Ganska ofta kommer jag på saker att stressa upp mig över. För inte så länge sen höll jag på att fundera och klura över hur vi ska möblera vardagsrummet när barnet flyttar och om vi kommer att ha råd med en säng och vad ska vi göra om inte osv osv. Det slutade med att jag i mitt huvud möblerade rummet och sen mer eller mindre lurade (tvingade) sambon att åka till IKEA med mig för att prova sängar. Nu vet jag vad det är för madrasser vi ska ha även om jag inte vill betala så mycket för dem så kan jag i alla fall försöka spara ihop pengarna och nu är jag ganska lugn angående det. Förutom att jag tidvis funderar över hur i helvete vi ska få hem dem sen och om jag kan skruva ihop sängramen som samlat damm de senaste åren.
Idag funderar jag över rost. Vår hynda rostar nämligen och vare sig jag eller sambon vet vad man ska göra åt det. I teorin ja, man ska väl slipa bort rosten, kleta på något och spackla men det där räcker ju inte långt. Jag har försökt googla och hittade bara Bosse bildoktorn som i och för sig var pedagogisk med bilder och allt, men det gjorde ju bara att jag blev än mer säker på att sånt där är ingenting vi ska hålla på med.
För jag har inte ens körkort och kan ingenting om bilar och sambon.. well, låt oss säga att han aldrig kommer att få byta däck på en bil som jag ska sitta i.
Alltså var min plan att hitta någon annan som kan det där med rost, och eftersom jag är tämligen övertygad om att någon sån inte finns i vår bekantskapskrets så googlade jag igen. Inte helt lätt då när jag inte ens vet vad det är för människor som jobbar med att fixa rost. Rostfixare? Bilverkstad? Plåtslagare? Bilrekond?
Rostskyddsmänniskor hittade jag, men bilen behöver inte skyddas från rost, den behöver typ läggas in på sjukhus för att bli kurerad. Eventuellt, beroende på kostnad naturligtvis, vilken jag inte heller kan ta reda på eftersom jag inte vet vem som gör sånt.
Så nu hoppas jag på att någon som läser här vet vad det är för typer som fixar rost och ungefär vad sånt kan kosta så kan jag släppa det där sen.
Du är fantastisk!
Det är ju det där som är så svårt. Bekräftelse är trevligt, men vill man verkligen skylta med allt sitt dravel? Jag törs inte ge mig på ”vanligt” bloggande för jag vet att det blir en sjuka – det är nog illa bara att försöka hänga med i vad andra skriver.
Och nu har jag bevakning på din blogg också. 🙂