Det stora amningskriget

Jag, som då inte har några egna barn upphör aldrig att förundras över att blivande föräldrar och nyblivna föräldrar verkar ägna så mycket tid till att först gapa om hur jobbigt det är att inte få göra som man vill för att i samma andetag förklara hur det ligger till och alla andra som gör annorlunda eller tänker annorlunda har fel, eller om man inte har barn inte vet.

Idag rasar då tydligen det stora amningskriget enligt slaskonbladet (http://www.aftonbladet.se/vss/foraldrar/story/0,2789,755611,00.html) och jag har roat läst rätt många av kommentarerna om huruvida man ska amma eller inte och i så fall hur länge. Argumenten är fantastiska. Jag tänkte rada upp några

1. Jag har fött upp mina barn på flaska och de mår hur bra som helst. Att amningen skulle vara så bra är överdrivet.

Jaha. Grattis till dina friska barn. Vet du hur de mått om du hade ammat? Skönt att du vet mer om vad modersmjölk innehåller än de som analyserat den.

2. Ett barn som är stort nog att ta fram bröstet själv ska inte ammas. Då är det ett stort barn och ska behandlas därefter.

Ja. Jag antar att du resonerar och diskuterar fram möjligheter med ditt barn också? Det kan man ju med stora barn. Och du använder aldrig argumentet ”men han är ju så liten” när någon, ve och fasa, klagar på något han gör?

3. Jag har ammat mina barn i 3 år vardera och tycker att det är ansvarslöst att inte amma.

Okej. För det är typ det allra värsta man kan göra mot sina barn? Om man ammar så är man förlåten även om man sen låter sina barn växa upp i en alkoholiserad miljö t ex?

4. Pappan kan inte amma och därför ska man sluta när barnet är 6 månader så att pappan får vara med.

För det är helt omöjligt att pumpa ur mjölk ur brösten och ha på flaska så att pappa kan vara med och kanske rentav låta mamma sova en hel natt?

5. När barnet kan äta vanlig mat så förlorar amningen sin funktion

För när barnet kan äta så innehåller bröstmjölk ingen som helst näring? Måste det ena utesluta det andra?

6. Det är incestuöst att amma när barnet kan ta fram bröstet själv.

Vem är det som ser något sexuellt här? Barnet, mamman eller den som upprörs och vem säger det mest om?

Och sådär håller det på, tydligen spelar det ingen som helst roll hur man gör. Ammar man så får man inte göra det länge (typ 6-8 månader verkar vara okej tror jag) för då är man äcklig/konstig och gör man det inte av någon anledning så är det helt fel också.

Vad tycker ni, mina få läsare? Personligen så tycker jag, som med så mycket annat att det är nog bra med rekommendationer men i slutändan kan man göra som man vill istället för att ge sig på andra. Funkar amningen så är det bara att gratulera då, gör den det inte så är det knappast någon katastrof. Sen kan man ju tycka vad man vill om att vi är däggdjur och att alla(?) såna ammar sina barn kortare eller längre perioder och att det någonstans är tänkte så biologiskt sett, men vad jag vet så dömer de inte varandra. Våra kroppar är för övrigt inte byggda för att kasta i oss den skräpmat vi levet på och att sitta still, men det kan man gör vi ju så…

Jag tycker att tanken på att min sambo går upp och tar en utpumpad flaska och matar kotten på nätterna verkar fenomenal till exempel. Det handlar ju också om att som kvinna släppa in den andra halvan av genuppsättningen så att säga. Men det är jag det, och oavsett vad jag tycker om vad andra gör och inte gör så betyder det inte nödvändigtvis att de har fel. (eller ja.. 😉

Men det är lätt för mig att säga som inte har egna barn och således inte har använt mina bröst som matmaskiner. Det är faktiskt inte undra på att kvinnor halkar efter när vi ägnar så mycket tid åt att kontrollera andra kvinnor.

För övrigt så har jag snutit sönder näsan, så så fort jag nyser eller tänker på att snyta mig så får jag näsblod. Jättekul.