Stigmata

Så heter det väl när man får oförklarliga sår och så va? Ja, jag har ett oförklarligt sår i alla fall.

För att göra en historia som jag skulle kunna dra ut på en evighet till något betydligt kortare så skulle jag fika med min kusin i centrum. På vägen har jag promenerat förbi kyrkogården för att sen möta upp nämnda kusin. Vi gick en vända och jag blev förälskad i en klänning som definitivt inte passade utan att jag sågade av ett par revben. De översta för att vara exakt. Det är inte ofta jag provar kläder som visar sig vara för små, men H&M är en ständig källa till storleksöverraskningar. Självklart så visade det sig att en storlek större hängde som ett mindre tält på mig.

Inget sår än så länge. Det var vi ganska överens om sen.

Efter detta trauma med klänningen så var vi inne en snabbis på Pressbyrån och gick sen och fikade. (kaffe och äppelpaj för min del om någon vill anteckna)

Det var ju behaglig temperatur idag så jag hade en kortärmad tröja under jackan. När jag tar av mig jackan så tycker jag att det kliar lite på armen, vid en närmare titt visar det sig att jag har ett rivsår på överarmen som går nästan hela vägen runt.

Jag har inte känt att jag har gjort illa mig, jag har inte fastnat i något och tio minuter tidigare har ingen av oss lagt märke till rivsåret som nu lyser ilsket rött och faktiskt är ganska obehagligt rentav.

Faktum är att det svider ganska duktigt fortfarande och om jag vore en man så skulle min sambo antagligen ha fått stanna hemma från jobbet för att pyssla om mig, men eftersom jag är hårdast av dem alla så har jag spritat (vårdpersonal vet att man egentligen inte ska göra det, samtidigt är det så galet effektivt) såret och lider i tysthet istället.

Någon måste ha sett mig och märkt mig helt enkelt. Jag vet inte om det är en bra eller en dålig sak.

Andra bloggar om: , , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Stigmata

  1. Pia skriver:

    Det låter typiskt dåligt, tycker jag. För att inte tala om hur märkligt det är. Kan det inte ha varit så att det satt någon nål eller något i klädesplagget du provade och att du rev dig på den utan att lägga märke till det? En teori bara… 🙂

  2. Drottningen skriver:

    mmm.. jag har tänkte på det, men du vet.. det var en klänning med dragkedja i sidan (kunde vara den t ex) och smala axelband (inte ett ord om katten), men såret sitter ju runt armen och jag tycker att det borde gå längs med istället.

    Typiskt dåligt? Men jag har ju varit snäll. Inte mer dåligt. Förut önskade jag mig lugn och ro, nu vill jag vara så fräck att jag önskar mig lite trevliga saker, men jag vågar inte.

  3. Christian Schremser skriver:

    Nja, stigmata är när man får sår som liknar Jesu sår vid korsfästelsen. Vad du har är bara klent läkkött. 😛 (Eller busiga katter).

  4. Drottningen skriver:

    Christian: Och hur vet du att jesus inte fick ett rivsår runt armen då? Va?va?va?

  5. MsGarbo skriver:

    Jag brukar få stora blåmärken på ben och höfter lite då och då, har lika liten aning om varifrån de kommer som du, med ditt rivsår…

    Med tanke på hur torterad Jesus blev innan han spikades upp på korset kan vi nog tryggt utgå från att han hade rivsår både här och där!

  6. SurMange skriver:

    Typisk kattägarstigmata. Happens all the time… Var glad att du inte har kobror.

  7. Drottningen skriver:

    Ms Garbo: Eller hur? Han lär ju ha varit duktigt blåslagen

    SurMange: Nähä. Mina katter river inte mig. Så det så. (dessutom så hade jag inget rivsår när jag gick hemifrån)

  8. SurMange skriver:

    Själva poängen med stigmata är väl att dom uppkommer utan att man kan förklara varför. I det här fallet är det dina katter som river dig telepatiskt. Ge dom mer lax, så försvinner det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *