Migrationsverket strikes again

Hörde på svt24 här om natten när jag jobbade att Migrationsverket använder sig av språkanalyser för att avgöra asylsökandes ursprungsland. Tydligen räcker det inte med att visa upp ett pass utan man måste låta rätt också. Tydligen är det inte helt ovanligt att just språkanalysen är avgörande för ett uppehållstillstånd. Nu visar dock Migrationsverkets egen granskning att var tionde analys är felaktig och således är det inte helt ovanligt att beslut tas på felaktiga grunder.

Inte för att jag är särskilt förvånad eller så, jag tycker mest att det är fascinerande på samma sätt som freakshows och äckliga slemmiga saker.

Jag undrar hur man egentligen avgör varifrån någon kommer utifrån en analys av språket? Vid första anblicken verkar det ju enkelt, men börjar man fundera lite så blir det bara konstigt att man ens försöker. Att en myndighet försöker alltså. Jag som individ är ju full av fördomar och konstiga idéer.

Om man som jag är uppväxt i ett område med ca 80% invandrare (nysvenskar, blattar, kalla dem vad du vill. Folk som inte pratar svenska hemma typ) så är det inte sådär självklart med vare sig dialekter eller språkrytm eller vad de där språkanalytikerna nu lyssnar efter.

Ponera att det utbryter ett krig i Sverige. För ett ögonblick låtsas vi att frabror Bush får för sig att Sverige är ett land där det kryllar av terrorister och vi ska alltså lära oss att veta hut. Inte så jättekul alltså och när människor börjar försvinna spårlöst och misshandlas på gatorna (jag har inte upplevt ett krig så jag gissar mig fram här) och sjukhus ”råkar” bli träffade av missiler och sådär så börjar de som kan att försöka ta sig härifrån.

Det är nu det blir lite spännande. För om vi då plockar en familj från området där jag är uppväxt, en familj som bor i ett område där man klarar sig alldeles utmärkt utan att kunna ett ord svenska och där man kan handla och utföra de ärenden man behöver utan att åka någonstans och där enda gången barnen hör svenska är i skolan som det ändå inte läggs några resurser på direkt så har vi alltså en familj med bristande kunskaper i svenska. Det behöver inte röra sig om första generationens invandrare här utan det kan lika gärna röra sig om andra eller tredje generationen. Hur som helst så har de bott i Sverige tillräckligt länge för att få svenskt medborgarskap och räknas alltså som svenskar.

Familjer lämnar Sverige och i det nya landet så uppger de på frågan om nationalitet att de är svenskar, för det är de ju, enligt konstens alla regler. I det nya landet använder de sig av en likadan språkanalys som vårt fantastiska Migrationsverk (fast de äter inte så många tårtor där) för att ta reda på att vår familj inte hittar på att de är svenskar. Det visar sig att språkmelodin inte stämmer överens med den svenska eller ens den germanska och kunskaperna i svenska lämnar också en hel del övrigt att önska. Således drar man slutsatsen att familjen förfalskat sina pass och inte alls är svenskar och nekas asyl.

Där står de alltså och är inte välkomna någonstans förutom möjligen hos farbror Bush som säkert kan tänka sig att förvara dem, de är säkert terrorister när de ljuger sådär. (inte vet jag, jag gissar ju bara) Sen kan man i och för sig diskutera hur det ens är möjligt att bo i ett land i många år utan att lära sig språket och vad det i så fall beror på och vad man kan göra åt det, men det är ju en helt annan fråga. För familjen med fel språkmelodi kvittar det när de står där.

Å andra sidan kanske de i det nya landet slår upp vad Sverige har för officiella språk och upptäcker att vi inte har något sånt, men däremot ett par officiella minoritetsspråk, nämligen finksa, tornedalsfinska, samiska, romani och jiddisch och då är vi nog många som ligger rent ut sagt jävligt pyrt till.