Hur gjorde man förr egentligen?

I torsdags eftermiddag gick vårt bredband ner och kom tillbaka natten till idag. 2 dygn utan internet alltså. Eller ja, numera är ju inte det helt sant, för jag, som många andra har ju viss surf i telefonen, men jag i telefonen spelar jag lite, kollar nåt mail, facebook och sådär, men det är också allt.

Förutom det faktum att vi plötsligt var hänvisade till varandra istället för att sitta i var sitt rum så blev det uppenbart för mig hur bortkopplad man faktiskt blir.

Jag klickade inte på länkar jag fick tillskickade eftersom min telefon dels är långsam och dels för att jag inte har något som helst begrepp om hur länge vare sig avbrottet eller surfen räcker.

Jag kunde inte logga in på jobbmailen och maila mitt önskeschema eller kolla eventuella syrliga svar på mitt syrliga mail tidigare i veckan.

Läsa nyheter? Jag får lokaltidningen i brevlådan, men i övrigt så läser jag nyheter online. Inte ens tvnyheterna får jag se eftersom det alltid är en unge som lagt beslag på tvn. Inte för att de nödvändigtvis tittar på något, men det är visst viktigt att den står på och visar något vuxna är sjukt ointresserade av. Som Frost. Eller superhjältar.

Jag läste på twitter om vissa nyheter, men det var ungefär det nyhetsflödet jag fick också. Missförstå mig rätt nu, jag älskar mitt twitterflöde, men ibland vill man kanske klicka på den där länken i tweeten också.

Numera har vi också ett streamabonnemang. Det funkar verkligen jättedåligt utan fungerande bredband. Inte alls faktiskt. Man kan inte använda nån annan streamingtjänst heller, så man är hänvisad till tvutbudet. Bara. Misären!

Så i min värld har det inte hänt nånting under två dygn. Schemat gick att lösa per telefon och eventuella syrligheter (inte så farligt) fick vänta och slötittandet löstes av Big bang theory på dvd plus Bröderna Lejonhjärta genom samma medium som jag, som om jag vore synsk beställt tidigare i veckan.

Det är många år sen jag satt på socialkontoret med en imaginär mössa i hand och fick höra av människan på andra sidan skrivbordet att det var fel tillfälle att banta (jag var alltså ganska spinkig) och kunde jag möjligen äta hos min mamma?, så jag vet inte riktigt vad som ingår i skälig levnadsnivå eller existensminimum, men jag hoppas att en dräglig internetuppkoppling räknas dit.

Hade det varit slutet av månaden hade jag inte kunnat betala räkningarna. Vet ni ens vad det kostar att gå in på en bank och göra det? Mellan 40 och 150 kronor ungefär. Per räkning. Som hittat om man redan från början inte hade råd med triviala saker som köttfärs eller hyran. Eller annars också för all del.

Hur söker man ens jobb utan internetuppkoppling idag? Jo, jag vet, man kan sätta sig på biblioteket och antagligen på arbetsförmedlingen också, men nog är det väl rimligt att kunna skriva ihop sin ansökan hemma där man kan leta reda på det där bortglömda intyget och maila över ansökan till en kompis för att få input på den? Ja?

Jo, jag vet, alltihop är förstås lyxproblem om man tänker på det stora hela, men tillvaron blir så mycket, mycket enklare när man kan hålla sig uppdaterad om världen, boka tid på vårdcentralen och beställa medicin och betala sina räkningar hemma vid sitt eget skrivbord när det passar en själv. För ärligt talat, jag kan inte vara ensam om att ha ett något skevt dygn?

Nu har vi äntligen fått tillbaka vårt bredband och vi sitter  i varsin skrubb och vaknar till, läser nyheter och barnen kollar på youtube.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i samhälle. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.