Jag hade en svag tanke där när vi skulle välja bukett att blommor kanske inte är en sån bra idé annat än som just idé så att säga. Jag vet inte riktigt varför jag tänkte så, för jag gjorde det ju inte när vi skickade blommor till Camilla. Alla gillar ju blommor liksom.
Man kunde skicka choklad också, och det är ju en såndär grej som ”alla” också gillar. Jag gör det inte. Alltså kunde jag inte förutsätta att Åsa Jinder gör det heller, fastän ”alla” gör det. Det är inte lätt att göra helt rätt, men det kan ju bli lite bra ändå.
Fina blommor var det nog. Det är jag alldeles säker på och de blir alldeles säkert fina på bild också, men i grund och botten är det tanken det handlar om. Man får tycka annorlunda och man ändra sig och ångra sig och göra fel och.. ja, ni vet.
Aja, hur som helst. Man dör inte av att göra någon lite glad ibland. Nätkärlek är inte så ovanligt som man skulle kunna tro. Faktiskt.
Andra bloggar om: åsa jinder, fildelning, upphovsrätt, ipred, blommor, nätkärlek
Jodu, nätkärlek är det alldeles för lite av, av den vänskapliga sorten iaf! 😉
Tycker du? Jag tycker att nätkärleken är tydligare än vardagskärleken ute på stan.. Jag har bland annat fått hjälp med att laga toaletten, hitta koder tll fjärrkontrollen och nu senast fixa tangentbordet som katten sabbat för mig och detta av vilt främmande människor.
Men visst finns det gott om näthat också, men nätet består knappast av hatande pack som vill sno saker som man lätt kan förledas att tro. Det är vad jag säger.
Vi har helt olika upplevelser tydligen. Min är att det saknas vänskap lite överallt tycker jag, snälla handlingar. Minns min olycka för två år sedan när jag låg och skrek på gatan och minst ett tjugotal stod och väntade på bussen på trottoaren- ingen hjälpte, de tittade surt på mig dock. 🙁 Och det är väl de vibbarna jag fått på nätet också, och de där näthatarna förstås… 😉
Ja, händer det något ute är det inte en käft som reagerar..men glo, det kan de! Å andra sidan, vid ett tillfälle så snubblade en tant av bussen och föll ihop i en hög precis framför mig, så jag drog upp tanten då och frågade hur det var med henne och sådär och hon såg ut som om hon skulle klappa ner mig… Aldrig blir det riktigt bra 😉
Jag kanske är bra på att skaka av mig, eller så har jag varit lyckligt förskonad från näthatet? Jag vet inte, men mest är det nog kärlek ändå. Det är lättare att vara elak när ingen tittar på, men det är lättare att vara snäll också.