Josh har redan skrivit om det, men eftersom vi tänker lite olika så vill jag fylla på med tankegångar som jag tycker ofta glöms bort när man talar om ”Storebrorssamhället”. Som många av oss misstänkt länge så är inte storebror ofelbar, och tidigare än i alla fall jag hade väntat mig så blev det fel i tisdags när polisen gjorde razzia i en misstänkt barnporrhärva. En liten siffra i ip-numret blev fel någonstans längs vägen och en stackare i Värmland fick sin dator och diverse annat beslagtaget innan någon på rikskrim började fundera och dubbelkollade numret.
Jag kallar honom stackare, för trots att man nu går ut med att man tog fel och att mannen kan ha rätt till skadestånd och man vid första anblicken tänker att det är klart att det kan bli fel, så ska man komma ihåg att det kunde lika gärna varit du. Eller jag.
Du som en helt vanlig dag får uppleva att polis stormar in i ditt hem, plockar med sig dina grejer, stoppar in dig i en polisbil och kör till närmaste polisstation. Din (o)äkta hälft står och gapar förvånat i morgonrock när du förtvivlat försöker förklara att du inte har gjort något, att du inte förstår vad som händer.
Ett par timmar senare släppt du av hemma igen av ångerfulla poliser, som faktiskt har bjudit på både kaffe och ursäkt och dina saker bär de upp igen.
Jag är fullständigt övertygad om att den här mannan i alla fall för de närmaste tio åren kommer att vara ett hett samtalsämne hos grannarna, samma grannar som vet att Karlsson en trappa upp är vaken på nätterna och att polackasen på sjätte våninen slår sina barn och Svensson skattefuskar, för har ni sett vilken bil han har? Med sin lärarlön? Icke att förglömma frun, som säkert tror på sin man, men ändå, ett aldrig så litet frö av misstro har placerats hos henne av rikskrim, så hon kommer allltid att undra. Och grannarnas barn kommer att råka höra sina föräldrar berätta om Johansson som blev plockad av polisen och att polisen bar ut hans dator. Och vi vet ju alla varför polisen bär iväg datorer, eller hur?
En ursäkt är en piss i Atlanten i sammanhanget. Har Johansson (jag vet inte vad han heter, men vet ni,, jag tror att hans namn går att hitta på nätet om max 2 timmar) tur, så är alla hans arbetskamrater internetanalfabeter och förhoppningsvis bor han i en större stad (finns det såna i Värmland?) så att inte hela stan får en chans att gotta sig i historien.
Jag blir inte förvånad om han i praktiken måste säga upp sig och flytta. Det spelar ingen roll att han är oskyldig, för hans grannar har sett polisen kliva in hos honom för att sen ta med honom till stationen med hans dator. Det är vad som betyder något. Han kan säga till dem att de tog fel, men ingen rök utan eld och allt det där.
Överdriver jag? Man kan ju hoppas på det, men genom att se på mina egna grannar som mycket väl vet vem som har ihop det med vem, hur länge folk är vakna och att jag senast för ett år sen hörde av en granne om någon som bott i huset som minsann var knarkare. Efterom jag har bott här i över tio år, så är knarkarhistorien äldre än så, det säger en del om hur människor fungerar.
Det brukar sägas att den som har rent mjöl i påsen inte har något att frukta. Tydligen har man det. I det här fallet har rikskrim bokstavligen kackat en stackares mjölpåse full, är du säker på att det inte är din påse nästa gång?
Är det så här vi vill ha det? Verkligen?
Andra bloggar om: övervakning, rikskrim, bodströmsamhället, rent mjöl i påsen
Pingback: Enligt Min Humla » Rikskrim har inte alla siffror på plats
Näe så vill jag inte ha det. Dock så tog ju polisen 29 pedofiler också. Som inte var fel adresser. Vill du ha pedofiler ute eller ?
Apan: Hur högt pris är du beredd att betala för att alla som begår eller tänker begå olagliga handlingar inte ska gå ute? Det är väl ingen som säger att man inte ska jaga pedofiler?
Eh, det finns i runda slängar 300000 pedofiler i Sverige. Ska ni jaga allihop? På vilka grunder?
Blogge: Jag var otydlig, självklart ska vi inte jaga pedofiler, däremot människor som begår övergrepp mot barn. (andra busar också förstås). Förstås.
Väldigt väl skrivet!
Men det förstår väl vem som helst, inget offer är för stort när det kommer till jakten på pedofiler. Själv är jag nyfiken på hur många av de ~30 eller vad det nu var som de facto begått övergrepp, jag läste något om att ”några av dem” funnits med på film där de begått sexuella övergrepp mot barn men ingen info om hur många dessa ”några var”.
