Mustasch eller inte mustasch?

Det här är faktiskt ganska roligt. Nyhetsuppläsaren på rapport har haft semester och gjort som många andra män och låtit bli att raka sig. Innan han går till jobbet igen börjar han rensa i hårträsket, mustachsch blir kvar och frun tycker att det är snyggt så den får följa med till jobbet.

Efter nyheterna tar det hus i helvete och folk ringer Svt och skriker ”va fasicken!?” eller vad de nu säger och Rikard (som nyhetskillen heter) är inte den som är den utan rakar av sig mustaschen till nästa sändning.

Det är ju lite märkligt att det folk blir upprörda över under en nyhetssändning är att nyhetsuppläsaren har en mustasch och inte över innehållet. Bara som en liten reflektion alltså.

Vi såg den första sändningen, den med mustaschen alltså, och vi sa också ”va fasicken” (vi är reklamskadade om någon undrar), men sen tittade vi och lyssnade på nyheterna. Rikards mustasch känns knappast som något som jag har att göra med över huvud taget.

Helt osökt kommer jag att tänka på den så kallade civilkuragelagen som regeringen vill införa innan nästa val. Den innebär i korthet att du blir skyldig att ingripa om du ser ett brott begås, efter din förmåga naturligtvis. Vid första anblicken kan det tyckas vara en självklarhet att ingripa, men som vi alla vet så är det långt ifrån sanningen och orsakerna till att man inte ingriper kan ju vara hur många som helst så det tänker jag inte ens gå in på.

Måste jag då anmäla när sambon kör för fort? För det gör han ju ibland och då ryter jag i åt honom och gör det jävligt klart för honom att om polisen stoppar honom så ska han inte inbilla sig att jag tänker tycka ett dugg synd om honom.

Om jag anmäler honom, då måste jag rimligen ange mitt namn för att hålla ryggen fri sen när någon anmäler mig för brott mot angiveri.. förlåt, civilkuragelagen. Blir det inte väldigt mycket för LKC att göra då? Och vad blir det av min rättighet att vara anonym?

Jag kanske fortfarande kan anmäla brott anonymt, men som sagt, hur ska jag bevisa att jag har visat civilkurage ”efter min förmåga”? Och vem ska bestämma vad jag har för förmåga?

I och för sig så spelar det där med anonymiteten ingen större roll eftersom FRA ändå kommer ha koll och om jag slinker igenom det nätet så kan man ju alltid kontrollera vem jag ringt och hur länge vi pratade med hjälpt av den där trafikdatalagen (som jag inte hittar någon bra länk till, är det någon som har en så får du gärna dela med dig. Det känns som att den har blivit lite bortglömd). Det är lite lustigt att för inte alls så länge sen så fick teleoperatörerna fan för om de sparade våra samtalslistor, nu ska de få fan för om de inte gör det.

Och om det nu mot all förmodan inte räcker, så kan ju du, käre bloggläsare sätta dit mig om jag råkar knysta om den där fortkörningen. Eller det är ju snarare din skyldighet att sätta dit både mig och sambon, för annars gör ju du dig också skyldig till brott.

Men vi ska inte jämföra Sverige med DDR och vi ska skälla på Kina som skrämmer upp sina medborgare och de är så förtryckta. Allvarligt talat, fattar ni inte? Ser ni inte? Vi ska ange varandra och gör vi inte det så är vi brottslingar själva! Alla brott är ju inte grova våldsbrott utan ibland rör det sig om att köra lite för fort, bränna en sats sprit hemma eller gå mot röd gubbe.

Det är så väldigt märkligt att partier som kallar sig liberala, som pratade om individens val och om att det finns saker som staten inte ska lägga sig i, kastar fram dumhet efter dumhet i en förvånansvärt strid ström. Man vill ju uppenbarligen inte behålla de väljare som gav dem regeringsmakten den här gången. Jag lär ju knappast vara ensam om att förbryllat klia mig i huvudet och säga ”va fasicken!?” om man säger så.

Tillbaka till civilkuraget då. Det är ju ett vackert ord, men det rimmar lite illa med det där om att man inte ska ta lagen i egna händer. Lagstiftar man dessutom om det så måste jag som vanlig samhällsmedborgare i princip lära mig massor med lagar så att jag vet om du, din skurk bryter mot dem. Annars kan jag ju själv göra mig skyldig till brott.

Istället för att hela tiden lära människor att veta hut med förbud så vore det bättre med morötter. Du vet, som man gör med barn. Istället för att fokusera på det negativa och ge dem skäll för allt så kan man uppmuntra dem när de gör rätt. I det här fallet med civilkuraget är det ju mycket enkelt.

Om du ingriper vid ett brott efter egen förmåga så får du en belöning helt enkelt. Det kan vara ett par trisslotter och en liten medalj vid årets slut vid någon prisutdelning under en jävla middag till exempel.

Jag agerar ju hellre hjälte för att jag kan och blir lite hurrad efteråt än för att jag får böter om jag låter bli.

Sånt funderar jag över nu när jag äntligen har semester, andra irriterar sig över nyhetsuppläsarens mustasch. Det gäller ju att prioritera.

Andra bloggar om: rapport, mustascher, fra, lex orwell, avlyssning, datalagring, civilikurage, angiveri, regeringen, liberaler