Goda omdömen

Nu har jag inga barn i förskolan så jag vet inte om det är lika över hela landet, men i mellanmjölkens land verkar det rimligt att det är så. I Skåne skriver man i alla fall omdömen om barnen, jag antar att de sen tas upp på föräldrakvarten eller vad det kallas numera.

Man kan ju ha åsikter om omdömenas vara eller icke vara och huruvida man ens ska ha något som kan liknas vid betyg i förskolam, men nu är det så och då.. får man inte skriva annat än positiva omdömen?? Fast man kallar det inte omdöme, utan utvecklingsplan då. Allt ska ha en plan nu, vare sig du går på dagis, arbetar eller bor på hemmet.

Hem och skola-tanterna drog antagligen efter andan i samma ögonblick som de läste ordet barn i rubriken, men något är snett i ett land där alla ska vara med, alla är lika bra och ingen är olika. Det låter rättvist och bra vid första anblicken, men oavsett om vi pratar om det eller inte så är Josh skitdålig på att diska, men svinbra på att prata för sig och har oanande talanger vad gäller att byta blandare i badrum och att inreda rum, något som jag knappt kan göra bristfälligt. Men diska kan jag.

Dessutom så är jag längdmässigt utmanad och kan därför inte nå lika högt som Josh, men å andra sidan så klättrar jag som en bergsget när jag måste. Sådär kan jag hålla på i en halv evighet och mina exempel måste anses som politiskt korrekta eftersom jag använde mig av oss, men det hade lika gärna kunnat handla om osnutna ungar, handikappade eller invandrare. Eller någon annan bara.

Alla är inte lika. Du är inte lika bra som jag på allt och vice versa. Ibland ska jag inte med alls och ibland tar jag täten och vi är olika. Det där att alla är lika är inget annat rädsla för att peka ut någon åt något håll alls och det enda som händer är att man viskar om det bakom ryggen istället.

Däremot är alla lika mycket värda, oavsett om du är neger, handikappad, pantad, genialisk eller gråsosse, men det är inte samma sak som att vara likadan. Barnen måste bli duktigt förvirrade när de pekar på en blåneger/tjockis/rullstolsbunden och utbrister något pinsamt och vi låtsas som att det regnar. Det syns ju liksom att vederbörande inte ser ut som vare sig mamma, pappa eller grannen.

Om man nu ska ha en personlig utvecklingsplan över huvud taget så ska man väl rimligen skriva både det som är bra och det som är dåligt istället för att envist hålla kvar vid en gullig föreställning om att allt är bra precis jämt. I artikeln så citeras det ”barnet är opålitligt”. Om man inte lägger en värdering i det så är det inte ett ”dåligt” omdöme till att börja med.

Första steget mot att ta itu med ett problem är att erkänna att det finns, oavsett om det rör sig om relationsproblem eller en trasig bilmotor. Det kan dessutom visa sig att problemet egentligen är en tillgång, men det får man inte veta så länge man sopar det under mattan och låtsas som att det regnar.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Goda omdömen

  1. Danni. skriver:

    Det är riktigt snett att alla ska vara lika. Det vet jag av egen erfarenhet eftersom jag var mycket duktig i skolan och hade kunnat bli ännu bättre om inte lärarna hade slutat hålla tillbaka mig. Jag skulle vara på samma nivå som alla andra, om jag var klar med läseboken fick jag sitta och rita medan de andra läste, istället för att få en annan bok att läsa och så vidare år efter år.

    Jag tycker man ska vara jätteförsiktigt med att skriva omdömen om förskolebarn, för så länge de vuxna inte lyssnar på barnen så kan det inte skrivas rättvisa rapporter om barnets utveckling.

    När jag gick på lekis, som det hette då, så sas det att jag hade dålig motorik (vilket till viss del är sant men i detta fall berodde omdömet på att jag sydde långsamt och inte ville vara med på typ bollekar o sådant) och inte ville vara med i gemenskapen, för att jag inte alltid var med på de gemensamma aktiviteterna.

    Om någon hade lyssnat på vad jag sa så hade de fått veta att jag redan då avskydde att sitta i en ring och leka, att pyssla eller leka efter regler någon annan bestämt. Hur kul är det att rita när någon bestämmer att ”idag ska vi rita hästar”, ungarna kanske vill rita OLIKA saker och vem är det som har bestämt att flickor älskar att pyssla!?

    Nej fram med elitskolor och skolor för dem som behöver extra stöd och börja se oss människor som olika individer, då kommer det inte behövas så mycket omdömen och tjafs, för då kommer alla utvecklas på ett positivt sätt.

  2. Jenny skriver:

    Läser kommentaren ovan och nickar instämmande. Känner igen fenomenet. Man ska vara försiktig med omdömen. Det är därför vi har betyg såpass sent, för att kommunikationen mellan små barn och lärare inte riktigt är jämn.

  3. PiratJanne skriver:

    Jag tror du är inne på en viktig sak som många missförstår. Vi är alla lika mycket värda, men vi är inte alla likdana. Alla är inte lika bra på samma saker och vi ska ta tillvara på våra olikheter.

  4. Drottningen skriver:

    Danni: På min tid fick vi inte rita när vi hade läst klart, utan då fick vi läsa om samma bok. Väldigt stimulerande. Tänk om folk kunde få vara som de är, åtminstone när de är barn. Spelar det någon roll att kalle leker bra själv (svårt med sociala kontakter) eller att sture inte kan vara själv en sekund (kontaktsökande)? De kanske bara är OLIKA!? bah!

    Jenny: Kommunikationen mellan människor är inte riktigt jämn över huvud taget.

    PiratJanne: Ja! Låt oss våga stå för det vi är skitdåliga på också!

  5. PiratJanne skriver:

    Precis! 😀 Alla suger vi på nåt, men det är olika från person till person. Vissa kan inte sjunga, andra kan inte dansa. Och det är inget fel med det! Det är så det ska vara. Man måste bara acceptera det och sen hindrar det inte att man ändå gör det man är dålig på (om man inte får ett styrelsebeslut som säger nåt annat ;)) och det är inget fel i att försöka bli bättre.

    Och… ouch! Läsa om boken när man hade läst den en gång redan. Verkligen puckat. Och jag håller helt och hållet med om att man ska låta barn få vara barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *