Natten då

När jag skulle lägga mig bestämde jag att jag skulle ha mitt täcke, må så vara att jag kunde tänka mig att ligga på kanten på fel sida, men fan heller att jag tänkte frysa.

Jag tog ett påslakan och vet ihop det (för tygndens skull) och la det ovanpå det morrande täcker, drog i täcket, drog tillbaka påslakanet osv tills jag hade mitt täcke och arga katten påslakanet och sen kröp jag ihop på min lilla kant då.

Efter någon halvtimme var det knäpptyst, så pass att jag funderade på hon stuckit någon annanstans utan att jag märkt det, särskilt när både pissnissen och lilla katten hoppade upp i sängen och kollade. Lilla katten promenerade faktiskt runt pålakanshögen utan att ett endaste ljud hördes. Lite senare så dök det upp först en tass, sen en till och sen ett sovande huvud. Hon måste verkligen ha varit trött! (och det väl alla vad det gör med humöret)

Hon vaknade av något så småningom och dåsade lite, men sen satte hon sig plötsligt upp och så börjades det igen. Det visade sig att lilla katten hoppat upp i sängen.

Jag måste ha somnat trots morrandet för jag vaknade sen av ett fasligt skrikande från köket, stormade upp med tankar om uppslitna stygn och blodvite farandes genom huvudet, men i köket satt bara arga katten. De andra katterna satt i vardagsrummet och var naturligtvis helt oskyldiga, så jag gick och la mig igen.

Nu när jag vaknade satt hon under sängen och morrade igen, men när jag la mig raklång på golvet och pratade med henne så fick jag faktiskt klappa henne ända tills hon fick syn på dumma katten i dörröppningen. Eller ja, jag fick klappa henne ändå, men nog är det lite nervöst att klappa katter som fräser. Innan kurrade hon ju till och med ett tag, så om någon undrar så kan jag berätta att man kan kurra och morra samtidigt.

Min slutsats alltså, som jag redan var på väg till igår är att arga katten bluffar lite. Självklart är hon rädd och hon skojar inte när hon morrar och fräser åt de andra katterna. Hon känner dem inte och är inte dummare än att hon inte tar några risker, men hon är inte så rädd att hon inte är hanterbar. Det är inte alltid lätt att veta.

Det tar ett tag innan de lär känna varandra. I nuläget handlar det inte om att gilla eller inte gilla, utan att bekanta sig helt enkelt. Och jag vill dessutom hävda att det har gått bra hittills. Inget blodvite alls som sagt och pissnissen har inte ens pinkat på golvet. (men han tycker att hon är ganska läskig..)

Andra bloggar om: arga katter, sova