Mer Arga katten

På många sätt tycker jag ganska synd om Arga katten. Eller synd om är ett dåligt ordval, mer som att jag känner med henne.

Hon har alltså ingen som helst social kompetens vad gäller katter. Alla närmanden från andra katter tar hon som ett påhopp och reagerar därefter, samtidigt som hon inte är smart nog att akta ansiktet. Detta gör att hon mer eller mindre konstant har haft ett rivsår över nosen, så fort det ena läker så får hon ett nytt och om man tittar nog så kan man se att hon faktiskt är ganska ärrad.

När hon leker gör hon det enbart för sig själv av ovan nämnda anledning. Bland det bästa hon vet är att jaga sin egen svans och att ligga i diskhon och snurra runt runt. De andra katterna begriper ingenting.

Människor kan hon ju hantera utan problem däremot. Så länge människorna inte skriker eller ska bära omkring på henne. Eller borsta tänderna till exempel. Hon charmar vem som helst alltså, kurrar lite, tindrar lite och så är man fast.

Däremot så har hon ju inget begrepp om ditt eller mitt, utan om jag brer en macka så är det självklart för henne att stoppa dit nosen för att kolla om det är gott. Detta håller vi dock på att ta ur henne.

Fina fröken dricker inte ur vattenskål av någon anledning, och eftersom det är så viktigt att katter dricker så har hon ett glas stående på diskbänken. Det är en kompromiss kan man säga, egentligen så vill hon bli serverad drekt ur kranen, men någon måtta får det ju vara.

Man kan säga att hon är något av ett väldigt sött UFO här hemma. Hon förstår ingen och vi förstår inte henne. Klart det är lite besvärligt.

Idag har vi upptäckt att Arga katten inte kan klättra.. Har ni hört något så dumt? En katt som inte kan klättra? Vi har en gammal mattrulle lutad mot en bokhylla i vardagsrummet som används som klöspåle, på bokhyllan sen ligger en ”korglåda” med lock, som katterna turas om att ligga i. Jag har gjort några försök tidigare att visa Arga katten att man kan klösa i den där pålen och att det är mycket skönare än att klösa på köksbordet t ex, (för vi får inte klippa klorna på henne) men hon verkar inte ha förstått grejen.

Tidigare ikväll då så tryckte jag dit henne helt enkelt, och sen puttade jag henne uppför. När mina armar är sträckta så når hon ”korglådan” däruppe, men istället för att kliva av där så ska hon kliva ner på bokhyllan först och sen gå vidare upp på lådan. Aja, var och en blir ju salig på sitt sätt.

Efter mycket besvär satt hon där då och såg mest förbryllad ut. Dels luktade det ju annan katt och vad skulle man egentligen göra där? Hon fanns sig efter någon kvart sådär, men då hade Lilla katten fått syn på henne och skulle upp och visa vart skåpet ska stå. Han förlorade. Det brukar bli så att den som ligger högst vinner.

Pissnissen låg i det andra klösträdet och såg kränkt, men intresserad ut och Arga katten började fatta galoppen. Man kan alltså ligga där och vinna samtidigt!

Lilla katten satt på golvet nedanför och och kunde inte släppa henne med blicken. Alls. Och han såg rent förbannad ut.

Så småningom ville ju Arga katten ner. Då ställde hon sig med framtassarna över kanten på lådan och pep. Inte så jävla coolt kanske, men som en chansning så sträckte jag upp armarna och hon försökte faktiskt nå dem. Naturligtvis så gick det inte, men ner kom hon inte heller.

För att förkorta lidandet och för att bespara eventuella svaga knän (been there, done that) så fick Josh hjälpa henne ner genom att lyfta ner henne. Under hennes kraftiga protester naturligtvis. Man får ju inte bära henne annat än när det passar henne och då endast korta stunder. (som i och för sig stadigt blir längre)

Det var inte det att hon var rädd eller lat, det var så tydligt att hon visste faktiskt inte hur man kommer ner, lika lite som hon visste hur man kommer upp. Hon kan verkligen inte klättra.

Tänka sig, jag visste inte ens att såna katter fanns. Hur lär man en katt att klättra? Det måste hon ju göra, det där är ju det bästa stället i hela lägenheten. Det näst bästa är ju där Pissnissen låg, för där har man utsikt över pizzakillarna och skatorna också, men där får man inte vara lika mycket ifred. Hur som helst så måste man klättra dit också, så hon måste ju lära sig.

Och så måste hon ju lära sig kattiska och lägga av med det där klickandet hon kör med. Finns ju inte en katt som begriper vad *klicklick* betyder.

Andra bloggar om: , , , ,

Det här inlägget postades i Katter. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Mer Arga katten

  1. Jenny skriver:

    Er katt verkar verkligen vara ett UFO. Visserligen har hon vissa liknande drag med vår herrkatt, men klättra det kan han (och han klättrar på precis allt istället). Vatten smakar helt enkelt godast direkt ur kranen (badkarskranen allra helst) det förstår ju vem som helst att det inte är roligt att dricka ur skål på golvet. 😉 Hoppas kattfröken lär sig klättra med tiden, kanske blir hon lite mer harmonisk då. 🙂

  2. Drottningen skriver:

    Hon är missförstådd bara och katter är ju knappast kända för sitt tålamod när det gäller sånt. Förutom missförstådd är hon ju alldeles bedårande. =)

  3. Jessika skriver:

    Men kunde ni inte ha siktat in er på, ni vet, NORMALA, katter?!? 😉 Vadå få hjälp ner av Josh?!

  4. Drottningen skriver:

    Nej, jag gillar egna katter =)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *