Jag har tänkt på en sak. Eller snarare var det så att en sak slog mig, rätt i skallen så att säga.
När en människa försvinner så kan man alltid läsa i tidningen anhörigas/vänners/arbetsklamraters kommentarer och de är ganska lika; ”jag pratade med stina (det är alltså stina som är försvunnen har jag just bestämt) i torsdags och hon skulle aldrig göra så här. Hon pratade om sina framtidsplaner blablabla.
Varenda gång så står det i blaskan att den försvunne var glad och pratade om sina framtidsplaner. Är inte det lite misstänkt? Först pladdrar man på där om vad man ska göra framöver och sen försvinner man? Det är aldrig något annat man har pratat om, som att kattfan har pinkat på golvet igen, att ungarna slåss eller att det är kallt ute, nej, framtiden är det viktiga.
Jag har inte pratat om framtiden alls på länge, om man inte räknar med ”jag ska jobba hela helgen”, men en sån sak kan ju ändras av en ynka förkylning (om man har råd att sjukskriva sig och någon att ringa och sjukskriva sig till alltså. ) så det räknas inte. Nej, för i fall där någon försvunnit så har de en plan, de ska studera, har nyss bytt jobb, ska ut på deras livs resa eller vad det nu kan vara.
Det kanske är jag som är lite paranoid, men lite fundersam blir jag allt.
Man ska akta sig för att prata framtid med sin nära och kära tydligen. Jag har alltid sagt att man inte ska förvänta sig så mycket, för då blir man glad om det går bra och så slipper man bli besviken om det går dåligt, men det här är nog ett steg längre.
Allt som står i tidningen är sant. Glöm inte det.
Men visst är det väl så. Det är ju aldrig någon som kan tänkas bara försvinna sådär, och ÄNDÅ så gör de ju det.
Mår man apdåligt så är det ju kanske inget som man basunerar ut.
Men visst är det märkligt att det alltid heter ”h*n pratade om sina framtidsplaner”? Är det bara jag som inte gör det?
Nog för att jag pratar framtidsplaner ibland. Men det är ju jäkligt sällan… Så spännande och omvälvande är de ju inte.
Njae…det är inte bara du. Jag gör sällan upp några större planer. Men så har jag heller inte försvunnit under mystiska omständigheter. 😉
DEt är också så att människor som bestämt sig för att begå självmord ofta verkar må bättre än innan (för att de bestämt sig liksom) och för att ingen ska hindra dem (?) så kanske de pratar mycket om framtid så att ingen ska oroa sig?