Ormet kruper på väggen

Dn har börjat en artikelserie som heter I väntan på Sverige som handlar om invandrare och integration. Absolut läsvärt, särskilt om man bor i ett område utan just invandrare och om man inte brukar prata med ”såna där” utan bara hör vad de har att säga när de fladdrar förbi på tv med en brinnande bil i Ronna i bakgrunden. Då brukar det röra sig om ett glin som gapar om att de har tråkigt och ingen fritidsgård.

Ett av de stora problemen med svensk integration är just samhällets filosofi att individen inte vet själv vad som är bäst och att samhället ska ta hand om människor. Vi svenskar (får jag kalla mig svensk fast mina föräldrar invandrade?) skyller ju gärna på samhället när saker inte fungerar och undrar vem som ska ta ansvar för vad det nu må vara, aldrig är det vårt ansvar. När så en invandrare kommer till Sverige gör man som man tror är bäst och placerar dem tillsammans, petar in dem på en sfi-kurs, allra helst med människor från samma ställe och så börjar man från början. Vill du inte gå kursen utan börja jobba eller vill gå en annan kurs eftersom du kan alfabetet så dras bidraget in. Vi medborgare känner mycket väl igen resonemanget från när vi varit arbetslösa. Gör som vi säger eller så får du inga pengar, du begriper inte vad som är dumt och inte.

Hela tiden tar vi hand om, hjälper, underlättar och omfamnar, men i all denna goda vilja så glöms det bort att kvinnan från Somalia måste inte ha bott i öknen och även om så vore så är hon inte dum i huvudet för att hon har en annan hudfärg och inte kan svenska eller engelska. Det skulle kunna vara så att om någon bemödade sig med att fråga ”Vad kan du?” istället för att ösa sjuklig omtanke över henne som ger en fadd smak i munnen så kanske hon skulle berätta att hon jobbade som barnmorska i sitt hemland och att hon är fantastisk på att förlösa barn endast med en kaffesked till hjälp.

Det är inte fult att ställa krav, att förvänta sig att vuxna människor kan saker, vet saker, vill saker. Jag tror att det är förvånansvärt få som faktiskt kommer till Sverige med inställningen att här får man pengar utan att göra något så här ska vi bo, däremot så tror jag att när man som invandrare blivit klappad på huvudet tillräckligt många gånger och man äntligen har förstått att man är lite sämre, vet lite mindre och inte riktigt duger till, ja, då fogar man sig och går sfikursen där man får göra studiebesök på IKEA och där allt räknas som rätt även om du säger fel, för vi är ju inga rasister, vi vill ju inte kränka någon.

Man kan kränka någon med omtanke också. Det är inte fel att säga att i det här landet så måste du kunna svenska istället för att göra dessa människor till offer som måste omhändertas. Om man aldrig någonsin behöver ta ansvar för någonting, om man rentav fråntas allt ansvar, då blir man passiv och låter sig omhändertas. Om man däremot får uppleva att någon tror på en, kräver något av en på riktigt så behåller man också viljan att växa och delta.

Det är helt enkelt inte rimligt att vi buntar ihop människor på det här sättet, att vi år efter år behandlar dem som obildbara idioter och tvingar före detta rektorer och ekonomichefer att torka bajs på äldreboenden (vilket de, hör och häpna, inte alls har kompetens till) i hittepåarbeten.

Ja, nu skenade jag iväg lite, min mening var ju bara att påpeka att du borde läsa artikeln. Och förmodligen de efterföljande också.

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

4 svar på Ormet kruper på väggen

  1. vajl skriver:

    Oh, jag skulle fria till Maciej om han var ledig och jag var ledig, så bra tyckte jag artikeln var!! Rev ut den och maken ska få läsa. Maken som lärde sig svenska på egen hand (medan vi väntade på att det förbannade verket skulle bli på det klara med att han fick vara här) genom att lyssna på riksdagsdebatter och annat i P1 på radio (i snäcka tack och lov, jag skulle dö).

  2. David skriver:

    Mycket bra skrivet! Eller, som man skulle säga på svengelska, Word!

  3. Pingback: drottningsylt » Blog Archive » Är du rasist din jävel?

  4. Pingback: Sagor från livbåten » Bloggarkiv » När VISA blir till vägs ände

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *