Färgade ägg? (46)

Eftersom jag är förkyld och inte alls sugen på att måla ägg (som slutar med att jag får måla nästan alla) så googlade jag fram hur man färgar dem direkt så att säga. Det slutade med att jag kokade ett gäng med blåbär (okej, coops smoothiemix med blåbär, björnbär, vinbär och banan. det gick bra det med. Man tager vad man haver osv) och ett gäng med gurkmeja.

Senare på kvällen snubblar jag över ett inlägg där det liksom i förbigående nämns att äggen passar bäst till dekoration, då de blir missfärgade innanför skalet också.

Det hade gärna kunnat få stå i någon av de andra tiotals träffarna jag kollade på innan jag kokade 12 ägg. Men låt oss bortse från mitt usla sökande efter vettig information. De menar alltså att jag ska koka de här äggen, lägga dem i en skål för att de ska vara fina och sen kasta? 12 ägg? För att de är missfärgade?

Jag gav en unge ett blågrått ägg till frukost och mycket riktigt, när det skalades så är det missfärgat. Eller färgat. De är lite prickigt. Ganska fint faktiskt även om det spontant krockar med ens uppfattning om hur ett kokt ägg ser ut.

Min mamma färgade ägg med lökskal ett år (hon tröttnade väl också på tjatet om att måla ägg som sen lämnar efter sig en besk eftersmak av misslyckande, en massa kladd och omålade ägg. Aha-upplevelserna jag får i takt med att barnen så stora att jag har egna skarpa minnesbilder från min egen uppväxt i samma ålder) och jag kan inte föreställa mig att hon skulle ha kastat dem efteråt.

Vad är det för sjuk tillvaro vi lever i när man gör sånt ens? Det verkar förvisso gälla det mesta. Dessa krav på ständig perfektion så att det normala (lite kantstött och kanske lite mjuk på fel ställe och fullt funktionsduglig) blir exotiskt (rentav konstigt och fel)

Räkhalvorna jag ska göra till middagen lär vara lite prickiga alltså.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Utfyllnad (45)

8469 steg visade armbandet när jag kom hem i morse strax före åtta.

Det man kan konstatera utifrån detta är att jag inte suttit och halvsovit i en fåtölj hela natten som en del verkar tro att nattpersonal inom omsorgen gör mest jämt.

Jag hade någon slags tanke att utveckla med det här, men raspet i halsen kombinerat med huvudvärken gör sitt till, så jag får ingen ordning på det. Skönt med ett jobb där man måste röra på sig vare sig man vill eller inte, för gå på gym och motionera verkar så sjukt trist.

Otrolig skillnad blir det i alla fall med ett armband som jag har på mig jämt och telefonen som kanske inte alltid är där jag är. Plus att stegräknarna i min telefon har haft en ganska lång startsträcka. Sen tror jag inte att det går att mäta exakt, man får ta det för vad det är och jämföra med sig själv från dag till dag.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Att bli glad i onödan (44)

Idag kom så mitt nya SIMkort. Hurra! hann jag tänka, innan jag läste det medföljande brevet där det stod att man skulle kontakta kundtjänst för aktivera det. Kundtjänst som stängde klockan 12 idag och har stängt hela påsken. Just, den kundtjänsten.

Och då kommer jag och tänka på optimistjävlar som säger såna saker som att det värsta som kan hända är att man blev glad i onödan.

Ja. Och sen den påföljande besvikelsen som man hade sluppit helt då.

(om någon nu vill bli kund hos vimla, hojta så skickar jag en tipslänk. Den ger dig 10 spänn rabatt och mig 10 spänn rabatt)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Experimentera mera (43)

När barnen var mindre var vi ganska återhållsamma med godis, kakor och sånt. Vi tänkte att socker är en sån sak som man inte måste lära sig att gilla (antingen så gör man det, eller så behöver man inte) och tids nog så kommer de att erbjudas vare sig vi vill eller inte.

Jag vet inte hur många gånger vi har blivit ifrågasatta för det. Stora ungen fick vispgrädde och jordgubbar när han fyllde ett år. Han älskade jordgubbar vansinnigt mycket och vräkte i sig. Men.. ska han inte få tårta?

De fick russin och barnkex och nån leksak i påskäggen första åren. Men… ska de inte få något påskgodis? 

Vi har gett dem vatten (eller mjölk) att dricka till maten när de är törstiga. Som freaks har de ibland föredragit vatten före saft på kalas.

