När barnen var mindre var vi ganska återhållsamma med godis, kakor och sånt. Vi tänkte att socker är en sån sak som man inte måste lära sig att gilla (antingen så gör man det, eller så behöver man inte) och tids nog så kommer de att erbjudas vare sig vi vill eller inte.
Jag vet inte hur många gånger vi har blivit ifrågasatta för det. Stora ungen fick vispgrädde och jordgubbar när han fyllde ett år. Han älskade jordgubbar vansinnigt mycket och vräkte i sig. Men.. ska han inte få tårta?
De fick russin och barnkex och nån leksak i påskäggen första åren. Men… ska de inte få något påskgodis?
Vi har gett dem vatten (eller mjölk) att dricka till maten när de är törstiga. Som freaks har de ibland föredragit vatten före saft på kalas.
En del tror att vi har förvägrat dem de här godsakerna, fast vi har bara inte erbjudit dem. Inte samma sak. Det här är lika provocerande som att säga att man inte tycker om fisk. Alls. (prova så får du se). Genast dyker det upp välmenande människor som vill bjuda på godis, saft, glass, kakor ”för det är klart barnen ska ha något gott” istället för att fråga föräldrar eller för all del ungen vad hen tycker är gott.
Det är mer normalt att ge en 1,5åring en tablettask med godis på lördagen än att inte göra det. (vi har fortfarande inte lördagsgodis. Vi köper godis ibland, oavsett veckodag)
Nu är de i alla fall så stora så att vi måste nästan ge dem godis till påsk och när det är kalas. Och sen dra loss intorkat godis från golv och möbler, men godis ska de ha. Med det sagt så äter de naturligtvis godis. Och dricker läsk. Och äter tårta.
Jag har inte orkat engagera mig i den här påskgrejen i år förrän barnen började prata om det stora påskägget (där vi brukar lägga lite grejer och förra året fick de var sitt mindre med godis i) och vad det kunde ligga i det i år. Hoppsan!
Så hittade jag en bok. Om man ändå ska skrapa godiskladd så kan de ju lära sig nåt på vägen, så det här blir årets påskpresent. (jaja, de ska få ett var sitt påskägg med godis också, jag lovar. Jag tog en blandpåse från mathem)
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, påskägg, godis, barn