Och här hade man kunnat skriva något jätteoriginellt skämt om att jag är gravid, fått ett osannolikt jobb eller kanske vunnit en massa pengar. Sen, ett par timmar senare hade jag kunnat skriva April, april, din lilla sill, jag kan lura dig när jag vill! som den lille i familjen ylat större delen av dagen.
Det gjorde jag inte. Jag funderade på att lura barnen, men jag kom inte på något bra förutom saker som hade kränkt den stora å det grövsta. (han blev ändå kränkt eftersom han lurade sin lillebror, som började skratta åt skämtet, fast i storas värld skrattade han åt honom och hans ord!)
Det jag istället gjorde var att anstränga mig, andas i fyrkant innan jag tappade tålamodet och så spelade jag sällskapsspel med barnen i flera timmar under dagen. De fick ostbågar och läsk efter middagen och det tjoades och stojades en hel del faktiskt. När de skulle lägga sig så frågade jag om de hade haft en bra kväll (utan att tvn ens stod på), ”nä, för han vann” och ”Nja, sådär” var omdömena. Nja? Sådär?
Jag tänker säga att deras nästa projekt de vill visa upp är ”sådär”. (nej, självklart inte)
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, barn, saker barn säger, sällskapsspel, umgås, föräldraskap