Smaklig måltid

Nästan alla som har läst Den hemlige kocken sätter liksom frukostfrallan i halsen och tänker “Vad i helvete” efter att år efter år slentrianmässigt kastat ner den billigaste falukorven, ketchupen och potatisklyftorna på påse som man bara kastar in i ugnen. Det är ju så enkelt och vi är ju så stressade och vi har fan inte tid att stå vid spisen och koka kalops och förresten, vem vet idag hur man kokar kalops?

Sen har det slagit över och vi jagar E-nummer till förbannelse och ratar allt med minsta E i och blir i princip stående där med ett ynkligt ekologiskt litet salladsblad och hur mättar man någon alls på det? Samtidigt knarkar vi matlagningsprogram och köper kokböcker som aldrig förr, där vi lär oss göra alla möjliga internationella och fantastiska maträtter med ingridienser som lämpligast införskaffas i fina saluhallen av en gubbe med rolig hatt och vit kockskjorta. Det riktigt osar kvalitet helt enkelt! Det är annat än den skivade ananasskivan på kassler i ugn som vi sjuttiotalister blev överraskade med på lördagarna.

Unni Drougge kallar det hela elitism i en debattartikel på Expressen idag och tycker att det blir ju enkelt för Anna-Maria Corazza Bildt att fixa näringsrik mat från grunden med hemhjälp och sjukt mycket pengar där på Östermalm, men vi andra stackare får liksom nöja oss med industrimaten och det är inget vi ska behöva skämmas för. Vi ska inte behöva ha dåligt samvete för att barnen växer upp på pulvermos och burkmat bara för att industrin är skitig. Framför allt så behöver familjerna inte mer matångest utan mer tid. Ungefär så.

Jovars. Hon har sina poänger, särskilt vad gäller det faktum att vi numera bojkottar samvaron till förmån för.. ja, allt annat. Det känner jag ju igen här hemma också. Otaliga är kvällarna när Josh föreslår att vi ska äta middag framför tvn istället för mitt emot varandra i köket och när jag vägrar så sitter vi och petar i oss maten utan att ha något att säga. Eller snarare så att han kastar i sig maten och sitter och glor otåligt på mig medan jag äter färdigt. Vi lär knappast vara unika, men rent krasst är det ju så att vi har ingen aning om vad vi ska prata om när vi sitter där, vi har någonstans längs vägen glömt bort hur det var. Det blir extra tydligt när man tänker att en ordinär myskväll (vidrigt ord) för par är inte helt otippat dukat bord med tända ljus. Som om ett dukat bord med servett och mat på bordet är något speciellt, något fint.

Å andra sidan tycker jag att hon skenar iväg lite med industrimaten. Man kan laga mat utan att det blir långkok.  Chili con carne finns att köpa som mix med ett antal onödiga e-nummer i. Det intressanta är att det tar lika lång tid att använda mixen som att laga maten från grunden och då vet du precis vad som är i, du kan påverka salthalt, fiberhalt och vad du nu tycker är viktigt. En dryg halvtimme tar det, effektiv arbetstid kanske tio minuter. Ska man vara lite märkvärdig så kan man ta hjälp av eventuell partner/tonåring eller vad man nu har i familjen så går det ännu fortare. Bara för att ta ett exempel. Däremot så är det ju så att e-nummer per definiton är inte av ondo. Lite konserveringsmedel kan nog vara bra ibland och kanske ett stabiliseringsmedel också, men när jag köpte en prinsesstubbe när den gode Josh fyllde år och hittade åtminstone 15 olika e-nummer så har det gått lite långt tycker jag.

Man kan också föda upp sina barn på annat än sempers(?) barnmatsburkar. Det finns vissa saker som riktigt små barn inte ska äta, salt bland annat. Man skulle eventuellt kunna tänka sig att man plockar bort saltet när man lagar mat, införskaffar en mixerstav och mixar ihop lagom barnportioner när man ändå håller på och sen kan man salta det som blir kvar efter behag. Att mixa dillkött och potatis borde ta ungefär trettio sekunder. Jamen dillkött är fan långkok! tänker du nu. Japp. Alldeles riktigt. Grytbitar ner i pannan med dill och vatten och vad man nu har i och så sätter du på plattan. Det tar säkert en kvart och under tiden det där står och puttrar så dammsuger du och skurar toaletten. Eller kollar på tv. Självklart kokar du dillkött för hela grannskapet så att du inte behöver skura toaletten varenda kväll och sen fryser du in det i lagom portioner.

