Om inte jag får sova, sover ingen

Sådär kan det stå på bebisars kläder ibland. Jag misstänker att jag skulle behöva en sån tröja själv för nu orkar inte ens katterna med mig. Jo, Lilla katten kämpade tappert, men inte ens han klarade av att sova i en säng som skakar hela tiden i takt med ljudeffekterna som hosta ger. Ibland ackompanjerat med snörvlingar och nysningar.

Arga katten gav upp i förrgår när hon lessnade på att bli hostad i ansiktet när hostan (gissningsvis) hade en extrapuff av mentol av bentasilen. Vilken rökare som helst skulle bli imponerad. Arga katten blir däremot inte imponerad i första taget, så numera ligger hon och sover på en afrikansk trumma bakom dörren istället där det inte blåser mentolorkaner hela tiden.

Detta förutom det faktum att jag snurrar runt i sängen var tredje minut ungefär beroende på hur nästäppan har betett sig. Inte ens Josh bemödade sig med att försöka sova. Konstigt nog så har jag sovit lite, säkert.. två eller tre timmar, men det känns ju som en evighet i jämförelse med de senaste dygnen. Det kan naturligtvis vara så att jag helt enkelt tuppade av där under hostandet, men det var i så fall lika bra.

Om jag vågade så skulle jag säga att det vänder nu när det gått över sex timmar utan påfyllnad av panodil och det kan gå flera minuter utan att jag hostar. Det blir ju en ond cirkel det där och till slut hostar man för att man är så irriterad i luftrören av allt hostande. Sen är det ju en konst i sig att dosera slemlösande medicin, för man måste ta tillräckligt länge för att inget guck ska bli liggande i rören, men man ska sluta innan man är helt frisk och låta kroppen ta det sista själv, för annars får man ju hosta en vecka till för att man är så torr i halsen.

Igår blev det i alla fall glass till middag. Kallt, bedövande och många kalorier.

Aja, det verkar som att jag överlever den här gången också alltså, men om någon nu tvivlade på det så är det en hemskt dålig idé att hångla med sjuka småbarn om ens immunförsvar är lite konstigt av någon anledning. Så nu har jag lärt mig det. Jag kommer säkert att komma ihåg det i en hel vecka.

Andra bloggar om: , , , , ,

Det här inlägget postades i Katter, personligt. Bokmärk permalänken.

3 svar på Om inte jag får sova, sover ingen

  1. Jenny skriver:

    Sådana där sjukor är jobbiga, just för att sömnbristen inte gör att man kryar på sig snabbare direkt. Hoppas ni ändå får sova lite i helgen, du, sambon och fyrfotingarna.

  2. Drottningen skriver:

    jag tror att det börjar ordna upp sig nu. inatt har jag sovit.. äh.. säkert.. 4 timmar. Fast nu börjar sambon bli krasslig istället.

  3. mcsarcne skriver:

    Åh, kära… Krya på dig!

Lämna ett svar till Drottningen Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.