Antikrist?

Det finns ju tusentals böcker om graviditet, föräldraskap och inte att förglömma, hur man blir sitt forna jag efter en graviditet. I en av dem jag har fått låna står det angående amning:

Ett nyfött barn suger i sig mjölk, lägger sin lilla hand på ditt bröst, öppnar sina ögon och ser in i dina – det är ömhet och närhet och djup kärlek

Alltså, antingen så är det där kvalificerat skitsnack som inte har någon annan effekt än att mödrar känner sig odugliga för att deras barn uppenbarligen inte älskar dem, eller så är mitt barn antikrist.

För mig är det uppenbart att han när han är hungrig inte ser mig som något annat än en snabbmatsrestaurant som aldrig kan servera maten fort nog.

Andra bloggar om: , , , ,

Det här inlägget postades i Föräldraskap. Bokmärk permalänken.

18 svar på Antikrist?

  1. Carina skriver:

    Hahahaha…så där var mina också! Jag fick fan ALDRIG ögonkontakt med dem när de ammade.

  2. Drottningen skriver:

    jamen vaffan.. ögonkontakt.. jovars.. LUNCH! Jag känner igen den blicken var som helst och den ska inte förväxlas med kärlek eller ömhet

  3. Petra skriver:

    Haha, jag har också läst det där och tänkt att det måste vara nåt fel på Alex i så fall. Fast i mitt fall är han som Carinas döttrar – d v s han tittar inte alls utan blundar njutningsfyllt medan han käkar. 🙂

    Förresten – grattis till Underverket! 🙂

  4. Morrica skriver:

    *skrattar så jag nästan trillar omkull* lägger sin lilla hand mjukt på *skrattar ännu mer* öppnar sina ögon och *tappar andan av allt skratt*

    Den människan har aldrig ammat. Blicken säger ’feeeeeeed me’ på sin höjd, eller i förekommande fall ’jag har jävligt ont i magen gör något åt det! Nu!’, åtminstone är det vad mina tre sagt. Tills de fått tänder, då blicken sagt *moahahaha* och sedan *gnapp*. Beter sig ungen som antikrist när du ammar så gör du antagligen det mesta rätt, eller så gjorde jag allting fel men de överlevde ändå.

    Men det är praktiskt att amma.

  5. WysiWyg skriver:

    Nu har jag (av uppenbar anledning) ingen direkt egen erfarenhet av amning (mer än den jag fick som nyfödd då), men även jag kan inte påstå att jag någonsin sett en sådan blick från alla de jag sett amma (har en del släktingar som massproducerar de små underverken ;-)), så det är nog som sagt inget konstigt.

    Hur har jag lyckats missa att du inte bara fått barn utan även varit gravid? Jag har följt dig rätt länge.

    *lite sur över min bristande uppmärksamhet*

    Grattis iaf. 😉

  6. Drottningen skriver:

    wysiWyg: med tankte på att människor jag träffade på bloggalan när jag definitivt hade en gravidmage lyckades missa den och jag inte har nämnt något om just den biten på bloggen (ja, förutom i diffusa sjukskrivningsinlägg då) så är det inte så konstigt. För du är väl ingen tankeläsare? 😉

  7. WysiWyg skriver:

    *pustar ut*

    Då var det inte bara jag då.

    Så, har den lille parveln något namn än, eller funderar ni fortfarande? För jag har tonvis med namn, alla väldigt passande för en vampyr. Nej vänta här nu, det var mjölk han sög va? 😉

  8. Full bokhylla skriver:

    Min sjuveckors har visserligen börjat öppna ögonen, men det är bara för att signalera: ”nu sitter du still mamma, för nu äter jag”. Det roliga med den där boken, som iaf jag fick på BVC, är att några sidor senare finns ett avsnitt om ”när amningen inte fungerar” där det nämns att det då kan vara jobbigt att läsa om mysiga amningsstunder.. No shit!

    Den som behöver lite stöd kan förresten få det på http://www.amningshjalpen.se/index.htm
    Där finns ett drag av amningsfacism, men också mycket välvilja och förståelse!

  9. mcsarcne skriver:

    …och mycket bullshit snackas det, ja… *ögonhimlar*

  10. Daniela skriver:

    Haha vissa kvinnor romantiserar verkligen konstiga grejer. Det enda som jag verkligen kommer tycka är extremt jobbigt den dagen jag får barn är nog att amma. Jag kan ärlig talat inte tänka mig hur det skulle kunna vara mysigt, det känns bara halväckligt och läskigt. När min kollega sa samma sak i fikarummet blev den ett jävla liv så jag antar att folk faktiskt tycker om det, förstår bara inte varför.

    Det där med att man får gröt i huvudet när man ammar, stämmer det då?

  11. Drottningen skriver:

    Daniela: Hahaha.. äckligt är det inte, men okej.. lite läskigt i början och jag tycker då att det är rätt äckligt när han äter och äter och sen kommer det upp en slurk igen. Jatack, kräks gärna på mig. Eller inte.