Men vardagarna då? Man kan ju inte gärna käka chili con carne varenda dag. Nej, man får improvisera lite, men jag är fullständigt övertygad om att alla har en halvtimme eller så att ägna åt matlagning, sen att vi kanske väljer att inte göra det, det är varken industrins eller samhällets fel.Vi har ju tid att följa Robinson, Let´s dance, Sjukhuset och allt vad det heter, men vi har inte tid att fixa mat? Ledsen, men jag köper inte det. Däremot så tycker jag inte att man ska behöva skämmas för att man hellre tittar på Robinson än lagar mat. Stå för att du gillar trashtv!

Saken är ju den färdigmat verkar billigt. Och enkelt. Bara in i ugnen/micron så är det klart, men när man undersöker hur mycket näring maten innehåller så visar det sig ju att vi betalar alldeles för mycket och det vi betalar för är inte “nu ännu mer grönsaker” eller “nytt förbättrat recept” utan vi betalar nästan alltid för salt, socker och vatten. Ja, och natriumglutamat. Näringen är av underordnad betydelse, bara magen känns full och det går snabbt. Och billigt ska det vara som sagt.

Det är klart att om man på fullaste allvar tror att man måste göra som Per Morberg och Nigella när de lagar mat och självklart ska det bara vara ekologiskt och du måste laga all mat från grunden så blir det både dyrt, besvärligt och rentav orimligt.

Det finns ett mellanting nämligen. Man kan leta fram en vanlig kokbok utan tjusiga bilder på glättat papper där det helt enkelt står hur man lagar mat. Köttfärssås, lasagne, lax i ugn, kycklinggryta eller vad fan man nu vill ha. Det brukar finns lite olika varianter både i svårighet och tid så att man kan välja vad som passar. Nackdelen är att det kräver lite mer planering och kanske lite mer plats i kylen för lite grönsaker. Och man kan naturligtvis servera fiskpinnar och pulvermos någongång ibland utan att få ångest över det också. Man kan dessutom köpa bättre eller sämre fiskpinnar genom att helt enkelt lösa innehållsförteckningen. Vill du köpa fiskpinnar med fisk i eller fiskpinnar med nästan bara ströbröd? Välj själv.

Själv är jag snarare övertygad om att min generation helt enkelt inte kan laga mat eftersom våra föräldrar inbjöds i industrimatens förlovade land och inte behövde göra det längre samtidigt som vi under hemkunskapslektionerna i bästa fall fick baka en torr jävla sockerkaka som skulle delas på 30 ungar. Och nu ska vi försöka lära oss vad som är bra mat och inte när många av oss knappt vet hur en palsternacka ser ut och än mindre vad man gör med den. Och vad gäller mixen för chili con carne så måste det ju vara lite bökigt att göra själv eftersom Findus gjort en mix för att göra det enkelt för oss?

Nej, det är hur enkelt som helst faktiskt och det blir inte ens mer disk. Jag lovar.
Unnis barn är uppväxta på hemlagad müsli och surdegsbakat rågbröd och har aldrig förlåtit henne. Själv är jag uppväxt på hemlagad mat och var grön av avund på mina klasskompisar som fick stekt falukorv och makaroner med ketchup, men det gick över.

Andra bloggar om: , , , , ,

11 thoughts on “Smaklig måltid

  1. Haha jag var också avundsjuk på vännerna som fick halvfabrikat eller färdigmat hemma! Jag älskade när min bästis var ensam hemma och vi gjorde köttbullar och makaroner, frusna köttbullar, köpta köttbullar. Det var det godaste jag visste, men mina föräldrar totalvägrade att köpa hem sådant. Min bästis däremot, hon älskade att äta hemma hos mig, det kunde jag aldrig förstå, förrän nu. Kan inte ha varit så kul att alltid äta makaroner.

    Numera så står jag och svär i köket för att jag inte lyckas göra lika goda köttbullar som gammelfarmor/mormor/mamma. Jag avskyr färdiga köttbullar. Köper väldigt sällan halvfabrikat, ibland köper jag potatisklyftor färdiga för att slippa skala ett ton potatis när vi ska ha gäster.

    Det är intressant att se hur saker och ting ändras. Håller med om att det faktiskt inte är så jobbigt att laga mat hemma. Ingenting jag lagar tar mer än en halvtimme egentligen. Ändå är jag nog den enda jag känner som i princip alltid lagar maten hemma, från grunden. Man har tid att gå ner på stan och äta ute vilket tar minst en timme allt som allt, men man har inte tid att laga mat hemma, det är intressant.

