Interaktion (80)

Jag är dålig på att kommentera bloggar. Det har jag skrivit förut och fastän jag själv ändå har någon slags önskan att interagera med mina läsare så är det tydligen inte tillräckligt angeläget för att själv faktiskt skriva en jävla kommentar till något någon annan har skrivit.

Bättring på det, tänker jag och har faktiskt gjort just detta idag. Skrivit en kommentar alltså.

Ljuvliga tider ändå när kommentarsfältet i en blogg levde ett eget liv där folk rök ihop och blev sams och sen skrev egna inlägg och länkade tillbaka och… Nu sitter vi envisa bloggare på våra kammare och knappar på tangenterna och frågan är om vi själva ens orkar bry oss. Eller om vi är den sorten som bara fortsätter med det vi alltid har gjort.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

13 reasons why (79)

En annan serie jag tycker ni ska titta på är 13 reasons why som går att hitta på Netflix. I korta drag så är det en tjej som tar livet av sig, men innan hon gör det spelar hon i 7 kassettband där hon berättar om varför. Den är inte svart eller vit och i slutändan så är vi alla lite goda och lite onda, människor helt enkelt.

Den är omskriven för sina brutala våldtäktscener (vet inte om de är så brutala, men kanske obehagligt realistiska?) och framför allt för att serien kan användas som instruktion för ungdomar som vill ta livet av sig.

För det första är det ingen ungdomsserie. Alls. Jag förstår att ungdomar tittar på den och hade jag varit 17 hade jag också tittat på den. Och känt igen mig och identifierat mig med människor och känt igen de som hade samma roller i verkligheten som man hittar i serien.

För det andra så är jag ganska säker på att om man vill ta livet av sig så hittar man ett sätt. Det är liksom inte det som är problemet, att man inte vet hur man gör.

Jag och sambon tittade tillsammans på andra hälften av avsnitten och när vi efteråt pratade om vilka karaktärer vi avskydde mest och vilka vi hade förståelse för så visade det sig att det var ganska olika. Jag gissar på att det har att göra med hur vi relaterar och vad vi har i bagaget. Det är trots allt lite skillnad på att växa upp som tjej och som kille, oavsett vad vi tycker om det.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i Blogg100 | 2 kommentarer

Vem är jag ens? (78)

Igår var jag i Stockholm och gick förbi hörnet på Åhlens där det där avskummet till sist stannade med ett brak efter att ha kört ihjäl och skadat en massa människor. Livet bara fortsätter. Nu sitter det träskivor där, fulla med klotter och postitlappar. Stockholmarna hastar förbi, men vi utsocknes stannar till en stund. Många läser och fotograferar och jag hade egentligen tänkt läsa jag med, men det gick bara inte.

Jag vet inte om det har med åldern att göra, eller min sjukdom,  eller att min tillvaro är så pass trygg, men satan vad blödig jag har blivit. Och det är en sak att man är känslig, men jag blir mer och mer ledsen över världens jävlighet, världens ondska, över hur vi som art behandlar varandra och jorden.

Vet inte vad som hände där. Det är ju inte så att jag ”tycker om att träffa nya människor” eller ens är särskilt social till att börja med, men tydligen så gillar jag människor ändå. Någon annanstans. Och där vore det bra om alla var snälla typ.

Ni vet när man vaknar på morgonen ibland, ser sig i spegeln och bara: Vem är du ens?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i Blogg100 | 1 kommentar

Det räcker med några (77)

Myrorna ja. Lilla ungen gick till sist med på att ställa fram myrdosor, fast det är gift i dem. Till och med han tyckte att de blev för många. En bidragande orsak var antagligen pinnen han hittade ute som kryllade av myror som blev sura och kryllade över honom sen.

En eller två myror = gulligt

En myrstack på promenad = inte alls gulligt

Jag tror det var vad vi kom fram till.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Publicerat i barnen, Blogg100 | Lämna en kommentar

Spelkväll, inte kalas (76)

Äldsta ungen fyller 8 år om en månad och redan nu, faktiskt sen ett tag tillbaka, har den här kalashuvudvärken funnits där. Ungefär sen lilla ungens kalas tog slut faktiskt.

