Snart fyller vår yngsta fem år. Han tycker det är så stort och han ska ha kalas och har dessvärre mycket bestämda åsikter om det mesta. Jag hatar kalas.
Men jag googlar på kalastillbehör och hur ska jag fixa tårtjäveln och vad ska glina göra och han är så liten att föräldrarna säkert kommer att stanna (jag avskyr småbarnsföräldrar) och..
Och samtidigt på twitter i mitt flöde ser jag att en som jag ibland interagerar med är orolig för sitt barn. En flicka som är fem år. Först verkar oron mest vara en diffus känsla, men oron bekräftas sen och det visar sig att det är inte bara illa, utan jävligt illa. Först idag fick jag veta vad flickan heter.
Femåringen heter Linnea och har en snabbväxande tumör i huvudet och hennes chanser att överleva är små. Den lilla möjlighet som finns, finns utomlands och kostar förstås mer än vad folk har råd med. Därför har hennes föräldrar startat en insamling. Du kan läsa mer om Linnea här.
Jag kan inte föreställa mig ett liv där jag inte varenda år de närmaste tio åren ska bli förbannad och ha ångest över de satans kalasen som måste fixas. Jag vill att Linneas föräldrar ska få fixa kalas efter kalas till henne och att hon äter så mycket popcorn att det sprutar ur örona och så att hon får magknip efteråt.
Det ser ut som vilken snyfthistoria som helst och det finns förstås massor av ungar som är sjuka där föräldrarna inte har råd med behandling och i ärlighetens namn som vet jag inte vad Linnea har för chanser ens om hon får den här behandlingen.
Men jag har sett hennes mammas smärta och oro och om vi är många som hjälps åt så kan vi tillsammans i alla fall ge Linnea en möjlighet att bli frisk. Och äta popcorn.
Läs även andra bloggares åsikter om twitter, cancer, fuck cancer, DIPG (Diffust Pons Gliom), Linnea, barn, femåring, många bäckar små, tillsammans
Pingback: Linnea | drottningsylt