En del tror att vi har förvägrat dem de här godsakerna, fast vi har bara inte erbjudit dem. Inte samma sak. Det här är lika provocerande som att säga att man inte tycker om fisk. Alls. (prova så får du se). Genast dyker det upp välmenande människor som vill bjuda på godis, saft, glass, kakor ”för det är klart barnen ska ha något gott” istället för att fråga föräldrar eller för all del ungen vad hen tycker är gott.

Det är mer normalt att ge en 1,5åring en tablettask med godis på lördagen än att inte göra det. (vi har fortfarande inte lördagsgodis. Vi köper godis ibland, oavsett veckodag)

Nu är de i alla fall så stora så att vi måste nästan ge dem godis till påsk och när det är kalas. Och sen dra loss intorkat godis från golv och möbler, men godis ska de ha. Med det sagt så äter de naturligtvis godis. Och dricker läsk. Och äter tårta.

Jag har inte orkat engagera mig i den här påskgrejen i år förrän barnen började prata om det stora påskägget (där vi brukar lägga lite grejer och förra året fick de var sitt mindre med godis i) och vad det kunde ligga i det i år. Hoppsan!

Så hittade jag en bok. Om man ändå ska skrapa godiskladd så kan de ju lära sig nåt på vägen, så det här blir årets påskpresent. (jaja, de ska få ett var sitt påskägg med godis också, jag lovar. Jag tog en blandpåse från mathem)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i barnen, Blogg100 | Lämna en kommentar

Umi 2 (42)

Inget simkort idag, men jag har ju kunnat greja med inställningar och göra i ordning mina appar och sånt. Ja, för i den här telefonen kom inte en hög med oönskade appar med på köpet, utan man får snällt ladda ner vad man behöver själv.

En sak som däremot irriterar mig å det grövsta, så pass att sambon påstår att det rör sig om OCD för min del är mapparna, du vet, du samlar alla dina appar om sociala medier (till exempel, ta vad du vill) och samlar dem i en mapp. Mappar är ju fyrkantiga. Det vet alla som har sett ett jävla dokumentskåp. Mina mappar är runda. Som bollar. Ahhhhh!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Umi (41)

Jag har köpt en ny telefon direkt från Kina. Man kan säga att vi kom på kant med varandra nästan direkt eftersom det inte gick att bara flytta över mina inställningar och simkortet passar inte. Dessutom är den lite för stor.

Nå. Vi kanske hittar varandra om ett par dagar. Bra saker är att den var laddad när den kom och den verkar inte helt omöjlig att hantera ens för någon som avskyr att byta ut sina tekniska apparater. Jag vill ha samma precis hela tiden, bara lite snabbare och framför allt fungerande

Jag bytte ju batteri i min gamla telefon (eller jag och jag, den lämnades in till någon som kan sånt) och det blev ju bra, förutom att mitt gamla problem med ickefungerande gps dök upp strax efter och sen dess har jag uppdaterat googla maps ett par gånger så.. ja. Jag behöver verkligen en fungerande gps till mitt ingressande.

Därav kinatelefonen. Som jag alltså inte kan ingressa med eftersom mitt simkort inte passar. (beställt nytt, men ändå)

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Prata om det (40)

Så nu när hela familjen var samlad skulle vi prata med barnen. Stora ungen sa direkt ”är det om en lastbil som har kört i stockholm?”. Det visade sig att han hade sett en nyhetssändning i morse och det kändes inte helt optimalt. Å andra sidan, bättre det än att han hade sett en under fredagen tänker jag, när saker sas i panik och och det viktiga var att rapportera NU än sant.

Vi förklarade vad som hade hänt, både om själva händelsen, men också om alla människor som hjälptes åt efteråt för att folk skulle få mat, komma hem. Om en elak människa som vill andra ont, att en del vill att vi ska vara rädda, hata, inte våga hjälpa, inte våga gå ut. Att det är därför man gör så, för vi kan alla relatera till att gå på stan en eftermiddag. Vi berättade förstås också att det här är väldigt ovanligt.

Har vi varit där, mamma? Ja. Det har vi.

Sen tittade vi på det här från Lilla Aktuellt.

Hur pratar man med barn? Man säger som det är förstås. Det blir svårare nu när de är stora och kan läsa rubrikerna, men kanske inte förstår dem riktigt. Lösryckta fraser som kan bli vad som helst när man tänker på det.

Sen vet jag inte vad ni har för barn. Ibland läser jag på facebook eller på twitter om barn som kläckt ur sig något sådär otroligt genomgott och fantastiskt efter att ha blivit informerad om något hemskt. Våra barn tramsade samtidigt idag och spekulerade i ifall det var Lex Luthor som hade kört lastbilen, men tramset betyder ju inte att man ska hålla saker borta från dem, eller ens att de inte lyssnar.

Jag vet att en del tycker att vi ska skydda barnen från otäcka saker, men hur ska man gör det när ungarna går upp och sätter på tvn på morgonen och boom, där var nyheterna? Då tycker jag att det är bättre att jag berättar först och väljer hur de får informationen och sen när de får den från annat håll så har de en grund att stå på.

Vet ni vad vi gjorde mer? Vi kan dem en genomgång i källkritik när vi ändå höll på. Talade om att de alltid ska kolla med fler, att folk sprider saker som de inte vet är sanna, ibland för att de är rädda, ibland för att de vill skrämmas, ibland för att de inte begriper bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i barnen, Blogg100, Föräldraskap, samhälle | Lämna en kommentar

Ljus (39)

Om man tittade bara lite bortom nyhetsrapporteringen igår så hittade man människor som samlade ihop sig och hjälptes åt. Mitt twitterflöde fylldes av människor som öppnade sina hem, arbetsplatser, som ville bjuda på fika, mat, hämta barn, skjutas hem folk.

Under hastaggen #openstockholm fanns ännu mer. Folk var ledsna, arga och chockade, men samlades ändå för att andra skulle stå ensamma.

Polis och räddningstjänsten ska vi inte glömma. Alla dessa hjältar, både med och utan uniform. För även om du har uniform och kan rädda liv så måste du äta, så den lilla människan kan göra sitt.

Det ska vi ta fasta på. Själv åkte jag till jobbet där oroliga tanter undrade om ”den där onda mannen kommer hit”. (nej. Han gör inte det. Vi har låst och larmat. Ingen ska göra illa dig) där vardagen fortsatte mitt i det hemska.

Vaknade idag till en bild av Drottninggatan full med folk. En blomstervägg vid brottsplatsen och polisbilar som smyckas med blommor.

Man kan prata om det som hänt utan att peka ut. Utredningen kommer att visa på vem, vad hur och vi kan tycka att det är jobbigt och hemskt och vi kan sörja och ventilera utan hat.

De vill att vi ska vara rädda. De vill att vi ska hata. Glöm inte det.

För det kan man också se. Manipulerade bilder, desinformation om vem, vad, hur.

Andas. Kanske googla på lite kattungar?

(med det sagt är det självklart att de skyldiga få sitt. Inte andra)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

 

Publicerat i Blogg100, samhälle | Lämna en kommentar

Låt oss tända ljus (38)

Så ännu en gång räknar jag in de mina, den här gången är de så många fler. En lastbil har kört in i Åhlens city, dödat några, skadat fler. Alla rykten som florerar om skottlossning och vi vet nog vilka som gjorde det (minns ni Utöya? Alla ”visste” att det var en muslim, men nej. Is i magen nu) och paniken.

Andas. Samla de dina. Prata med dina barn. Sprid inte rykten.

Oavsett vem som gjort det här mot oss. Som gör oss illa. Låt dem inte vinna.

Låt oss när det här är över vandra på gatorna i Stockholm igen. Prata in om vårt lugna trygga Sverige, vi är en del av världen, om än en tryggare del (ja, fortfarande) och världen brinner på så många ställen.

Idag är en mörk dag. Låt oss tända ljus.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i Blogg100, samhälle | Lämna en kommentar

Barn med husdjur? (37)

Vi bor i markplan och varje år vid den här tiden så dyker det upp myror som promenerar in hos oss för att njuta av serveringen. Jag har inget emot en eller två myror, men ett par dagar efter att vi har sett den första så har vi som en motorväg med myror som går igenom lägenheten. De låter sig inte störas av oss utan promenerar gärna omkring på matbordet också och det är inte så mysigt när man sitter och ska äta middag. Protein är ju bra, men man kanske vill välja själv?

Så vi brukar döda dem. Myrdosor på väl valda ställen och efter någon vecka är de borta tills nästa år.

I början av veckan hittade lilla den första myran utanför dörren och blev förälskad. ”Åh vilken fin! Jag älskar den här myran!”. Faktiskt så mycket att han bar med sig en myra till skolan för att visa sin storebror.

En morgon skyndade han sig på med kläderna och rusade ut för ”jag ska kolla om min kompis myran är här ute”. Det var han inte. Då. Möjligen var det lite kallt klockan åtta och myrorna höll sig hemma, men med lite sol ordnade det ju upp sig.

Och sen kom de in.

Lilla är förtjust och plockar myror och pratar med dem och han älskar dem och…

Jag anar en intressekonflikt?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar