Vad bloggosfären egentligen handlar om

Via Anna Troberg ramlade jag än en gång in på Marcus Svenssons blogg. Man må tycka vad man vill om hans åsikter, men hans senaste inlägg är faktiskt humor rakt igenom. Särskilt om man lägger till inlägget där han berättar vad bloggosfären handlar om.

En del surnade till där, men jag orkar inte bli upprörd av människor som fortfarande verkar tro att det däringa internettet består av porrsurfande itsnubbar och pedofiler.

Det Marcus missar i sitt första inlägg, det om bloggosfären, är modebloggarna. Läser man tidningarna så får man ju lätt uppfattningen att bloggar, det är typ dagböcker på nätet och så en massa rosa flickor som bloggar om dagens outfit. Och sen blir de antastade av de där pedofilitsnubbarna.

Kanske kan det omfattande föraktet mot ”gammelmedia” eller ”mainstreammedia” i bloggosfären förklaras med att en försvinnande liten del faktiskt får betalt för det som skrivs. Uppblåst besöksstatistik och inget betalt kan ju göra vilken skribent som helst lite nere.

Nej, vet du vad jag tror Marcus? Jag tror att föraktet för ”gammelmedia” bottnar i en så enkel sak som att man i Expressen och Aftonbladet numera läser förvånansvärt lite nyheter och lika förvånansvärt mycket skvaller. Som att Charlotte Perelli separerar och att fotbollsfruarna går på spa i Österrike, bara för att ta ett par färska exempel, samtidigt som ni journalister plötsligt börjar att ”blogga” och tror att ni är lite bättre än oss andra, för ni får ju betalt för det. Att kalla skrivandet om Perelli och fotbollsfruarna för ”hantverk” är i mina ögon inget annat än en spark i magen på de journalister som fortfarande försöker rapportera om nyheter.

Jag vet inte hur många gånger som jag har läst journalister säga att de inte skulle blogga gratis. Jag vet inte om det är så mycket bättre än att skriva för att man tycker om att skriva, men vad vet jag?

I det senaste inlägget har Marcus surnat till på packet som inte gillade inlägget om bloggosfären. Där lyckas han dessutom förklara att bloggare, det är politiskta sekreterare, pressassistenter och folk som jobbar med IT och det gemensamma för dessa är att de har för lite att göra. Möjligen kan man i detta ana att precis som man brukar säga att musikkritiker är misslyckade musiker, så kanske ovanstående är misslyckade skribenter som envist håller sig i närheten så att säga.

Än en gång är han ute och cyklar. Dessa yrkeskategorier kan man säkert hitta bland bloggare, men det fina i kråksången här är att som bloggare så spelar det ingen som helst roll vad du har för yrke. Du kan få skriva vad du tycker ändå och det kan hända att någon annan, som i vanliga fall inte skulle ha lyssnat ändå tar till sig det du skriver. Trots allt så ligger det en hel del fördomar i vilket yrke man har.

Så här är det Marcus, jag jobbar med gamla människor, på golvet. Jag bloggar på min fritid, när jag är ledig, precis som jag läser böcker och träffar kompisar när jag är ledig. Jag borde väl naturligtvis skriva om hur svårt jag har att få det att gå ihop med ekonomin, hur ont i ryggen jag har och hur jobbigt det är på jobbet och mala på om hur borgarna har förstört Sverige. Nu gör jag inte det, och till skillnad från dig så skriver jag inte på betald arbetstid. Det enda jag har ”tjänat” på min blogg är när en läsare och jag bytte pocketböcker med varandra, men det tror jag gick ganska jämnt ut.

Det jag däremot har vunnit är att mina åsikter har räknats med, av andra, som inte alls hör till min sfär av människor. Ibland har jag nått ut, ibland har jag lyckats roa någon som inte kunde sova en natt och hamnade på min blogg. På samma sätt har jag tagit del av andra människors åsikter och tankar. Människor som jag utan bloggen förmodligen aldrig skulle ha träffat, aldrig ens givits möjlighet att diskutera med. Det rör sig inte alltid om världsproblem, men saken är den att när man rör sig utanför sin vanliga sfär så råkar man ofelbart på människor som har tänkt på samma saker som du, men på ett annat sätt.

