I morse strax efter fyra väcktes jag av en mycket enveten röst som sa ”jag är törstig. jag är törstig mamma” och jag svarade sömndrucket att han får väl gå upp och dricka då och somnade om.
En stund senare vaknar jag till igen av att ett glas åker i golvet precis bredvid sängen och jag tar för givet att vattnet som funnits i det nu ligger på golvet och att jag således har sovit klart. Bara det att glaset var tomt, ungen försvunnen men efter en stund hörs bestämda steg i trappen.
Går upp och möter en treåring med famnen full med en 1,5liters mjölktetra. Nej, nej, nej.
”Men du sa ju att jag skulle gå upp och dricka!”
Det jag menade med ”gå upp och drick då” var att gå upp ur sängen, vidare till badrummet och använd plastmuggen som står där”. Inte riktigt samma sak.
Så. Efter undersökning visar det sig att ungen har gått upp, hämtat en pall, klättrat upp och hämtat ett glas i skåpet som han sen gått ner till sängen med, vänt och gått upp igen, flyttat pallen till kylskåpet och hämtat mjölken som han alltså var på väg ner till sängen med. Självklart har han lämnat kylskåpet öppet.
Läs även andra bloggares åsikter om småbarn, envis, törstig, sömn