Så jag tog mig ur pyjamasbyxorna ändå. Tog på mig en klänning som jag köpte förra året, men aldrig använde. Använder nästan aldrig klänning numera eftersom jag inte känner mig bekväm. Synd egentligen, men det är som det är. Således har jag inte heller någon känsla för vad som passar och inte. Ja, bortsett från att jag har en helt annan kroppsform än jag är van vid och fortfarande inte har någon aning om vad som passar eller inte (förutom pyjamasbyxor)
Men klänning alltså.
Så kommer stora ungen och bara: – ska du verkligen gå ut sådär?
Jag tänker, pyjamasbyxor?
Läs även andra bloggares åsikter om blogg 100, sommar, sommarfin, upp som en sol och ner som en pannkaka, känna sig fin, sminka en gris