Så här i juletider är nog de flesta vuxna mer eller mindre stressade, på det dåliga sättet. Dålig stress lockar fram dåliga sidor hos oss och vi fräser lite lättare, gråter lättare eller hur vi nu reagerar när saker inte flyter på problemfritt. Vilket det förstås inte gör när andra människor är inblandade.
De flesta av oss håller oss ju där, fräser och blir lite stickiga och stämningen hemma kanske periodvis är lite frostig. En del passerar gränser och vissa med råge. Sen om man hanterar stress genom att ta sig en rackabajsare eller en öl för att lugna nerverna eller om man ger det övertrötta barnet en hurring spelar egentligen ingen roll. Det sätter spår hos omgivningen.
En del har antagligen haft lite ont i magen i en månad redan med tanke på julhelgen, och då inte bara på grund av alla ”men ska du inte hälsa på X också” och då allra helst på julafton efter Kalle Anka.
Vad sägs om att vi i år är lite mer uppmärksamma? Att vi faktiskt ringer polisen när vi undrar om de slåss på andra sidan väggen istället för att bara undra? Ringde vi i onödan så är det värsta grannarna råkar ut för ett polisbesök där de kan förklara att de pippade för glatta livet, eller för all del så skrek de faktiskt på varandra, men inget annat och nu är alla sams.
Eller, skippa alkoholen på de julbord där någon av gästerna inte brukar kunna sluta i tid och sen bli pinsam och förstöra för alla andra.
Är det nån av barnens klasskamrater som inte vill vara hemma så öppna dörren för dem. Vet du själv med dig att du ska på en tillställning som blir väldigt blöt så kanske du vill fixa barnvakt till barnen?
Med det sagt så tycker jag inte alls att alla barn förtjänar en vit jul, men jag tycker att alla, inte bara barn, förtjänar en jul i trygghet.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 24, våga se, missbruka, grannar, juletid, hjälpa varandra