Är du vaken än? Är du vaken? Men jag är hungrig. Är du inte vaken?

Ungefär sådär, fast på kattspråket då, låter det hos oss ungefär varenda morgon från någonstans runt 4-5 på morgonen. Då har Lilla katten nämligen i bästa fall sovit färdigt och då är det förstås dags för frukost. Det måste ju vem som helst begripa.

Utom vi som vill sova tydligen.

Han hoppar upp och ner i sängen, smyger runt oss lite försiktigt till en början och passar på att peta oss i örat eller varför inte i näsan med svansen eller ännu hellre, morrhåren. *sniff**sniff* sådär. *kurr**kurr* Jo, Han är ju skitsöt, det behöver man inte öppna ögonen för att veta ens.

Om detta inte fungerar så biter han de andra katterna. Dumma katten skriker, Pissnissen fräser och Arga katten försvinner (förhoppningsvis inte över oss utan kan ta den korta vägen ner under sängen) in under sängen när Lilla katten har sprungit färdigt och tömt sängen på katter.

Någonstans här har man ju ofta stigit till någon slags vakenhet, men man begriper ju bättre än att visa det. Särskilt jag, som är den svårväckta. Jag vågar knappt andas, för tänk om han upptäcker att jag kanske vaknar?

Vad göra när sängen är tömd på katter?

Det finns två sängbord belamrade med böcker som man kan traska runt på, alltså gör man den där rundan runt husse och matte liiite länge och tar en prommis över sängborden också. Det skulle ju kunna hända att man slinter och en bok eller två ramlar i golvet. Det skulle det!

Runt på husses sängbord, runt lampan, över till sängen, smyga runt husse, sniffa honom lite i ansiktet och i håret, ner mellan husse och matte, kurra lite i ansiktet på matte *hallå?**hallåååååå?*, upp på kudden igen, tassa runt huvudet, det kanske finns lite hår att trampa i, visst är hon håröm? Nej, det funkade inte, bäst jag skyndar mig nu och hoppar på matte, över till husse, ner på golvet och ut i köket för att kolla om de följer efter. Vaffan? Soooover de? In i sovrummet igen, upp på sängbordet, runt bordet *duns* ojdå, över till sängen….

Ja, ni fattar.

Och i de allra flesta fall så slutar han ju inte utan Josh tappar tålamodet och svär åt dem medan han går upp och ger dem mat. Sen äter Lilla katten ungefär tre kulor och går och lägger sig. Uppdraget är ju slutfört.

Ibland försöker vi verkligen att visa vem som bestämmer. Det gör man lämpligen genom att vägra vakna förstås. *sov*sov*kattjävel*sov**sov* Så fort man vänder sig så har man en liten katt i ansiktet så det gäller ju att knipa ihop ögonen trovärdigt också. Det händer faktiskt om man är tillräckligt duktig att man hinner somna om på riktigt innan Lilla katten fattat att man bluffar. Det underlättar då om man inte är mycket, mycket kissnödig, som jag var idag.

Man kan säga att Lilla katten vann. Jag gick och la mig igen, men eftersom Dumma katten kräktes på hallgolvet när jag precis dragit på mig täcket igen så förstod jag att jag hade sovit färdigt.

Nu är det jag som är vaken. Bara. De andra sover.

Andra bloggar om: , , , , , ,

Det här inlägget postades i Katter. Bokmärk permalänken.

14 kommentarer till Är du vaken än? Är du vaken? Men jag är hungrig. Är du inte vaken?

  1. M skriver:

    Hahahaha.. ja skrattar så jag nästan gråter..
    Kan ni inte ge dem lite mat innan ni går och lägger er?

  2. Drottningen skriver:

    Jo. Det kan vi. Dessvärre så sover han ändå inte inte längre, däremot blir de ännu tjockare och vi fattigare.

  3. Thomas Tvivlaren skriver:

    Hehehe…det finns en anledning till att ”djur” och ”bur” rimmar. 😉

    Kommer att tänka på ett ex’ lillasyster som liten parvel hade en egenhet att komma krypandes på morgonen sätta sig på magen, spärra upp ens ena öga med små men flinka och bestämda fingrar och fråga ”är du vaken?”.

  4. Ååh, vassa klor i hårbottnen är ingen höjdare, det hade jag senast inatt. Han är ju så gullig när han kommer och lägger sig på kudden eftersom det är det enda slags frivilliga närmande han nedlåter sig till ibland, men det gör ju så förbenat ont så jag klarar det bara inte. Jag ligger och försöka hålla handen emellan/försöker få honom att klona ner i kudden i stället, med varierande resultat. Sen går han iväg, lika plötsligt som han kom!

  5. Besökaren skriver:

    http://se.youtube.com/watch?v=w0ffwDYo00Q

    Min katt gör lite som lilla katten. Smirre skrek istället.
    /Älvan

  6. Nynaeve skriver:

    http://se.youtube.com/watch?v=w0ffwDYo00Q
    Så här skulle de göra om de bara kunde…

  7. Jenny skriver:

    Det är inte så lätt att vara liten uppmärksamhetstörstande katt alltid. Speciellt inte om nätterna. 🙂

  8. Drottningen skriver:

    Kristina: han kloar inte i hårbotten utan _drar_ i håret genom att helt enkelt promenera på det. Jag har långt hår du vet.. Tjocka katten däremot, hon låg runt huvet som en hjällm och kloade i hårbotten, jag tyckte det var ganska skönt, men hon var ju försiktig också =)

    Jenny: nej, därför borde han lägga sig ner och sova istället

  9. mcsarcne skriver:

    Varför känns det som om jag skrivit det där inlägget?
    Varför känner jag igen mig så?`

    *asg*

  10. Drottningen skriver:

    mcsarcne: mystisk likhet, sannerligen

  11. Mamman skriver:

    Mat, i alla ära – men jag tror han är ute efter tvåbent sällskap, och lek 😉

    Antagligen är det också mycket mysigare att sussa in och sova själv, om han hör er stöka runt lite utanför samtidigt… tryggt och bra. Precis som små människobarn.

  12. Nyfiken skriver:

    Hahaha bästa inlägget någonsin som jag har läst!!! Sååå bra beskrivet med inlevelse, vi (jag och mamma) kunde riktigt se detta framför oss. Speciellt då vår egna katter är exakt likadana. Du borde skriva egna romaner, dom skulle jag vilja läsa 😛

  13. Drottningen skriver:

    Nyfiken: Oj. Nu blir jag alldeles rörd. Dessvärre så är jag lite tveksam till om jag skulle få ihop en hel roman, du kanske kan läsa bloggen så länge?

  14. MyyZz skriver:

    *skrattar så jag gråter* jag känner igen mig så väl 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *