Medan Josh gör sig i ordning för att åka på valvaka så gör jag mig i ordning för att följa resultaten här hemifrån. Lite så har hela valrörelsen varit för mig. Jag har velat vara med och dela ut broschyrer, valsedlar och finnas på plats och visa att det inte bara är unga och arga män som röstar pirat, men min kropp har helt enkelt inte samarbetat på den punkten.
Istället har jag fått hålla mig hemma och det känns ärligt talat ganska värdelöst när det här valet är så otroligt viktigt. Idag hade jag mer än gärna stått och delat ut valsedlar dagen lång, men eftersom jag inte ens orkar ta mig till närmaste vallokal utan hjälp och än mindre stå någon längre stund så är jag ändå hänvisad till mitt eget hem.
Men det stör mig. Jag ville vara med. Ville vara delaktig. Då känns det lite som en tröst att Rick ändå tar med mig bland de som arbetat för den här dagen. För kanske är jag lite delaktig ändå, fast jag inte kunnat dela ut valsedlar och kampanja ute på gatan.
Och på samma sätt kanske jag är lite delaktig ikväll också, fast jag inte kan vara med på plats. I sinnet är jag med och när kvällen är slut hoppas jag att vi kan gratulera ett par pirater till nya jobb. Lite så är det nog att vara pirat, man är delaktig efter sin förmåga för stunden och ingen är bättre eller sämre än någon annan.
Nästa gång, då jävlar! Då är jag också med och delar valsedlar.
Andra bloggar om: piratpartiet, valvaka, eu-parlamentet, delaktighet
Självklart är du delaktig! Keep up the good work, som man säger. 🙂
Ingen kan göra allt, eller som Edward Everett Hale sade:
”I am only one, but I am one. I cannot do everything, but I can do something. And I will not let what I cannot do interfere with what I can do.”
Så förringa inte det du kan göra, bara för att du inte kan göra allt! 🙂
Bara så du vet är just din blogg den som från början fick mig att känna att någon som jag kan göra något för att påverka utvecklingen av det samhälle jag vill leva i!
Vad söta ni är allihop!
Ibland kan man bara inte, fastän man vill.
Jag ville verkligen verkligen demonstrera utanför rikstaden när de röstade igenom FRA-lagen, och Fegerley stod och grät men jag hade inte tid. Det GICK verkligen inte. Annat trängde på. Bokstavligen. Jag for till BB istället…
mcsarcne: ja, just! det minns jag. 😉
Från var och en efter förmåga, min vän, det är vägen till framgång.