  2. intressant det där med köttbullarna.. för jag kan verkligen inte göra köttbullar så det blir biffar istället. Ibland blir det inte ens biffar, sist blev det… eh… köttfärsröra. Men det smakade köttbullar 😉

  3. Åh avundsjukan! Min mamma bakade allt när jag växte upp! Jag ville ha köpta kex, bullar, muffins. Maryland Cookies! Maryland Cookies! Fick jag aldrig, jävla förrädare till föräldrar.
    Själv började jag laga mat från grunden för att det var enklast när man som jag är allergisk. Mindre bökigt med innehållsförteckningar. Nu gillar jag att laga mat. Laga mycket och frysa in är en gudagåva.
    Det finns en del saker jag inte förstår varför man betalar för. Ta pesto. Köp basilika, en fryst sån liten kartong från Findus går bra, pinjenötter eller mandel men du får skala mandeln och upplysa ev. nötallergiker om mandeln. Parmesanrost. Riv parmesanost, dunka ner 1 eller 2 vitlöksklyftor i en matberedare, fyra matskedar parmesanost ner i matberedare tillsammans med all basilika. 2 eller kanske lite mer msk pinjenötter (som eg. är ett frö). Kör tills det är ett mos och fyll sedan på med olja och kör ett tag till tills du har en klargrön sås. Färdigt. Godare än Barilla dessutom.
    Drottningen: Jag suger också på just köttbullar men kan göra något trekantigt järpaktigt i ugnen. Annars, så vad är det för fel med biffar?!
    I övrigt, det är just inte enummer per definition det är fel på. När man nylifen diskuterade tillsatser i sjukhusmat så trillade jag fanimej sånär av Ms kontorsstol. Vem ger blanka fan i tillsatser när man ligger på sjukhus?!?? Grejen är ju att det ska gå att äta, särskilt när man ligger på sjukhus under långa perioder. DET var grejen men SVDs scoop var tillsatserna… Jag tycker vidare inte att det är nåt vidare bra system. Har ätit den där “maten” på Huddinge sjh. Det kan jag gärna slippa.

  4. Jessika: Sjukhusmaten är en katastrof!!!! Jag delar ut den varje arbetsdag så jag vet…man skäms ju för den även om man inte lagat den.

  5. Gud vad jag håller med dig om det du skriver! Men man kan faktiskt bli bättre fast man inte fått det med sig hemifrån. När jag flyttade hemifrån vid 16 års ålder kunde jag absolut ingenting om matlagning. Jag behövde recept till köttfärssås till o med. Men jag har lärt mig. Och jag tycker det är fruktansvärt att unga idag växer upp på snabbmat och halvfabrikat.

  6. Jag begriper inte varför det alltid skall ryas om elitism i det här landet så fort någon påpekar att Svenne Banan skulle kunna lyfta sitt tryne från trash-tv och göra något annat. Ingen tvingar för helvete vare sig Unni eller någon annan att ge upp sina halvfabrikat (eller helfabrikat – det finns ju till och med färdigstekta pannkakor att köpa!?). Jag är oerhört nöjd med att ha läst den Hemlige Kocken (och Äkta Mat). Om jag är elitist för att jag föredrar att laga och äta mat framför att sleva i mig färdigstekta pannkakor och skölja ner det med Fun Light så har jag svårt att se varför elitism skall vara något negativt.

  7. Besökaren: Men det vet du väl? Alla ska med, vare sig man vill eller inte och ingen är bättre eller sämre än någon annan. Fun light ja.. favoriten 😉

  8. Jag lagar allt ifrån grunden och inhandlar allt samma dag eller dagen innan. Det tar mig ca 10-45 min att tillaga saker som man brukar se tv-kockar göra. Ända sen jag började med detta så har jag dels blivit rikare, dvs matkostnaderna har sjunkit(trots att matpriserna har skenat iväg), och jag har nu mer tid åt flickvännen. Så de som pratar om matelitism är egentligen lata människor som hellre lägger tid och pengar på Färjan 2 och fika på Wayns.

  9. Det roligaste är att även helt naturliga och ofarliga ämnen som till exempel citronsyra har sina e-nummer. E-nummer uppkom för att underlätta för konsumenterna…

Leave a Comment