Man måste tänka långsiktigt och i ärlighetens namn så tycker vi innerst inne en massa dumma grejer som vi vet är ”fel” att tycka, men det är ändå så vi känner. För det är ju en känsla. Det kan gälla allt från vad vi egentligen tycker om färgade människor till homosexuella eller tjocka eller politiska åsikter..eller.. vad som helst.
I alla fall jag känner att jag vill försöka undvika att föra över mina dumheter på barnen. Det går antagligen sådär, men jag tänker på det åtminstone, för det är också så att en hel del av de här sakerna var konstiga förut, men vi utvecklas och vet bättre även om inte grundkänslan alla gånger hinner med. Det är inte helt lätt att inte lägga några värderingar i sina svar eller att bemöta barnens kommentarer.
Årets radiokalender handlar om Månsaråttan. Månsaråttan är en hon för er som inte lyssnar och hennes stora kärlek heter Rosita. Det här har man rasat över, för det betyder ju att Månsaråttan är homosexuell!!
När jag växte upp så pratade man inte om homosexualitet och det är så sent som 1979 man från Socialstyrelsens håll bestämde att det inte är en sjukdom. Storsint av dem, men det tar tid att ändra hur folk känner och det tar ännu längre tid när vi som vuxna måste vädra våra eventuella unkna åsikter om det.
Vi lyssnar på julkalendern tillsammans och när Rosita hade blivit presenterad som Månsaråttans ”stora kärlek” så pratade stora ungen om att de ju var bästa vänner. (Till hans försvar så kommer han från en förskola där man pratar om att man älskar sina vänner osv)
Njae, svarade jag, de var faktiskt kära i varandra. Du vet, som jag och pappa. De kanske fortfarande är det, fast de inte träffats på jättelänge.
Jaha, sa ungen då och så var det med det. Senast igår så talade han om för mig att Månsaråttan och Rosita är kära (de har träffat varandra igen), som jag och pappa.
Otaliga är gångerna när jag precis är på väg att säga någonting och jag istället drar ett djupt andetag och tänker efter, och sen försöker bemöta lugnt och utan några värderingar över huvud taget. Särskilt när det gäller människor. Jag vill verkligen inte att mina barn ska döma folk utifrån något jag har råkat säga utan i så fall på grund av vad just den människan säger och gör.
(som vuxen i enskilt samtal med en annan vuxen är jag förstås inte alls lika noga. Minst lika många gånger som jag drar ett extra andetag innan jag förklarar för barnen öser jag ur mig en hel del om dumma människor. De är dock sällan dumma på grund av härkomst, färg, kön eller sexualitet. De verkar bara vara.. dumma i huvudet ändå)
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 24, fördomar, unkna tankar, värderingar, tänka innan man pratar, uppfostran, hjälpa varandra