November är november är november

Och alla vet att november är den värsta tiden på hela året. Oavsett hur resten av året har varit så kan man vara ganska säker på att det alltid blir värre i just november. Optimistjävlar vill gärna hävda att det bara känns så eftersom det är så mörkt, men vi andra vet att det bara är nys. Man blir trött när det är mörkt jämt och det är klart att det är lite trögare att masa sig upp ur sängen och att leva över huvud taget när man är trött, men det förklarar ändå inte allt elände som har en förmåga att visa sitt fula tryne just då. Personligen så tror jag att eländet möjligen ser sin chans när man ändå är trött för att det är så jävla mörkt. Och blött. Och kallt på det där dåliga sättet som man inte kan klä sig mot.

Under mina dagliga bloggturer och i min omgivning överlag har jag detta år kunnat konstatera att många av er har haft en ovanlig jävlig november och jag har ömmat för er allihop fastän jag oftast inte sagt ett endaste dugg. Ibland räcker inte ord till helt enkelt och jag har faktiskt varit ganska rädd. Rädd för att november varenda år bokstavligen har golvat mig på ett eller annat sätt när andra bara trippar på som vanligt, så i år har jag bara väntat kan man säga och tycker mig ha lite mer att förlora just i år än tidigare.

Denna november har nämligen visserligen pendlat en hel del, men det mesta har varit mina egna hjärnspöken och det är inte på riktigt även om de ställer till det för mig. Jag har varit trött, det har varit mörkt och tråkigt och kallt, men det är liksom så jag tror att andras november är normalt sett. Alltså har jag varit tacksam för varenda novemberdag som bara varit just det och som inte inneburit några som helst katastrofer.

Det har i sanning varit en sällsam november. Idag för fem år sen begravde jag min mor. Det var också en sällsam tid, men fundamentalt så tvärt emot vad jag upplever nu.

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Det här inlägget postades i personligt. Bokmärk permalänken.

8 svar på November är november är november

  1. Carina skriver:

    Fundamentalt tvärt emot indeed! 🙂

  2. Danni. skriver:

    Tänker på dig som behövt begrava din mor så tidigt i livet. Det måste vara fruktansvärt tungt.

  3. Jessika skriver:

    november suger verkligen. Sedan är det något med femårsdagar efter något.
    Mars fem år efter min diagnos var för jävlig.
    Fem år på dagen efter att ha begravt sin mor är inte heller så kul kan jag tänka mig.
    Men november är faktiskt överlag det tristaste som finns. Sedan kommer februari.

  4. Morrica skriver:

    Men november som är en så vacker månad? *uppriktigt förbryllad* de milt dämpade färgerna, det förlåtande ljuset som gör alla vackra hur bleka de än är, den lugna kravlösheten efter sommarens måsten och före julens tvingande stress, den syremättade luften som gör vilopausen så vederkvickande…. är det verkligen bara jag som ser det så?

  5. Jessika skriver:

    Oktober tycker jag är fin och den första veckan i november men nu, näe…
    Fast fallna löv från träden som har blivit krasiga av frost och som man kan gå igenom och höra krasa, det är kul i november 🙂

  6. Morrica skriver:

    Kanske piggar en liten award upp lite? Du fick en nyss i min blogg.

  7. Joshua_Tree skriver:

    Morrica: Ljus!? Vilket ljus? Det finns ju inget ljus i november – det är det som är problemet.

  8. Jenny skriver:

    Hjärnspöken även här, plus ordentliga horder med skit. Förstår inte denna negativitet i november. Ljus finns det dock i tunneln, någonstans. 🙂 Om inte annat så är det december snart… o sedan nytt år. Det måste man hoppas på.

    Ps. min gamla spraymail (som du säkert inte mailat till men ändå) fungerar icke längre, släpper inte in ens hälften av de mail folk skickar så jag ger upp den nu.

Lämna ett svar till Jessika Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.