Jag har vårens segaste förkylning som jag släpar runt på. Eller förkylning och förkylning, det började med kli i halsen och övergick till hosta och snuva i varerande grad och 1,5 vecka senare så är vi liksom kvar där. Hostan har utvecklats, men jag vet inte om det är bättre eller sämre. Fint att inte vakna av att man håller på att hosta ut och i på sig själv förstås, men trist att tidvis inte kunna föra ett samtal.
Och det intressanta är att jag mår inte särskilt dåligt. Däremot så märks det ju så fort jag försöker att göra någonting att kroppen inte är belåten. Idag har jag bland annat köat för att hämta ut två paket, köat i ett par butiker för att byta/köpa saker och sen promenerat hem med alltihop. Sen kände jag mig som en urvriden disktrasa och min första tanke var (förstås) att nähä, min ökade levaxindos var inte vad jag behövde.
Sen påminns jag om att jag är ju faktiskt sjuk och att jag blev väckt 05.30 i morse och då är det inte konstigt att man känner sig lite krokig ibland. Plus att jag funderar på hur mycket av den här förkylningen som eventuellt beror på pollen.
Men segt är det hur som helst.
Vad jag hämtade ut för paket? Mina nya reebok och två par skor till den stora ungen. Jag har bekymrat mig över den lilles skor (nu igen) som antingen är för små eller för stora och sällan lagom, och så visar det sig att det var den stora som gick i alldeles för små skor. Storlek 30 fick jag beställa. 30??? Snart kan vi samsas om skorna.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg100, vardag, pladder, förkylning, hosta