Jag tror knappast att någon egentligen vill att bloggosfären ska ”ta över” traditionella media, däremot så tror jag att många med mig önskar att media rapporterar nyheter som angår folket och åtminstone slutar att påstå att bloggar är blondinbella, kenza och dagböcker på nätet. Däremot betvivlar jag inte ett dugg att media är lite bekymrade över bloggar. Om det inte vore så, så skulle knappast var och varannan journalist ha en blogg och kändisar skulle inte övertalas att blogga på aftonbladet lite nu och då.

Så ja, jag tror att bloggare har en viss betydelse för det ”demokratiska samtalet”. Numera har vi möjlighet att inte hålla käften när de fina människorna talar, eller är det bara de fina, de som vet bäst, som ska vara en del av samtalet och vi andra, vanliga arbetarhjon ska kanske stå med mössan i hand och tacka och bocka bara?

Men jag tycker som sagt att Marcus senaste inlägg var roligt på riktigt. Även om han fick betalt för att skriva det.

Och Marcus, om du mot all förmodan läser det här och tänker att jag är en såndär anonym och feg stackare så finns det en mailadress du kan använda om du vill skälla på mig eller så. Anonym visserligen, men du, jag får ju inte betalt för det här heller så det kanske inte är mer än rätt? Det är som att skriva en insändare ungefär, man får vara anonym om man vill.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

11 svar på Vad bloggosfären egentligen handlar om

  1. Pingback: Enligt Min Humla » Min fantastiska sambo

  2. enkla z skriver:

    ”Du kan få skriva vad du tycker ändå och det kan hända att någon annan, som i vanliga fall inte skulle ha lyssnat ändå tar till sig det du skriver.”

    Speciellt märker jag detta som tjej. Jag har inga breda axlar eller någon Barack Obama-trygg och redig basröst. Men i bloggvärlden verkar detta spela en mindre roll. Det är orden i inläggen som bemöts (förhoppningsvis).

  3. camilla skriver:

    Fin blogg :).
    Tycker du att jag skulle passa i blå ögon?? 😉 kolla gärna in bloggen och svara 😀 Ha en fin dag kram.

  4. Drottningen skriver:

    enkla z: Eller hur? Och så slipper man gapa för att göra sig hörd bland allt kackel.

    camilla: framför allt så tycker jag att du skulle passa i ett par fungerande ögon.

  5. morrica skriver:

    Väl skrivet och väl formulerat, kloka ord och jag instämmer! En av de absolut största fördelarna med bloggandet är just precis det du nämner: man är anonym. Man eller kvinna, akademiker eller arbetslös, överklass eller förortsunge, det gör fullständigt detsamma vem man är irl, hur många som lyssnar eller inte på lyssnar på ens ord. Cybervärlden tillåter en jämlikhet som inte finns i den konkreta verkligheten. I alla fall inte än.

  6. emily skriver:

    har du hört om bloggen : Chocolatedream.blogg.se?
    hon är fan sjuk!!! jag trodde att jag hatade blondinbella mer än alla här. men den här tjejen slå nog rekorden!!!!

  7. buddy jesus skriver:

    Han är en stor person. Han har till och med dedikerat en blogg till dig. Som vanligt i mycket förminskande ton.

  8. Drottningen skriver:

    buddy jesus: jag såg det alldeles precis och jag blir alldeles rörd. Vilket bara bevisar det jag skrev, att jag, som tidigare inte hade haft en chans att göra mig hörd utanför min privata sfär har gjort precis det. Jag tror inte ens att han är arg på mig?

  9. Pingback: drottningsylt » Blog Archive » Det är för ditt eget bästa

  10. Pingback: Anna Troberg » Dubbelplus bra, Marcus!

  11. Pingback: Life de Luxe » Bloggarkiv » Ännu mer rester

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *