Jag vaknade och kände mig sådär diffust krasslig, ännu luddigare i huvudet än vanligt alltså och efter att ha känt efter en stund så kunde jag konstatera att den där eventuella blivande tandgrejen fortfarande gör ont, jag har ont i halsen och frågan är om jag inte har feber också. Jag är övertygad om att tandgrejen istället är en streptokockinfektion och så har ett par baciller ramlat ner i halsen, och här är jag nu.
Naturligtvis så har jag inte tagit tempen eftersom det skulle kunna påverka min sjukdomsbild åt vilket håll som helst.
Alltså pallar jag inte med att steka pankisarna som det var tänkt. Jag får ont i magen av pankisar och det känns som att jag inte behöver bygga på misären medvetet och bara tanken på att stå vid spisen gör mig utmattad.
Jag är en hemsk människa, för jag har tagit fram grönsakssoppan jag hade fryst in till pappa och som jag tänkte ta med till honom på storkalas och den står på spisen i detta nu. Han vet dock inte om soppans existens (om han nu inte råkar ramla in på bloggen då), men det är tveksamt om det är en förmildrande omständighet.
En förmildrande omständighet som jag däremot vill åberopa är det faktum att jag är krasslig och att jag genom att vila och ta hand om mig själv idag kanske inte blir sjuksjuk och missar kalaset.
Flåt för att jag äter upp din mat, pappa. Men jag är så sjuuuuuuk!
När man är sjuk får man faktiskt göra som man vill. Sådetså.
mmm… men jag är ju inte sjuksjuk. Jag hade ju inte sjukskrivit mig bara för att jag känner mig risig t ex. Soppan var inget mästerverk ändå, så det kanske var lika bra att jag åt upp den iofs.