Min mamma älskade att sy. Jag tror faktiskt att det var vad hon älskade att göra mest av allt även om det blev mindre och mindre med åren. När jag var liten gick jag ofta i hemsydda kläder och när jag började skolan hade hon beställt tyska mönstertidningar som hon sydde kläder från. Tyskland låg då ungefär ett år före oss modemässigt, med resultatet att jag alltid var helt ute och konstig (förutom tyst och lätt till gråten).
När jag som vuxen skulle fålla upp ett par byxor, vilket i ärlighetens namn är vad jag knappt klarar av blev vi alltid fruktansvärt osams. Hon menade att man skulle mäta och sen så kanterna så att tyget inte repar sig, stryka den där jävla fållen innan man nålade och sydde.
Och det kan man väl göra, men jag skulle för fan bara fålla upp ett par byxor? Man jämför med att par som passar, klipper så att man har sömsmån och sen nålar och syr man.
När hon dog så fick jag hennes symaskin och jag hade som ambition att lära mig att sy jag också. Jag vet inte, som ett sätt att hedra något fint från mamma liksom istället för att låta minnet solkas av bakfyllor och för mycket ansvar på för litet barn. Och jag försökte verkligen. Min pappa lämnade in maskinen på service och sen tog jag den och så skaffade jag nåt mönster som jag skulle sy något från.
Det blev ingenting förutom frustration av det hela. Jag och maskinen kom aldrig överens. Var det inte undertråden som trasslade sig så fastnade den eller blev fel på annat sätt och när saker krånglar vill jag inte vara med. Så maskinen ställdes undan till en annan gång.
Nu, 14 år senare har jag både insett att jag inte kommer att lära mig att sy eller använda den där maskinen och hittat någon som jag vet kommer att vårda den ömt. Egentligen hade jag inte tänkt sälja den, för den var ju mammas och jag har inte jättemånga saker som är hennes, men nu behöver jag pengar och.. ja. Jag kom väl till en punkt helt enkelt.
Så jag sålde den. Lite billigare än jag behövde, och på ett sätt är det lite sorgligt, men samtidigt så tänker jag att det är en bra maskin och det är bättre att den kommer till användning hos någon som uppskattar den än att den står hos mig och samlar damm.
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, symaskin, mamma, sorg, sätta punkt, sluta samla