Så jag ramlade i fredags som sagt och det kan närmast beskrivas som smärtsamma sammandragningar när man är gravid, fast på andra sidan då. Jag börjar i alla fall bli bättre, så att jag slipper det där pinsamma samtalet till chefen.
Och plötsligt när jag gick hem från skolan med äldsta sonen så funderade jag på om det ändå fanns någonting jag kunde göra för att jobbnätterna ska bli så lite smärtsamma som det bara går. Jag tänkte att jag får leta reda på en stoppad, högre stol istället för de låga och obekväma fåtöljerna vi är hänvisade till, anpassa mitt arbete så att jag inte behöver böja mig ner (kanske kan kollegan ta just den biten?) och så vidare.
Men tänk om det fanns något magiskt medel som liksom dämpade smärtan?
Ja. Som en jävla VÄRKTABLETT kanske???!!
För jag har tydligen trott att man tar värktabletter mot huvudvärk. Uppenbarligen tar man det inte mot muskelvärk eller för all del en vag misstanke om spricka i svansen? Neeeej.
Ibland blir jag jättetrött på mig själv, för jag skulle naturligtvis rekommenderas smärtstillande till andra med exakt samma smärtproblematik, men det gäller visst andra regler för mig. (precis som jag skickar andra människor till vårdcentralen, men själv går jag förstås inte dit)
Om ni undrar så är mitt blåmärke, i ungefär samma storlek som min hand, numera skiftande blått/grönt och lite gult.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, smärta, smärtproblematik, muskelsmärta, dumt