Mattes stolthet

Katten Orazio är ganska fet med sina 15 kilo och matte ser rätt stolt ut på bilden tycker jag. Även fast jag har en förkärlek för stabbiga katter överlag så blir den här historien bara tragisk, ungefär som de där historierna om jättefeta små barn där föräldrarna inte förstår varför ungen är tjock när de äter pommes och dricker läsk varenda dag. Fast när det gäller barn sitter föräldrarna med sitt gigantiska barn och ser olyckliga ut på bilden istället.

Jo. I det här fallet tycker jag att man mycket väl kan dra paralleller mellan husdjur och små barn. Båda är beroende av att vi vuxna gör det som är rätt och i båda fallen är det vårt fel när det blir så här.

Eftersom katten är så matglad menar hans matte Laura att hon inte kan med att sätta honom på diet.

Jasså? Katten blir alltså ledsen om han inte får godsaker? Jamen dåså! Jag antar att det lilla problemet med att Orazio antagligen inte kan tvätta sig i häcken inte är relevant? Eller att hans knän antagligen är tio år äldre än vad han är? Eller, för all del, det vi gärna glömmer bort när det gäller våra pälsklädda vänner, de sjukdomar som han med stor sannolikhet kommer att drabbas av inom en inte alltför lång tid. Feta husdjur drabbas precis som människor av diabetes, hjärt/kärlsjukdomar, njursvikt, cancer och hela köret.

Självklart vill Orazio ha godsaker, självklart blir han sur om han inte får det. Det spelar faktiskt ingen roll. Man kan faktiskt ”banta” ett djur utan att ta bort maten för dem, framför allt genom att ta bort 90% av godsakerna (inte ens jag är så hjärtlös att jag skulle kunna ta bort allt), byta till ett foder som motsvarar kattens aktivitetsnivå och se till att kattskrället rör på sig. Samma som för människor alltså, med den skillnaden att det är lättare att kontrollera mat och motion för en katt.

Som sagt, jag gillar ju katter med lite hull, men när de har så mycket hull att det påverkar deras rörlighet och de inte kan tvätta sig, då är det faktiskt dags att göra något åt det. Personligen så skulle jag skämmas över att ha gjort sådär mot mitt djur.

Andra bloggar om: , , , ,

Det här inlägget postades i Katter. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Mattes stolthet

  1. dinokat skriver:

    Reaktioner: Första var när jag läste igenom inlägget ett hurra för ännu en förnuftig röst i ”Men mitt hjärta brister när jag ser de där ögonen”- debatten.
    Andra var när jag klickade på länken och såg den skojfriska rubriken om Gustav ett höjt ögonbryn, för skulle inte artikeln vara en sorts betraktelse över människans veka natur och okunnighet kombinerad?
    Tredje var när jag såg bilden på katten som mest ser ut som en huvudkudde med ett knasigt örngott. Där föll min haka ner.
    Och nu när jag har läst artikeln känner jag mig bara ledsen och besviken.

  2. JaskabaraO skriver:

    Varför ställde inte du upp på en sån intervju? Jag vill minnas att en av dina katter såg ut att väga minst 30 kg på en bild jag skickade dig. 🙂

  3. Drottningen skriver:

    dinokat: huvudkudde med trasigt örngott? jo.. när du säger det så..

    JaskabaraO: Saker är oftast inte som de ser ut att vara =P (och om man nu ska vara seriös så var det knappt 8 kilo och då blev det diet, för hon mådde inte bra av det. Dessutom så åt hon inte godis eller ens särskilt mycket. Sådeså! 6 kilo var matchvikt, jag säger ju att jag gillar stabbiga katter)

  4. SurMange skriver:

    Det kanske är en köttras?

  5. drf skriver:

    Å andra sidan kan man ju äta upp den om det krisar i skafferiet någon gång?

  6. Drottningen skriver:

    SurMange: Belgian cat? Mjo, det kanske vore något för kineserna? De gillar ju katt har jag hört

    drf: Annars kan de ju äta kattgodis så kanske katten också minskar i storlek? (jag kan inte släppa tanken på hur Orazio blir ren i baken, han kan ju rimligen inte komma åt själv, så vem slickar honom i häcken?)

  7. vajlet skriver:

    Tänk att DU skriver ”även fast”… Jag trodde du hörde till oss språkpoliser?? Kanske jag trott fel.. 😀 Tänkte på dig igår när jag läste om hur milt deprimerade personer har en mkt mer realistisk bild av världen än ”normala” människor. Orkar inte skriva av hela texten, men det var iaf i en bok som heter Skuggsyndrom, mkt intressant. Nu orkar jag inte skriva mer, jag har fortfarande feber.

  8. Drottningen skriver:

    vajlet: Jag skulle ju bara kolla om du var med. 😉 (det måste ha brunnit i skallen på mig helt enkelt) Krya på dig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *