Igår kväll innan jag skulle till jobbet så fick jag maten lagad och sen skjuts fram till dörren som jag alltid får när min andre hälft är hemma. Jag har det ganska bra på det sättet förstår ni, jag är rentav ganska bortskämd och väl medveten om det. Lika väl som jag är medveten om det är jag också övertygad om att jag förtjänar det. Däremot har jag inte riktigt klurat ut varför jag gör det, men det känns ganska ointressant.
När min bättre hälft gör saker så gör han det ofta med bravur. Han ser ut som en rockstjärna, kör som om han är född bakom ratten och svingar grytor och kastruller som om han aldrig gjort annat med ett resultat som skulle kunna göra min mamma grön av avund.
Sa jag att jag var bortskämd?
I morse när jag kom hem såg det ut precis som när jag blev avsläppt utanför jobbet förutom ett tillstkott av tomma ölburkar runt hans dator. Tomma matkassar på golvet i köket, tomma champinjonburkar på diskbänken, grytorna kvar på spisen osv och eftersom det ändå var sagt att jag skulle väcka honom när jag kom hem så passade jag på att påpeka att han hade ju faktikt kunnat plocka undan lite. Typ stoppat undan de tomma matkassarna, kastat champinjonburkarna, dragit av spisen med en trasa och kanske rentav sköljt ur kastrullerna? Inte sådär surt alltså, utan bara som ett vänligt påpekande.
Först kisade han för att sen knipa ihop ansiktet som om han vore fem år och jag brutalt upplyst honom om att tomten inte finns.
Nu när jag vaknade nyss och kliver ut i köket så har han… slängt champinjonburkarna. Det tog en stund för mig att upptäcka det eftersom någon tydligen har ätit popcorn till frukost och resten av diskbänken fortfarande är full av diverse tomma förpackningar, grytorna står kvar på spisen (de blir kul att diska ja) och matkassarna..ja, de ligger kvar på golvet förstås.
Kan någon förklara logiken i det här?
Kom ihåg att jag vet att jag är bortskämd och att han är fantastisk på miljoner sätt, men det är en del saker som jag verkligen inte förstår. Som det här.
(Tror ni att jag får gå till jobbet i fortsättningen?)
Andra bloggar om: manligt och kvinnligt, logik, hushållssysslor, parförhållande, relationer
Ibland ska man bara hålla käften och ignorera burkar/kassar/popcorn och väga det mot det andra.
ja, annars skulle jag ju inte beålla honom, men vem ska städa då? nu försöker du ge mig dåligt samvete, jag tror att jag är ganska snäll. jag varken skällde eller tjatade 😉
Jag har en cykel jagkan låna ut, ifall det kniper nu när det är busstrejk 😉
MsGarbo: Jag har barnets cykel i källaren fortfarande (sådär blir det när de flyttar ut, de tar aldrig med sig alla sina saker) och har till och med fått nyckeln tror jag, men eftersom jag inte har cyklat på över 10 år så går jag hellre. Då slår man sig mindre när man ramlar också. (frågan är om jag skulle spara någon tid då? Det är uppför halva vägen)
Det verkar som om han är rätt mån om att behålla dig också ;).
Han ser ju ut som en rockstjärna – kan jag ju bifalla 😉 😉 😉 – så vad är några champinjonburkar?
pluspoäng för att du inte tjatade.
Förra busstrejken bodde jag rätt långt ut i Nacka dit bara bussar åker. det var en jävla prövning att ta sig in till city och hem och jag höll på med en c-uppsats. Det fanns inget man kunde missa. Bostadspriset och såna grejer gör mig rätt glad att jag inte bor i Stockholm…
Jessika: Låt oss säga att ett par champinjonburkar gör absolut ingenting 😉
Varför är det jag som försvarar mig när jag bara ville ha en förklaring förresten?
Det är svårt att förklara logiken i det eftersom det inte finns någon logik i det hela. Jag har otroligt svårt för kvarlämnad disk på diskbänken. Vi har kommit överens om att den som lagar maten även plockar undan och ställer in disken i diskmaskin. Och det gör han, men lämnar oftast kvar någonting i alla fall. Stekpannan – eller nån skärbräda eller nåt som ska slängas. Om jag pepåkar det så tänkte han göra det sen, eller tyckte liksom att han var färdig och måste ha glömt eller vilken ursäkt det nu är. Egentligen tror jag att det är för att jävlas.. 🙂
Åh gud ja, jag bråkade fan med min förre japanske sambo över riskok och sånt. Över att han inte kunde komma ihåg att programmera riskokaren och knäppa på den på morgonen utan varför måste allt komma från mej va va va va ?!
Ett tag programmerade jag den och han stängde av den. Till slut blev det jag som gjorde hela programmerandet. Fatta liksom
Som man får jag väl påpeka att vi alla män kör som vi är födda bakom ratten. Det är de andra som inte kan köra bil ordentligt. Försök inte säga emot oss där.
Vi ser alla ut som rockstjärnor, det finns hur många rockstjärnor som helst att identifiera sig med för oss män, Mick Jagger är en, Charlie Watts en annan om vi håller oss inom samma band.
Laga mat kan varje man, men en mästerkock behöver inte plocka undan efter sig.
Sopor och sådant hänger mer ihop med vilken toleransnivå man har.
Ni kvinnor har en något lägre toleransnivå än oss män.
kristina: jag tror att de är som femåringar, du vet.. ”nu gör jag det här och så fort jag är klar med den här legobiten så finns den inte längre” 😉
Jessika: Man kan säga att han vann då, för han slapp ju helt 😉
Gester: Om jag orkade skulle jag såga dina så kallade argument i atomer, men nu är jag trött så jag nöjer med att säga en sak; Du har fel rätt igenom 😉
Gester: High five! 😉
Jo, men jag skällde inte efter det 😉
Jessika: jag skääääääällde inte =P (det funkar nämligen inte. alls)
Hehe. En viss igenkänningsfaktor finns det allt. 😉
Tänk om män var lika öppna med att peka ut brister hos sina respektive, det skulle ju inte finnas ett enda fungerande par i hela världen. 😉
drf: Vem har talat om brister? Varför tolkar du det på det viset? 😉
Och förresten!? Som om män inte gör sitt yttersta för att kvinnor ska ha konstant dåligt samvete va??? Försök inte ens, unge man =P
drottningen:
Nu får du allt förklara dig tycker jag. Hur gör män sitt yttersta för att kvinnor ska ha dåligt samvete? :S
du gav ett alldeles ypperligt exempel i din förra kommentar t ex. =P
Det där var nog för subtilt för att förstå Drottningen. När du skall förklara för oss män måste tydlighet till. Vi förstår inte saker som ”Det vore gott med kaffe nu” 🙂
Gester: Jag är mycket bra på att förklara saker. Ni väljer dessutom att bli döva om man säger saker som ”kan du dammsuga/gå ut med soporna/diska/valfri tråkig hushållsgrej idag?, om man däremot mumlar något om att man kanske borde fundera på en ny tv/dator/bil så får ni superhörsel. Är inte det märkligt?
(ja, inte min man förstås, men ni andra. Jag vet att J hör alldeles utmärkt jämt, han bara skiter i vad jag säger ibland;)
Jo men ni säger ju inte så. Ni säger ”vad mycket damm det är på golvet”, ”soppåsen är full”.
Vilket vi tar som ett konstaterande bara.
Men vad som gäller tv/dator/bil är vi precis som FRA, det är våra triggerord.
Vi kan alltså konsten att filterera stora informationsmängder och sålla ut det viktiga.
fast jag säger ju inte så. vad har du för förklaring nu då? =P
Jo men det hänger ihop med det jag skrev tidigare – Toleransnivån –
En soppåse som du tycker är full kan man som man alltid klämma ned lite mer sopor i. Det är bara en fråga om teknik och styrka samt tålamod.
Ett golv som är dammigt, där är det också en fråga om tolerans. Om dammet når den nivån att det kan skada TV/Datorns funktioner då är det en helt annan sak, då tar vi itu med saken 🙂
nä, toleransnivågrejen funkar inte heller. Sorry. 😉
gester: Om ni grabbar tvunget ska ha en förebild som ser ut som Charlie watts, varför då inte istället välja kommissarie Lynley? Mindre sliten och mer balanserad.
Ser nog som Charlie Watts nog gjorde för 30 år sedan.
Blev ett ’nog’ för mycket däruppe. Sorry.
Ja du, jag vet inte varför han gör så. Men min kan göra likadant. Han klarade sig alldeles utmärkt tills han träffade mig… 😉
Nu kanske vi inte ska jämföra här, eftersom min inte ser ut som en rockstjärna utan snarare som en jurist/Indiana Jones/synthare. Men stöka ned kan han! Och han är bra på att laga mat.
Pingback: Gester…med ord » Blog Archive » Brandvarnare, resursslösare av stora mått