    Det där med gröt i huvudet vet jag inte, trycker man dit en baby så blir man toksömnig och det känns som om man aldrig har fått sova och aldrig kommer att få sova, och sen sitter man där och sover typ, och så småningom har man en unge som ligger och sover på en. Men annars är jag naturligtvis lika smart som alltid 😉

  12. Daniela skriver:

    Jag tycker att det verkar äckligt just för att, ja, mina tuttar är liksom mina tuttar, kanske T’s om han är snäll 😛

    Det känns som att om jag ska amma så kommer jag ”hyra ut dem”, de kommer inte vara mina under en lång tid. Jag vet inte om jag klarar det. Jag har en enorm integritet, jag blir ju jätteäcklad om någon jag inte känner så bra kramar mig eller kommer för nära. Jag känner mig antastad liksom.

    Sedan all den där närheten. Jag älskar bebisar, till och med när de skriker, jag älskar att gosa med bebisar, men att de ska suga sig fast i mina tuttar i flera timmar känns hur läskigt som helst. Man kan liksom inte få minsta lilla distans.

    Har man en nappflaska så är det fortfarande mysigt och nära, men man kan ändra läge, man kan låta någon annan göra det om man behöver vara ifred och ingen sitter fast i ens tutte. Jag tror att T måste blir en sådan man som kan producera bröstmjölk om det ska fungera med amningen 😛

    Ja, det där kräkandet är äckligt, kan man inte lära dem att äta lite lagom? Du kommer ju typ aldrig få sova igen så det är nog inte så konstigt att du känner så 😉 Låter väldigt mysigt med en unge som ligger och sover på en dock, kan ju vara värt sömnbrist och uthyrda tuttar kanske…

  13. Drottningen skriver:

    Alltså, jag var ju sjukskriven halva graviditeten med diverse undersökningar, men även om jag bortser från det… som gravid och i synnerhet som födande kan du glömma din integritet. Har någon varit uppe i hugget på dig med halva armen så är inte ett bröst till en nyföding något större problem.

    Jag förstår vad du menar, men jag upplevde väldigt tydligt att min kropp slutade vara min rätt snart efter positivt gravtest. Eller snarare att min kropp var ett objekt i sig som inte hade så mycket med mig att göra.

    Vaddå inte sova? Klart att jag sover! Hälften av gångerna han piper är det ju för att han känner sig ensam, det räcker liksom med att ta tag om foten eller något så att han känner att man är där. Man får ju tänka på att han är van vid att ligga lite.. hoptryckt liksom och att det är väldigt läskigt och konstigt med allt utrymme på en gång. (kanske lite som om vi plötsligt vaknade på en flotte mitt på atlanten.. man är inte så stöddig då kanske)

  14. Carro skriver:

    ”Har någon varit uppe i hugget på dig med halva armen så är inte ett bröst till en nyföding något större problem. ”

    Nä, och särskilt inte sedan diverse BB-personal varit och dragit i brösten åt alla håll och kanter först för att se till så ungen ligger rätt och har bra tag och allt vad det är…
    Brukade tycka att jag också var rätt privat av mig, men efter en förlossning med två läkare, två barnmorskor och en stackars läkarstudent (plus blivande pappan så klart) i rummet under utdrivningsskedet var det tack och ajöss med det

    Och, grattis förstås!

  15. Daniela skriver:

    Men vande du sig vid att kroppen inte kändes som din eller var det bara skitjobbigt hela tiden? Det är fascinerande det där, hur olika kvinnor tycker det är att vara gravida. Vissa tänker knappt på det och lever som vanligt, andra tycker det är skitjobbigt när folk ska röra magen och pilla på en medan en del nästan blir sura om någon inte ser deras kropp som barnets…

    Då förstår jag i alla fall att det inte känns så farligt att amma, skulle inte vilja ha någon med halva armen upp i hugget på mig 😛 Hellre en söt bebis som snor mina bröst en läskiga främlingar som ska köra upp armar…

    Jamen nu är han ju så ny, nu räcker det med att gosa, men sedan när han känner att den där flotten på Atlanten börjar kännas som hemma då kommer det bli andra bullar…Om han inte är ett ovanligt nöjt barn förstås, så kan det ju också vara.

    Carro: Om du som är privat överlevde det så kanske det finns hopp för mig med när den dagen kommer =)

  16. Drottningen skriver:

    Daniela: Alltså.. jag har gillat läget kan man säga. Det där är säkert olika beroende på hur man mår och om man har en komplikationsfri graviditet (eh.. ja.. normal då) eller inte.

    Nu var det inte så att folk petade på min mage eller så, till att börja med så träffade jag inte så många, det var typ barnmorskan, men jag gick ju på täta kontroller hos gyn ett tag och ptja.. man vänjer sig vid det mesta helt enkelt.

    Dessutom, nu känns det som om jag äntligen har fått tillbaka min kropp även om det är ett kryp som hänger i delar av den rätt ofta =)

    Carro: Alltså.. EN fick visa EN gång. Sen fick de inte komma i närheten. Herregud, amning är väl inte en uppvisning heller, däremot så måste man träna.

  17. Arthur skriver:

    Undrar om inte amningsfascismen tillkommer av att folk glömmer bort och romantiserar i efterhand. Det är inte många jag känner som tycker det är så himla enkelt. Och som sagt – det där citatet: ROFL

  18. Drottningen skriver:

    Arthur: ja, nu när pojken är lite större och således har lite större spännvidd vad gäller miner så är det ju tydligt att han blir glad av tuttar.. men det har nog inte så mycket med mig att göra som att det är.. tuttar typ

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *