Men bollarna då?

Historien om katten Terri som vägrade låta sig kastreras utan istället trashade en taxi är på något sätt så typiskt kattig. Alla katter har en gräns, för Terri så var bollarna tydligen jääävligt viktiga eller åtminstone bristen på besök hos en vetrinär.

Riktigt så bestämda katter har jag aldrig haft, men tjocka katten  har ju definitivt hört till en av dem som alltid vetat hur saker ska vara. När vi skulle kastrera henne så bokade vi tid och när dagen D kom så stack hon helt enkelt och fjäskade sig antagligen ut genom porten. Vi letade som besatta förstås eftersom vi bor ganska nära hårt trafikerade vägar och ja, låt oss säga att hon aldrig var den försiktiga typen. Vi satte upp lappar i hela området och skrek oss hesa.

På kvällen satt hon utanför porten.

Andra gången vi bokade tid stack hon också. På samma sätt och kom tillbaka på kvällen. Vi kände oss som idioter när vi fick ringa och avboka för andra gången på grund av förrymd katta. Tredje gången gillt så fick vi dit henne utan problem konstigt nog.

De har glömt att berätta det allra viktigaste i historien om Terri. Hur blev det egentligen med hans bollar sen?

Andra bloggar om: , , ,

Det här inlägget postades i Katter, Uncategorized. Bokmärk permalänken.

8 svar på Men bollarna då?

  1. Peterlina skriver:

    Artikelförfattaren verkar inte se skillnad på arg katt och gäspande katt dock.
    Och varför tar man med sig en katt i en taxi utan transportbur?

  2. Drottningen skriver:

    jag tänkte också på det först, men katten kan faktiskt ha suttit i en bur. det framgår inte riktigt och jag har haft åtminstone en katt som helt sonika slog ut dörren på buren när han inte skulle med. Pang och så var katten ute. Och nej, det var ingen skitbur, bara en jävligt bestämd katt.

    De hade väl ingen bild på terri?

  3. Peterlina skriver:

    Nä, det var ”en annan arg katt” som det stod under bilden, men den katten var inte arg. Den gäspade.

  4. Drottningen skriver:

    jag läste inte bildtexten faktiskt, det var ointressant eftersom bilden visade en gäspande kattunge och Terri var ju nästan stor =)

  5. Jenny skriver:

    Haha, katter har verkligen personlighet. Och de är inte dumma. Har ägnat en vecka åt att försöka maska av vår lilljänta- har flytande maskmedel. Det har väl liksom inte gått så bra. Om vi ens får tag på henne så vägrar ju hon en glipa på munnen.. men oftast känner hon på sig när det är dags… och gömmer sig. 😉 Idag var vi och köpte i tablettform, så nu ska vi se om det blir bättre. 🙂 Kastreringen av vår herre avlöpte dock smidigt, det har aldrig varit några problem att få in honom i buren, eller ut genom dörren, tack och lov. Men han är inte lika smart heller. 🙂

  6. drf skriver:

    Ja katter är verkligen läskiga på det där viset, de verkar känna på sig en jädra massa. Kommer och kelar med en när man känner sig deppig och deras spindelsinne varnar om man så mycket som tänker på att sträcka sig efter den obligatoriska blomsprutan för att avlossa av en fy-laddning. Creepy.

    God fortsättning till dig! Kram!

  7. Drottningen skriver:

    drf: Våra katter nu är dessvärre okänsliga kräk som skiter i om man är ledsen… inte gör de som man säger heller, katterna var liksom av ett annat slag förr, men de får väl duga 😉

    Jag har mailat dig förresten, tydligen på nån mail som du skiter i. Jag antar att man ska önska dig ett bättre år framöver?

  8. drf skriver:

    Drottningen:
    Haha vilka as ni fått på halsen då!

    Förlåt att jag inte svarat på ditt mail, men ja, den adressen kollar jag typ 2ggr i månaden och anledningen har du förklarad i mitt mailsvar till dig. Hoppas vi hörs snart iaf.

    Och ja, ett bättre år vore underbart. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *