Den tappade ryggraden

Varenda dag får vi ta mer eller mindre bekväma beslut, ibland har vi inget än skit att välja på och ibland vill det så illa att vi har ett alternativ som är bra, men som vi ändå inte kan välja nu. Så är det att vara vuxen helt enkelt. Vissa av oss har dessutom arbeten där vi måste ta obehagliga beslut och hantera situationer som andra inte skulle befatta sig med om de ens fick den dubbla lönen.

Då blir man lite ledsen av att läsa att vissa andra istället för att ta ett obehagligt beslut, som dessutom innebär att göra vad man tror på, väljer att helt enkelt inte gå dit. Som Birgitta Ohlsson, en av våra folkvalda som på tisdag ska rösta om FRA-förslaget.

– Jag har aldrig varit någon större vän av FRA och det är allmänt känt, och dessutom är jag uppbokad den eftermiddagen, säger hon. – Jag tycker det är ett felaktigt beslut som regeringen landat i. I folkpartiet finns det dock en stark majoritet för att stödja det här förslaget. Och det tycker jag är djupt beklagligt. Vi borde inte ha stött detta.

Hon tänker inte gå dit.

Istället för att göra sitt jobb så tänker hon göra något annat istället. Då kan hon i efterhand säga att hon minsann inte röstade för förslaget och därför kan ingen ställa henne till svars.

Skäms! Vi som skattebetalare ger henne lön just för att hon ska ta dessa beslut. Tror hon att vi ger henne skitmycket pengar varje månad för att hon ska sitta och tycka en massa saker när det passar och ägna sig åt annat när det gäller?

Vet du Birgitta, du har den lön du har idag och de förmåner du har för att du ska ta dessa obehagliga beslut. Det ingår i arbetsbeskrivningen kan man säga och att helt sonika välja att inte göra ditt jobb är i mina ögon inget annat än arbetsvägran. Det är inte Folkpartiet som är din chef, det är vi. Glöm inte det.

Om förslaget går igenom så tänker jag inte säga ett ord om de som har röstat för sin övertygelse. De har åtmintsone gjort sitt jobb och stått för det, och att inte tycka som jag är helt okej, även om jag just i det här fallet inte begriper hur man å ena sidan kan fördöma Kina, samtidigt som man röstar fram ett förslag som tar oss ett steg närmare. Men man får tycka att det är en bra sak.

De jag däremot kommer att fördöma och avsky är dessa krakar utan ryggrad, som har fått folkets förtroende och en månadslön som antagligen närmar sig min årslön, men som ändå väljer att inte gå dit, inte göra sitt jobb. För det verkar jobbigt.

Själv är jag inte så tuff jag heller. Jag klarar inte av att stå på barrikaderna eller för all del ens gorma på jobbet om ditten och datten, men jag är åtminstone tuff nog att säga vad jag tycker och tror på och agera därefter. Jag skulle inte kunna se mig själv i ögonen och någonsin gå till mitt jobb igen om jag gjorde som Birgitta tänker göra.

Det är bara en knapp. Ingen kan klandra en annan människa för att h*n gör det h*n tror är rätt.

Vet du Birgitta, vi tycker ju lika i den här frågan och du vågar tydligen inte stå för det. Jag kan komma och rösta åt dig. Visserligen så betyder det att jag kommer att bli tvungen att vara vaken i två dygn, men jag gör gärna det för din skull. På riktigt alltså. Så kan du skylla på mig sen, du kan till och med ljuga och säga att du sa att jag skulle trycka på den gröna knappen. Det är bara att maila så lovar jag att komma på tisdag.

Edit: Tydligen hade Expressen fått saker om bakfoten och således ser det nu ut som om jag har hittat på citatet eftersom artikeln numera enbart handlar om Federley. Birgitta Ohlsson har dessutom i ett blogginlägg förklarat att hon inte alls är borta på onsdagen när voteringen sker, utan faktiskt tänker rösta. Egentligen så skulle jag vilja ta bort inlägget ovan eftersom det gick ut på att hon inte tänkte rösta, men eftersom jag utgick från vad jag visste då så låter jag det stå kvar, men överstruket.

Kör hårt på onsdag Birgitta! För visst kommer den här voteringen ha betydelse för den framtida politiska karriären, men den kommer också ha stor betydelse för oss allihop. Det kan vara så att Alliansen inte behöver vänta till nästa val för att förlora regeringsmakten, det kan vara så att det är över på onsdag.

Andra bloggar om: Birgitta Ohlsson, Federley, FRA, FRA-förslaget, övervakning, avlyssning, lex orwell, ryggrad