Måndag

Så idag vaknade jag och hade i princip tappat rösten, men hade istället fått en ihärdig hosta. Jag kan inte påstå att jag blev jätteförvånad. Dels så tänker jag att har man haft en slang nerkörd i halsen som irriterat så kanske man är lite mer mottaglig för just luftrörsinfekteioner ett tag efteråt (obs! Har inga belägg för det, utan spekulerar vilt själv) och dels så har stora ungen snorat betänkligt ett par dagar och han är hemma och hostar idag. Han kan dock prata obehindrat.

Hur går det då, tänker du förstås. Det går alldeles utmärkt att hosta faktiskt. På riktigt. Det gör inte ont, möjligen att det drar och spänner precis över såret/ärret när jag får en såndär hostattack som man nästan kräks av, men det är allt. Hesheten kommer nog på riktigt av att stämbanden blev störda under operationen och är lite lättstötta fortfarande.

Ännu en sak som slog mig, tur ändå att jag blev opererad nu och inte mitt i sommaren av någon välmenande vikarie. Jag hinner till och med med återbesöket innan semestrarna går igång.

Om man nu ens kan eller vill tala om tur när man varit svårt sjuk i månader, men ja, ni fattar. När man inte orkat lyfta sina barn eller ens resa sig från huksittande under en period så krävs det inte så mycket för att man ska vara nöjd.

Läs även andra bloggares åsikter om efter operationen, graves, hosta, heshet, vård