#metoo

Det pågår en kampanj på Facebook i detta nu som heter just #metoo.

Me too.
If all the women who have been sexually harassed or assaulted wrote ”Me too.” as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem. #MeToo

Så lyder texten man ska kopiera in i sin statusrad om man blivit utsatt. Först när jag såg den så tänkte jag att ”Vaddå, det har väl alla kvinnor blivit någon gång?” innan det unkna i tanken slog mig. Efter att ha funderat lite så tror jag ändå att man får leta bra länge för att hitta en kvinna som klarat sig undan och det är dessutom så normaliserat att man inte ens reagera över det.

En klapp i stjärten, kläm på brösten, ”komplimanger” vi aldrig bett om, ”massage”, oönskade närmanden som får oss att känna oss små, objektifierade och smutsiga, som får oss att kliva av bussen, byta tunnelbanevagn och i förlängningen begränsa vårt liv.

Inte alla män!

Absolut inte. För ett liv sedan, innan jag och Josh hade fått ihop det blev jag övertalad till något slags samkväm i Stockholm. Jag var inte jättesugen på att åka hem själv mitt i natten och tänkte stanna hemma (se ovan för orsak), men jag frågade i alla fall om han kunde tänka sig att följa med mig hem för att jag inte ville åka själv och sova i vardagsrummet.

Jo. Det kunde han tänka sig.

Och vet ni vad? Han följde med mig hem, jag tror vi drack te (på riktigt), rökte som borstbindare och sen bäddade jag åt honom i en gästsäng i vardagsrummet och så la han sig där och sov!

Vid ett annat tillfälle, när ungefär samma scenario utspelade sig så orkade jag inte dra fram den där jävla gästsängen så han fick sova i min säng, med mig. Och vet ni vad? Han rörde mig inte då heller.

Därför att man tafsar inte på folk som inte vill det! Och.. ptja, vill man ta det säkra före det osäkra så låter man bli.

Men ändå. Jag tror tyvärr att han hör till undantagen. Med det sagt så är inte (nästan) alla män våldtäktsmän eller ens förövare i ordets rätta bemärkelse. Folk provar sig fram och ibland blir de fel och man tänker saker som man kanske rentav skäms för själv, men när man agerar utifrån föreställningen att den andra personen vill att du kliver in i den personliga sfären utan att du blivit inbjuden på ett eller annat sätt, då är du faktiskt helt fel ute.

Tvekar du? Stoppa händerna i fickan. Försöker du göra något slags närmande och gensvar uteblir eller vederbörande säger saker som ”nej”, lägg av”, ”sluta” så ska du göra precis det. Stoppa händerna i fickan och svälj ner känslan av att bli bortvald.

Detta gäller förstås båda könen, för i ärlighetens namn så kan kvinnor också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Det här inlägget postades i Integritet, personligt, samhälle. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.