Men så föreslog jag för den stora att om han inte var helpepp på stort kalas (det skenar iväg fortare än man vill veta och sen står man där med 20 ungar som låter illa och stökar ner) så kan man göra andra saker. Man måste inte ha kalas bara för att andra har det. Man kan bjuda bara några stycken och ha en filmkväll t ex. Eller spelkväll. Eller göra något. Eller strunta i det helt och äta tårta till frukost. Eller låtsas som att det är en dag, vilken som helst.

Så han vill ha spelkväll!!!

Den lättnaden. Så istället för stort kalas ett litet gäng som spelar tvspel (och låter illa och stökar ner) och som man kan bjuda på hämtpizza och chips och sen håller man sig ur vägen.

Bland det bästa med att barnen blir större. Lilla ungen planerar nu för sin spelkväll när han fyller år (i mars nästa år), för nu ska inte han heller ha något kalas. Vad gäller den ungen så misstänker jag dock att han hinner ändra sig.

Men ändå, spelkväll. Inte kalas.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i barnen, Blogg100 | Lämna en kommentar

Scener från ett äldreboende (75)

Nattpersonalen sitter i hisshallen som liksom är i centrum av tre avdelningar där vi är förpassade till en väntrumssoffa och en obekväm ikeafåtölj. Vi ska förstås inte sitta hela nätterna, men har man inte ont i ryggen innan så får man det, så lite nu och då så går vi in på en avdelning och sträcker ut ryggen i en soffa.

I morse gjorde jag just detta och efter en stund kom en herre gående som undrade om jag skulle sova där. Nä, det ska jag inte, svarade jag. Jag sträcker bara ut ryggen lite.

Inga konstigheter i sig. Herrn i fråga hade varit vaken större delen av natten, men på bra humör och sjöng högt för allt och alla. Väckte några rentav och hade låna utläggningar om hur han gått i pension en vecka tidigare och lagt av med sprit (koskenkorva) och cigg ett halvår tidigare och mådde så mycket bättre nu. Allt i en salig blandning på finska och svenska, men han var glad och nöjd med tillvaron.

Nu fick han i alla fall för sig att jag var en uteliggare som ockuperat hans lägenhet som han betalar hyra för, så han surnade ju till och oavsett vad jag sa eller inte så blev han mer och mer förbannad.

Efter en stund gick jag och satte mig i hisshallen igen och kollegan gick till sitt, men det hjälpte inte, för hisshallen hörde också till hans lägenhet och det blev inte bättre när den syriansktalande kvinnan kom upp och satte sig med oss. Nu blev han förbannad på henne också, extra mycket eftersom han inte förstod henne och de gormade på varandra på var sitt språk. Ett par boende till dök upp och hade åsikter på kalabaliken (varav en ansåg att det här kräver naturligtvis en läkarbedömning och en annan försökte med hittepåfinska klicka med den arga gubben)

Med jämna mellanrum skingrades gruppen när de surnade till, men sen glömdes ju alltihop bort på vägen och så kom de tillbaka och så började det om. I två timmar.

Så jag sov till halv fem idag, i vanliga fall är jag numera nöjd om jag får sova till tre.

 

 Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

 

 

Publicerat i Äldreomsorg, Blogg100 | Lämna en kommentar

The A word (74)

Ni gillar ju serier. Just inatt var det lugnt på jobbet så jag tittade på första två avsnitten av The A word på svt play.

Det är en brittisk dramaserie om en autistisk pojke och hans familj. Eller kanske mest om hans familj, för det verkar som att de är mer bekymrade än Joe, som får autismdiagnosen. Han är fem år och i början känns han mest som en femåring med lite idéer för sig. De kan ha det, femåringarna. Joe visar sig dock ha ganska många idéer när man tittar lite närmare.

Serien är varm, lite rolig ibland utan att vara sådär HAHA som jag upplever att svenska filmer på samma tema kan vara. Missförstå mig rätt, HAHA är roligt och bra, men ibland vill man ha något mer jordnära och kanske något mer.. verklighetstroget?

I alla fall. Man kan se den.

Förresten, Joe gillar musik, så man får ju höra en del. Mycket musik blir mycket bättre när en femåring trallar med. (inte sådär skriksjungande, utan sådär som de kan göra när de tror att ingen hör)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Mockberg (73)

Mockberg säljer klockor. Jag vill inte ha någon. Däremot så har jag fått ett presentkort hos dem från testagram som jag inte tänker använda. Det gäller till 1 juni i år.

