Vår stora unge har börjat skolan. Eller ja, förskoleklass, men det är ju i skolan. Han har sett fram emot det hela våren och sommaren och vi har nickat lite bekymrat till varandra och mumlat ”vi får väl se” och ”jag kommer att få sitta med i klassrummet till jul”. Han är ju en känslig gosse och det här med förändringar är inget någon i familjen gillar.
Det har i alla fall gått långt över förväntan och i morse till exempel hittade vi en fröken och så sa jag var så god och hejdå och gick hem och så var det med det.
Nu på eftermiddagen när jag hämtade så tog det en stund innan jag såg honom sittandes bland ett gäng ungar på ett staket, men innan han såg mig så såg flickan bredvid honom mig, knackade honom på armen och smekte honom över håret innan hon sa till honom.
Jag höll på att ramla omkull på grund av sötchocken där och då kan jag säga. Jag som oroat mig för att han inte ska ha någon att leka med och så blir han smekt över håret? Åh!
Så jag frågade förstås vem hon är, varpå han ryckte på axlarna lite nonchalant sådär och bara: äh, jag vet inte vad hon heter. De är så lika, tjejerna.
Jahapp.
Läs även andra bloggares åsikter om sexårsverksamhet, förskoleklass, sexåring, kompisar, leka