Beh.
drf: jamen det var väl fan vad ni hakar upp er på pedofilerna. det här handlar ju om de andra, de som har så fint mjöl i sina påsar
De faller pladask för retoriken förtår du väl, pedofiler, barnmisshandel och kronan på verket, terrorism funkar alltid. Finns ingenting som är så effektivt som att styra folk med hjälp av deras egna rädslor.
Kapten Nemo: Tack!
steelneck: ja, det är klart. Jag blir också rädd. Rädd för att polisen ska kasta mig i finkan så att vicevärden får ett ännu ondare öga gentemot oss när vi nästan är tjenis med varandra igen. Bara för att någon har slarvat med sifforna i mitt personnummer eller ip-nummer. Är jag paranoid? 😉
Apan:
Helt rätt! Bättre att 1000 oskyldiga bränns på bål än att en skyldig kommer undan. Torquemada visste hur man drar en slipsten.
Klart att skiten ska dit som begår dessa sexualövergrepp på minderåriga.Alltid tråkigt när oskyldiga åker dit på fel grunder men förmodligen blir frikända för det mesta mycket fort med någon form av kompensation.Hur skulle det sett ut om dessa hallickar till minderåriga fick fortsatt frigång.Förmodligen ännu en anledning att hjälpa fabror lagen med rättvisan emellanåt.BIG SMILE.
Pingback: Rent mjöl « Basic personligt
Paranoid är du först när du agerar destruktivt begränsande mot dig själv baserat på dina egna rädslor.
Som exempel. Den som är så rädd för stora stygga Internet, oavsett innehållet i sin egen dator, att den inte ens vågar sticka in nätverkskabeln, den personen är utan tvekan paranoid. Men om man vet med sig att man hanterar oerhört känsligt material och ser till att lagra detta på datorer fysiskt skilda från nätet, då är man bara förståndig.
Eller.. Den överbeskyddande mamma som inte låter sitt barn leva normalt. Typ. Herregud! Menar du att jag som mamma skall tillåta att att mitt barn ramlar och slår sig. Med resultat att barnet som tonåring inte ens kan springa ordentligt och blivit efterblivet på många sätt. Då är man.. trygghetsnarkoman.
Näe, du är inte paranoid. För du föreslår inte nya lagar som bot mot rädslan för de egna fantasierna. Du vill mer troligt hindra de som använder sådan retorik (kanske i än dunklare syften – makt korrumperar).
Rättsväsendet får helt enkelt inte göra fel. Vi måste ha trygghet och rättssäkerhet, och att arrestera fel människor… det får helt enkelt inte ske. Det är som att jaga fel bilist för fortkörning, preja honom i diket där han sedan avlider… och senare komma på att ojdå, det var fel bil vi jagade, vi ber om ursäkt att vi prejade och orsakade död… bla bla. Det får inte bli fel när polisen visar sin makt. Vi måste kunna känna oss trygga när vi har rent mjöl i påsen.
Tänkte först citera 1000 Homo DJs fina hyllningssång ”Hey asshole” men insåg att det inte var konstruktivt.
Nu ska vi inte underblåsa polishat utan snarare fokusera på sakfrågan. Vilka kriterier bör gälla för att polisen ska få göra husrannsakan? Jag menar, ett IP-nummer (som man inte ens dubbelkollat)? De som tror och hävdar att ett IP-nummer är personligt eller går att knyta till endast en person (t ex mannen i ett hushåll) har verkligen något att förklara när sådant här händer. Det måste väl vara så att ju fler elektroniska bevismetoder (telefonloggar, IP-nummer osv) desto fler fel kommer begås?
Självklart ska polisen hänga med i utvecklingen och använda nya former av teknisk bevisning. Det är inte det som är problemet här. Problemet är att de på grund av endast logfiler med ett IP-nummer (som visade sig vara fel) gör husrannsakan och griper en person.
Det känns långt ifrån rättssäkert att ett IP-nummer räcker för att storma in hos misstänkta…
Liknelsen med Torquemada är inte så dum faktiskt. Hur rättsäkra var bevisen han använde sig av?
Jenny…
I en perfekt värld så blir bara de arresterade som förtjänar det dvs är skyldiga. Även om vi självklart bör försöka sträva efter att uppnå en perfekt värld så tror jag inte att vi någonsin kommer att uppnå detta. Jag tycker snarare att vi måste förändra våra attityder och inse att en arrestering är en arrestering och inte en fällande dom. Oskyldig tills dömd skyldig. Polisen måste få ges möjlighet att kunna agera (arrestera) folk på lösare grunder än att allt är klappat och klart s.a.s. eftersom bevisinsamlande tar tid.