmar i månaden och det får jag ihop precis, MEN är jag sjuk 1 dag i månaden (vilket jag tyvärr ofta är pga nedsatt immunförsvar, går ju till jobbet i alla fall men andra vill inte bli smittade när jag har feber, förkylning, influensa så de säger åt mig att gå hem…) räknas denna som arbetslös – och då har jag inte fått ihop 80timmar även om jag har en anställning på 80 timmar i månaden. Är jag sjuk från jobbet räknas detta alltså som att vara arbetslös (!?). Intressant är att när jag hade aktivitetsersättning och blev heltidssjukskriven räknas detta som ”arbete” och sjukdagar drogs av från mina A-kassedagar… Otur för mig som antagligen aldrig kommer att kunna jobba in nya A-kassedagar innan jag hamnar hos socialen – känns ganska hopplöst. Skulle det inte löna sig att arbeta? Att försöka komma tillbaks till arbete när man varit/är långtidsjukskriven? Och rehabilitering – har äntligen fått hjälp nu, 4 år senare!
Räkneexempel: Arbetspraktik 50% (pga 50% sjukskriven) dvs 4 timmar/dag i 30 arbetsdagar. ”Anna” har 150 ersättningsdagar kvar när hon börjar arbetsträna på praktikplats med aktivitetsstöd. Aktivitetsstöd från Försäkringskassan kan endast ges som HELDAGAR, om man blir sjuk betalas ersättning ut av Försäkringskassan aktivitetsstödsenhet.
Anna börjar sin praktik men blir sjuk på heltid efter bara 10 dagar.
När praktiken avslutats ser Anna situation ut enligt följande: Kvarvarande ersättningsdagar: 120 (150-30 heldagar)
Om Anna INTE hade arbetstränat, varit sjukskriven 50% och inte blivit heltidsjuk hade hon haft kvar: 135 (150-15) ersättningsdagar
Om Anna INTE hade arbetstränat, varit 50% sjukskriven och blivit sjukskriven heltid i 20 dagar hade hon haft kvar: 145 (150-5) ersättningsdagar
REGERINGEN BÖR VIDTA FÖLJANDE ÅTGÄRDER:
* Ge Försäkringskassans aktivitetsstödsenhet möjligheten att ge aktivitetsstöd på deltid.
* Sjukdagar ska inte räknas av på a-kasseersättningsdagar vid aktivitetsstöd.
* Ger arbetslösa deltidssjukskrivna chans till att komma tillbaka till arbetslivet med bättre humana villkor för a-kasseersättning! Alliansen har avsevärt försämrat en redan svår situation med neddragningarna inom a-kassorna och hårda arbetsvillkor. Nu har man även försämrat deltidsarbetandes villkor vilket slår mycket hårt mot arbetslösa deltidsjukskrivna (fr.o.m 7 april 2008 får man endast 75 ersättningsdagar från A-kassan jämfört med om man hade kunnat jobba heltid som ger 300dagar). Om jag inte KAN jobba heltid pga sjukskrivning hur ska jag då göra?
Jag vill komma tillbaks till arbetsmarknaden men hur jag än gör så känns det som om alla vägar är stängda nu med den Alliansens förändringar/nedragningar inom A-kassan. Deprimerande :-(.
/Utbränd arbetsnarkoman Ann-Sofi med mycket dålig ekonomi och få möjligheter
Samma sak gäller om du har halvtidstidsarbete och försöker bredda din kompetens för att få ett halvtidsjobb till, alt heltidjobb via arbetsmarknadutbildning på deltid med halv ersättning i aktivitetsstöd. Då räknas inte de halva dagar du arbetar alls. Och dina halva dagar på utbildningen räknas som hela , fast de både i tid och pengar är halva. Hej och hå. Jobb ska väl löna sig!
Fru Bax: Det måste bero på att ams och a-kassorna mycket väl vet att deras arbetsmarknadsutbildningar inte är något annat än ett stort skämt.
Tänk att människor inte kan hålla sig från trafikolyckor och partners med dåliga ekonomiska förutsättningar….. Att bli sjuk eller handikappad och ha en lågavlönad partner är ju självförvållat….. Att tro att man ska få hjälp är så utopiskt. Den som hjälper sig själv överlever, de andra dör ut. Mycket bättre för de som är kvar…. Hitler tyckte också att några var mer värda än andra och att alla skulle vara starka och blonda.
Det finns många egna företagare och entreprenörer som tjänar gott om pengar på att sälja utbildningar till ams. Om de sedan luras och prackar på folk som vill utbilda sig värdelösa utbbildningar visar att de har dålig moral. Men de tjänar ju pengar.
Fru Bax: Ditt första inlägg förstod jag inte alls och det andra.. ja, vad ska man säga? Ams köper in en hel del utbildningar ja, då ligger det rimligen i deras intresse att se till att det är bra såna också, men det gör de tydligen inte. Å andra sidan så känner jag inte till ett enda amsprojekt som de själva ligger bakom som har varit till någon nytta förutom till att gömma arbetslösa från statistik.