Så lägligt ändå att bloggen blir hackad (för minst andra gången. Hur är det ens möjligt?) när det dessvärre händer saker i livet som man kanske behöver skriva om. Ja, behöver, för egentligen vill jag inte ta i det här över huvud taget, bara slå det ifrån mig.
Jag vill absolut inte begrava min pappa.
Jag vill heller inte gå på begravningen.
Läs även andra bloggares åsikter om livet, sorg, begravning, föräldralös