Så sa en bekant till mig när jag sprang på henne utanför Konsum strax efter att jag fyllt 40. Hon är alltså jämnårig och gratulerade mig för att sen fortsätta med ovan nämnda kommentar. Det måste ni också ha läst? 70 är det nya 50, 40 är det nya 20 och jag vet inte allt, för tydligen är det inte så att man är en tant för att man fyllt 40 fast man var det när jag var liten. Vi vill inte bli stora helt enkelt och vi lever längre. Om vi är så mycket friskare vet jag inte, men vi har i alla fall tillgång till mycket mer mediciner som både ger oss liv och kvalitet på tillvaron.
Ja, alltså, jag har inte fyllt 40 nu. Det gjorde jag i somras och igår tänkte jag tillbaka på de senaste månaderna och jag vet inte. Jag är inte imponerad. Det kan man ju säga.
Först var det väl okej. Jag fick en kaffemaskin i födelsedagspresent. Alltså en såndär magisk som man kan göra latte i, så numera fikar jag helst hemma. Det var bra. Jag älskar den där maskinen, förutom när den gnäller om rengöring och sådär.
Men sen gick det fan utför. Först fick jag den där kallelsen till mammografi (gå när du blir kallad! Gäller även cellprovtagningen) som man får i födelsedagspresent när man fyller 40 och det där höll ju på hela oktober sen. En dryg månad sen fick jag graves istället och det är inte heller någonting att jubla över.
Såatte… jo, nog började det allt, men så mycket att gratulera till vet jag inte om det är. Jag har ju haft ganska fullt upp sen jag fyllde år, så det allra bästa är om jag får ett par års lugn och ro nu.
Läs även andra bloggares åsikter om saker man säger, fylla 40, åldras, fylla år