Jag tänkte att någon annan kan få det? Maila mig så skickar jag det till dig. Eller lämna en kommentar med en giltig mailadress. Förslagsvis kollar du in deras hemsida först och konstaterar att de har en klocka du vill ha..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Leva för evigt (72)

För er som inte gillar Kiss så kan jag berätta att de varit i Sverige och spelat. Jag gillar inte heller Kiss, men folk i mitt facebookflöde gör det och jag råkade se en nyhetssändning, så därför vet jag det.

De har i alla fall funnits i över 40 år och det finns två originalmedlemmar kvar. Han Gene Simmons och kanske Paul Stanley? I nyhetsklippet sa Gene Simmons i alla fall att bandet kunde ju hålla igång för evigt, för man kunde byta ut medlemmarna efterhand. Han själv torde ju vara snart på tur med sina 67 jordsnurr.

Och jag funderar på vad som är själen i ett band där ingen som var med från början finns kvar. Är det samma sound ens? Bara för att man spelar samma låtar och har samma dräkter så blir det ju ändå inte samma sak. Om man är ett bra band alltså, med ett eget sound.

Eller så kan man redan nu ha ett helt gäng band som heter Kiss som turnerar världen runt så får alla som vill se bandet. Nej?

Men vad vet jag. Jag tyckte Kiss var dåliga första gången jag hörde dem.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar

Låt oss (inte) göra affärer (71)

Det här med att sälja saker till folk kan ju driva vem som helst till vansinne. Därför säljer jag aldrig via facebookgrupper (annat än att jag kan tala om att jag har något som någon annan söker) eller via blocket eller liknande. Jag orkar helt enkelt inte med folk som ska pruta, ha saker hemkört gratis eller som inte dyker upp som avtalat.

När jag har saker att sälja så kan jag sträcka mig till tradera, och det är illa nog. Originalen man träffar på där alltså. Höjdpunkten måste ha varit människan som köpte en stickling av mig för en krona plus frakt och sen ville ha pengarna tillbaka för att den hade gått av. Så sätt båda i vatten? Nej. I veckor mailade människan och hotade, först med traderas kundtjänst och sen med polis och jag vet inte vad. För EN krona!

Annars säljer jag till folk jag känner och som ni förstår så har det varit en hel del med min pappas grejer. Han… gillade saker. Alla saker. Vi behöver inte gå in på detaljer, men vi har haft att göra och har det länge till.

I alla fall. För det mesta flyter det på ganska bra, men det finns en sorts människor jag inte kan med. De här som säger att de ska köpa något, får mig att ta hem det (för det står på landet innan) och sen börjar krångla. Kan du mäta? Köra hem? Ta med på bussen?

Om det är något jag inte behöver så är det otympliga saker som står i vägen hemma hos mig för att någon annan har sagt att de ska ha den. Nu senast så talade jag om just detta för människan innan, men jodå, hon skulle ha.

Jag hade en känsla för att det skulle bli just så här, men eftersom jag blir tillsagd allt som oftast att inte tro så negativt om alla så försöker jag att välja att tro gott om folk och att lita på dem.

Tänk att jag inte lär mig.

Så. Jag hämtar hem grejen. Människan börjar fråga efter mått och sådär när jag frågar när hon ska hämta och sen när jag skickat över måtten så slutar hon svara.

Man skulle kunna ta en sån människa i örat. Det skulle man. Nu kommer du fan och hämtar din jävla grej och betalar!

Fast. Vi vet ju allihop att det ändå inte skulle bli någon affär, utan bara sur stämning. Så hon är inte längre bara påtänkt för min svarta lista, utan det senaste tillskottet på just denna.

Och nej. Det är inte samma sak som ”jag vill ha den här och betalar. kan den stå hos dig tills jag kan hämta?”. Jag blir mycket mer medgörlig efter att ha fått betalat kan jag säga.

Jag fattar att man kan ändra sig och att det dyker upp saker, men då kan man väl bara säga det?

Det är lite som de här människorna som väljer ”köp nu” på tradera. Det är alltså en aktiv handling, man klickar på en knapp och köper grejen nu, som i genast. Vad är man för skojare som sen väntar en vecka med att betala?

Hur jag gör när jag köper saker? Jag bokar tid fort som fan, skickar sambon för att hämta med handen full med pengar. Nu senaste köpte vi ett skrivbord och en stol för ungefär ingenting. Annonsen kom ut vid sextiden på kvällen, halv nio stod grejerna här hemma.

 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

 

Publicerat i Blogg100 | Lämna en kommentar